Tillbaka där jag började

För att verkligen suga ut all glädje ur sommarens uslaste väderlek tog jag en lång rask promenad rätt ut i skogen. Efter 45 minuter stannade jag till och vände upp blicken som vilat en meter framför mina fötter. Jag såg skog som kändes obekant trots att jag visste exakt var jag var. Jag hade kameran med mig för att ta ett kort. Tanken var att kortet skulle symbolisera en vändning i AspLövets liv.

I'm done with the road I'm walking

Men jag tog aldrig något kort. Jag behöver inte minnas platsen där jag vände tillbaka. Det är ju framåt jag behöver gå. Inte bakåt. Nästa gång kanske jag inte stannar upp. Bara går vidare. Bort. På vägen hem sprang jag några steg för att skingra mina tankar. Det kändes lätt och knäna sa ingenting. Hade jag inte vetat bättre hade jag fortsatt springa. Men jag hade ingen brådska till platsen där jag började 90 minuter tidigare.