Även dom bästa måste få bomma ibland

Ibland blir man glad. Inte så mycket för sin egen skull utan för andra. Eller, visst är det för sin egen skull när man tänker efter. Även om det inte kommer mig tillhanda. Som en icke-orienterande orienteringsentusiast så finner jag ro i att följa dom lyckligt lottades framfart. Framförallt världseliten. Efter många år av analyser och liverapporteringar så känns det som att man äntligen har kommit hem. Världscupfinalen i Frankrike bjöd på riktig orientering. Orientering där världsstjärnor bommade bort sig. Där löpare som bommade tidigt inte nödvändigtvis var borta från slutstriden av topplaceringar. Hur många tävlingar är det inte man följt där löpförmåga varit det enda som krävts. Öppen lättlöpt terräng där orienteringsvärdet varit lika med noll. Det är det här som är orientering för mig. Där orienteringsförmågan sätts på prov. Där ensam kamp mot kartan är viktigare än vem som springer 5000 meter på bana snabbast, även om löpning givetvis också skall vara en del av sportens innehållsförteckning.


Vissa dagar har jag helt gett upp. Men när jag ser såna här banor så tänds det ändå ett litet hopp inom mig. Det vore väl fan om man inte skulle få vara med om sånt här en gång till i livet tänker jag. Men sen resar jag mig från stolen med mina ömmande knän, mina stela vrister och mina för tillfället vilande gubbvader och hela hoppet raserar som Robert Kronbergs kaxiga guldvisioner inför en stor häckfinal.

Igårkväll beslöt jag mig i alla fall, glad efter världscupens långdistans, att gå ut i skogen. Gå. Inte mer inte mindre. Jag behövde frisk luft och passade dessutom på att prova min nya huvudställning som jag köpt eftersom den gamla havererade i vintras. Dimman låg tät framför min pannlampa så 20W slog tillbaka i mitt ansikte. Ovanför mitt huvudet lyste en fullmåne starkt så kontrasterna blev himmelskt behagliga. 70 minuter i en skog nära mig i sällskap av besten gjorde gott för själen. Inte knäna dock, men det är en annan historia att förtränga.


Idag är det medeldistansfinalen. Jag hoppas på mycket juniorbommar.