Fondue - Nej Tack!

Jaha.. så var det måndag igen och som alla andra måndagar startar jag om på nytt. Satte mig på träningscykeln och trampade på rätt hårt i 40 minuter. Imorgon är det tisdag och då lär jag börja vackla i min veckosatsning för att på onsdagen bara skrumpna ihop som ett par söndertorkade orienteringsskor som lämnats lite för länge i torkrummet. Förövrigt har min bror ordnat tid för mig hos en Osteopat som ska ta sig an alla mina kroniska åkommor. Jag har ingen aning om vad det innebär att gå till en Osteopat men namnet ger ju vibbar av någon sorts stinkande fondue. Jag gillar inte fondue.

Det är skillnad på vätska och vätska

AspLövet är en rätt berest man. Han har rest runt i Europa och provat på det kontinentala orienteringslivet. Från Fransk tallhed via Schweitziska berg till Tjeckiska kurvparadis och Litauiska sanddyner. Inget är som dock Sverige men på en front ligger dom före oss. Den avslappnade attityden till alkohol. Från det stela socialstyrelsehämmade Sverige där ajabaja-pekfingret alltid hänger i luften är steget långt till öl och spritförsäljning på TC som man hittar utomlands. Nu lägger jag inga värderingar i vad som är rätt och fel eller för den delen vad alkohol och idrott har med varandra att göra utan jag bara kom att tänka på fenomenet när jag såg den här bilden på World Of O.

Nog ser han lite varmt ut så lite vätska hade nog inte suttit fel...

Här vilar inga glada miner

Idag när jag gick upp med solen insåg jag att det inte skulle bli någon bra dag. Tog en tur ute i den framrusande vårvärmen och stannade till i en skogskant där vintern rätt framför mina ögon sjönk ner i marken och fram kom något grönt. Känslan jag fick var som att någon skurit upp min mage och dragit fram orienteringstarmen som dom sen slog en råbandsknop på. Jag vände raskt hem igen med mina stela knän i släptåg och när jag kom in drog jag ner alla gardiner och la mig för att sova. När jag vaknar till igen och går ut hoppas jag att det är mörka moln på himlen som inte ger mig orienteringsångest.

En keps

"Mer om det senare"

Ibland får man lida pin om skallen inte är fin. Jag var just påväg att stupa i säng när jag läste vad jag skrivit. "Mer om det senare". Helvete!! Nu är det senare. Mycket senare. Inte imorgon eller en annan gång utan "senare". Hursomhaver. Under kvällens begivenhet dök plötsligt Alternativets egen SG upp med en present till allas vår egen AspLövet. Man blr tårögd och vill inget mer än gråta ut mot någons axel. Undrar om Salma Hayeks axel är ledig? Förmodligen inte. I alla fall kom SG men en present till mig från OK Lalle. Vad ska man säga. Tydligen uppskattar OK Lalle mina ansträngningar inför Juk08la mer än klubben egna löpare.

Kepsilainen ja AspLövet



Vad säger man?

Ser ni någon lampa vid sista?

Avslutningen på kvällens Grymnatta blev både utdragen och oväntad. När den nästsista löparen gått i mål började vi så smått packa ihop våra pinaler övertygade om att den sista killen snart var på väg in mot mål. Efter 20 minuter började lite lätt desperation sprida sig bland sekretariatet och målpersonalen. Klockan närmade sig 00.30 och han hade varit ute i snart 3 timmar på en bana som var strax under 10 km. Vi noterade att den saknade löparen var från en klubb i området där tävlingen hölls så vi tog det en rövare och ringde nummerupplysningen. När vi så ringde hem till den här saknade killen så var det inte mer än att vi väckte honom där han låg och sov så sött hemma i sin säng allt medans 10 personer satt och väntade på honom på TC.

Tydligen hade hans lampa slocknat påväg till start så han vände helt enkelt tillbaka till TC och åkte hem utan att starta och utan att passera målet. Anledningen till att han fortfarande fanns med i systemet var att han kom till tävlingen och sprang en direktbana. Eftersom vi körde med valfri starttid och startstämpling utan avprickning för alla direktanmälare så kom han in i tävlingssystemet men kom aldrig ur. Uppenbarligen hittade vi en liten lucka i kontrollsystemet.

Själva tävlingen flöt på utan större missöden, bortsett från den sovande löparen då, och i H21L1 vann Jan Troeng OK Linne den 12,5km långa banan på fina 76 min. Hur många är dom där jäkla Troeng-bröderna egentligen? Deras mor verkar ha haft dussinet fullt hemmavid för att kunna gödsla runt med dom. 76 minuter är annars en tid som inte ens jag klarat av i mina glansdagar. I ärlighetens namn har jag inte ens drömt om såna tider. Tragiskt. Jag skulle behöva gå en kurs i, "förbättrat sjävförtroende under REM-sömn". Eller bli en realist. Men fan vad tråkigt det verkar vara. Hellre pessimist än realist. Hellre bitter är glad. Hellre... Äsch! Jag vill också vara en av Troeng-bröderna. Bengt Troeng. Inte vackert men fan så hårt.

