Upprättelsen

Ikväll ska jag åka till Finland. Mina resplaner är inte samma sak som min hemliga agenda. Om tillfälle ges kommer jag smita förbi Ekenäs. 1976 bommade Björn Nordin första kontrollen just i Ekenäs på den sista och avgörande sträckan. Jag ska ge Björn upprättelse och själv spika den där luriga kontrollen. Eller upprättelse och upprättelse. Det var ju inte värre än att Björn Nordin sprang så bra att Gustavsberg vann Jukola det året. Men ändå. Jag kan själv känna stressen Björn måste haft vid den 1:a kontrollen. Det är nästan så att man vill vara på plats och skrika, HÄR ÄR DEN BJÖRN!! DU LETAR ALLDELES FÖR TIDIGT!


Björn gick ut drygt 3 minuter efter täten och han troddde nog att han brände sina chanser redan vid ettan. Men det är just det som är så fantastiskt med orientering. Vinden vände och plötsligt fick Sverige ett segrarlag på Jukola. Den andra Svenska segern sett historiskt (Hedemora vann 1965). Men. Jag kan inte sluta tänka på den där 1:a kontrollen. Om tillfälle som sagt ges ska jag åka dit och spika den där jävla stenen. Rakt på bara! Ingen kompass eller sånt skit utan enbart känsla och sen rätt på. Spik! HA!! DÄR FICK NI!, ska jag skrika och minnas Björn Nordin som en av världens bästa orienterare. Han har säkert vunnit många lopp där uppe i himlen sedan han gick bort för 7 år sen.