Hårda gubbar efterlyses

Jag har funderat lite på skillnaden mellan 10mila och Jukola. Ni vet hur svårt vi har i Sverige att locka löpare att springa 10mila medans dom i Finland bara behöver knacka dörr ute i byarna så ställer folk upp oavsett ålder och förmåga. Vi har helt klart en vekare attityd och mindre stolthet för vårt sport här. Se bara på mig som ett praktexemplar ur den skolan.

Därför kan jag ändå glädja mig över att i vår klubb har vi några gubbar som inte räds dumdristiga utmaningar. Till exempel hade vi 2 lag på årets Jukola och som avslutare i dom bägge lagen hade vi far och son Enström. Eller kanske man säger son och far då det var i den ordningen dom blev uttagna. Hursomhelst skiljer det nästan 30 år mellan far och son och båda tog sig runt med mer än äran i behåll. Far Enström som dragits med skador tvekade inte att ställa upp och givetvis drog han sönder sig under loppet men det var inget som stoppade hans fart mer än nödvändigt eller dämpade hans glädje över att få vara med. Det är såna gubbar vi behöver här i Sverige.

Om ni undrar varför dom håller i öl på bilden så ska ingen skugga falla över The Enströms utan givetvis var det vraket AspLövet som tvingade dom att posera på detta sätt.