Här kan ni se banan som inbjöd till bommar för dom som inte kan orientera.



Lite foton från vätskekontrollen (k.8) tagna av SG som hittar i dom här skogarna som en annan hittar i det egna spritskåpet.




Nu har jag laddat upp resultaten från tävlingen på webben och lyckats peta i mig två rökiga whiskeystänkare så jag ska gå och sova med min nya presentkeps på huvudet. Mer om den senare.

Klagomuren

Idag blir det en lång färd mot natt för mig. Först vaknade jag 1 timme för tidigt. 05.30 slog jag upp ögonen och tänkte tanken att 1 timmes sömn till inte är fel. Men inte då. Jag låg vaken och trots att jag räknade löpare i startfållan på ett fiktivt Jukola kom ingen sömn mig till mötes. Så det var bara att vänta in ännu en segdragen arbetsdag som kommer att bytas ut mot en grym natt. Ikväll kommer nämligen AspLövet att jobba i sekket på Grymnatta. Först ska jag ta emot direktanmälningar och innan tävlingen är över och jag kan ta med mig resultaten hem för att uppdatera webben så ska jag sköta Klagomuren.

Klagomuren.

Vilket religöst laddat ord för något som bara handlar om suspekta kontrollplaceringar, överfulla toaletter och trasiga SI-enheter. Fast personligen kommer jag ta Klagomuren på största allvar. Likt den riktiga Klagomuren i Jerusalem kommer jag stå med stenansikte och låta dom klagande kasta skit och besvärjelser på mig från tävlingen. Eller vad fan! Jag är inte den som är den utan har dom relationsproblem eller andra psykiska åkommor kan dom ta upp det också. För jag kommer inte att ge någon feedback. Jag tvivlar på att Klagomuren ger några svar så mina besked till dom klagande kommer bara bli lite hummande, några ryckningar i mungipan och en fladdrande blick.

Kom dit om ni törs...

Världens coolaste tröja

Det kom ett mail till AspLövets normalt så trötta mailbox.

"Tjena Asplövet!

Med all respekt mot dig, under det härliga lägret vi nyligen varit på i spanien såg vi nog en av de allra coolaste orienterarna där ute!!

Påväg till start på Matin Kronlund Trophy day 1 stötte jag och min kompis på en kille med den absolut häftigaste oltröja jag sett! Vi kom båda osökt att tänka på ditt blogginlägg om något möte då du satt och ritade kurvbilder och konstaterade att där hade vi just då framför oss en riktig expert på kurvbilder.

m.v.h. Jens Jern

PS. Fotograf: Andreas Hall DS"


Vad ska man säga?

Det är bara att buga sig för övermakten och konstatera att man spelar i lingonserien. När en annan tänker tanken så finns det folk som levererar.

Så.... Hur får man lättast tag på en sån där tröja?

Ingen vill springa i 5cm snö.

Shit alltså! Vi måste göra något åt den här förbannade snön och kylan. Imorse när jag var ute med Birro höll jag på frysa fast när jag böjde mig ner för att plocka upp morgonens avföring. Man trodde ju på allvar att vi blivit av med vintern efter den här finfina barmarksperioden men inte då. Prompt ska den ploppa upp och visa sig på styva linan. Inte ens skidåkarna kan väl gläjdas åt årets sena vinteridioti. Såna där värdsliga saker som svälten i Afrika, krigen i dom där konstiga länderna och bensinpriset kan ju ingen råda bot på men vintern. Den jäveln ska vi nog kunna ta om vi jobbar ihop. Vi skulle behöva en egen Al Gore som reste runt och predikade för klimathotet. Inte mot utan för alltså. Titta bara på stackars SNO som ställt in sin tävling. 5cm snö och sen var den helgen förstörd. Så kan vi inte ha det. För vem kan springa i 5cm snö? Ingen säger jag bara. Ingen. Eller, givetvis kan man springa i 5cm snö, men vem vill? Ingen säger jag bara. Ingen. Inte jag i alla fall. Fast kanske vill alla andra det? Hur fan ska jag veta vad alla andra vill egentligen. Dom vill säkert springa i 5cm snö. Det finns så mycket idioter. Jaha! Nu vill plötsligt alla springa i 5cm snö och inte bryr dom sig om vad jag tycker. Otacksamma jävlar. Ska det vara så tänker jag inte jobba för att få bort vintern. Ni kan fan få ha kvar vintern om det nu är så jävla roligt att springa i 5cm snö. Se där! Nu fick ni som ni ville. Jävla typer det finns.

Trött redan innan jag börjat

Jag rusar iväg lite fort ibland. Såg på väderprognosen att det ska bli varmare väder nästa vecka. Bra tänkte jag och började planera en MTB-tur. Turen blev på ocyklade marker och jag kunde redan känna smaken av kramp i låren. Men vänta nu! Kanske borde jag smörja upp cykeln först innan jag får för mig något. Och sen måste jag ju köpa nya MTB-skor. Fast framförallt borde jag inte börja med en 60km runda. Lite väl magstarkt för en otränad fördetting måste till och med jag erkänna. Men en kommande tur får det nog bli, där minst 40km är på vägar/stigar jag inte cyklat förr.

