Trött

Jag har surfat mig trött på kartor från O-ringen och ännu mer tröttnat på folk som kan springa. Tröttnat på folk som inte förstår hur bra dom har det. Tröttnat på att tröttna på att tröttna. Trött. Inte trött för att jag är trött så mycket som jag helt enkelt är trött på att bry mig. Sen läste jag om Alfonssons rätt fina 3:e etapp. Han kan han. Spela Wii och springa orientering. Ett bra lopp. Inte behövde han skaka sönder handleden heller. Inte konstigt att han vann. 50 minuter på 8,6 km. En tid som jag nästan hade matchat i mina bästa dagar. I mina bästa dagar. Det låter det. Vad är bästa dagar? Är det dagar som är bättre än dom sämsta. Sämsta dagar har man många. Frågan är vad som krävs för att dom sämre ska bli så mycket bättre när man passerar menlösa dagar i en oändligt sinande ström. Det krävs rätt mycket tror jag. Till att börja med måste man ha en hel kropp. Äta rätt. Sluta dricka alkohol. Sluta tro att allt är slut. Träna seriöst. Tycka om sig själv. Våga vägra vardag. Våga. Våga vara sig själv. Det är inte alla som klarar av det. Vara sig själv. Svårt. Själv är jag aldrig mig själv. Trött är jag också. Utan att ha en bra dag. Som Alfonsson. Han verkar ha en del bra dagar. Bra för han. Honom. Vad fan man nu säger.