Heja Dalarna!

Idag besökte jag lunchrestaurangen där den hemska fisk-incidenten inträffade. Dom hade fisk på menyn. Jag avstod och tog en pizza istället. Idag behövde jag muntras upp å de grövsta nämligen. Min begynnande förkylning som legat och bubblat i halsen har halkat ner i brösttrakten. Det är inga goda nyheter. Vid dom tillfällen jag varit sjuk dom sista åren så har det nästan uteslutande handlat om segdraget skit som satt sig i bröstet. Nu gav inte pizzan någon vidare tröst även om den var riktigt god. Istället var det något helt annat som fick mig på gott humör.

Plötsligt hörde jag nämligen någon bakom min rygg på restaurangen som öppnade sin mun för att prata med sina kollegor. Ut kom ett dalmål som var bredare än Dalälven på längden. Jag blev alldels varm och nostalgisk inombords. Jag blundade ett ögonblick och drömde mig bort. Siljanskavlar, Dalatourer, detaljfattiga sluttningar och raggarrundor runt korvkiosker flimmrade förbi på min näthinna. Jag mindes skolsalar jag sovit i och baja-major jag besökt. Jag mindes hyggen som aldrig ville ta slut och berg som fått mig att promenera av utmattning. Dalarna - Is the shit! Helt enkelt.