Nu måste jag lägga mig ner och vila.

Det är jobbigt att planera framtida träningar

Ett minne från 1993

Jag tittar ner på mina fötter.

I en sörja av vatten och snö är mina delikata fötter placerade i ett par skor av plast. Plast som måste vara världens minst värmande material. Vem kom på det smarta idén? Det må vara hänt att det spelar mindre roll en varm sommardag när man skulle dö för att få stoppa fötterna i ett blött kärr men på en kall snöig vårtävling är dom tankarna långt borta. Tårna börjar domna bort i takt med stickningarna och jag har svårt att koncentrera mig på orienteringen. Varför håller jag på med det här? Kanske för att jag är dum i huvudet. Eller för att jag inte kan något annat.

Det är allt jag minns.


Om någon träffar på Jalko Alanissi kan ni väl hälsa från mig och gratulera honom till hans livs bästa lopp som han gjorde den där vårdagen 1993. Jag vet inte vad han åt och drack på finlandsbåten men det verkade ha gjort susen.

Med snöyra i ögonen

Idag var jag ute och gick 60 minuter i mina nya promenadskor. Dom plöjde på bra i den mötande snöstormen och jag funderade mycket på det ironiska i att den här vårvarma vintern plötsligt blev en riktig vinter lagom till den första riktiga tävlingshelgen. På slutet lyfte jag blicken från marken och långt där borta såg jag vårdatumstoppet. Det är inte länge kvar nu tänkte jag som inte ens bryr mig.

När jag kom hem tog jag ett kort på mig själv.

Jag såg trött ut.

Domestic Violence

Igår när jag som vanligt satt i soffan och vaggade min kropp i rytmiska rörelser med bittert mumlande som bakgrundsljud blev det plötsligt för mycket för min omgivning. Jag blev utsatt för en grov misshandel och jag for runt som en vante i lägenheten. Jag låste in mig på toaletten men det hjälpte föga när orden från den verbala misshandeln kom från springan mellan golv och dörr. Jag försökte hålla för öronen men sakta och säkert maldes jag ner till en ynklig klump av snörvel, snor och uppgivenhet. Orden som kom emot mig gick till slut inte att stoppa.

"Nu får ta fan ta och skärpa till dig. Ska du hålla på att gå omkring här hemma och tycka synd om dig själv och bittra ihop som en sur gammal korvgubbe kan du dra. Varken jag eller Miniknatarna orkar med dig längre. Du får sluta drömma om att kunna träna dig trött. Gå ut och gå, cykla eller simma för fan din jävla martyr. Det är inte synd om dig."

Jag låg länge kvar på toalettgolvet och lät hulkningarna ebba ut. När jag vaknat till åkte jag till Centrum och köpte att par nya skor att gå i. Det blev ett par Landrover. 2-bens drift.

När jag åkte hem lyste solen.

Dying to run [a short story]

I´m dying to run. But I can´t.
So I´m running. Inside my head.
But running inside my head gives no relief.
So instead I´m dying. Inside my head.
A little more. Each day.
I´m running to die. Inside my head.
Inside my head. I´m dying to run.

Det kom en Påskpresent

Det trillade in en trevlig Påskpresent i AspLövets brevlåda. Är det sånt här man får uppleva om man har goda vänner skulle jag ha satsat på vänner för länge sen. I kuvertet fanns tidningen Orienteering Today. Den trevliga själen som skickade tidningen är ingen mindre än Geir Nilsen, känd från OPN.no och numera även chefredaktör på just Orienteering Today.

Trevligt var ordet.

Efter att ha läst igenom tidningen kan jag inte annat än falla på knä. Nej fan! Det kan jag inte alls. Det var många år sen jag kunde göra sånt med mina inflammerade skräpknän men ett tyst hurra utropar jag för en tidning som bjuder på så mycket trevliga kartor att Skogssport borde se och lära. Nu är det kanske några som inte läst denna tidning så jag ger här nedanför en liten sammanfattning, sida för sida, av detta nummer.


En kort resumé av Orienteering Today #1/2008

Sida 1 (framsidan):
En bild på en kille som stämplar vid en kontroll. Inget konstigt i det om det nu inte hade stått PMS på kontrollställningen. HAHAHAHA!! Där får man passa sig för humörsvängningar. Ja jävlar.

Sida 2:
Helsidereklam med bild på en kille som tydligen är framtidens mästare. Klipp dig och skaffa ett jobb borde vara obligatoriskt för framtidens mästare.

Sida 3:
Mera reklam. Han tjänar nog pengar som gräs den där Geir och jag som varit i Norge och ätit pizza och druckit öl vet vart pengarna går.

Sida 4:
Mera reklam. En tävling Italien lockar med kyrkbesök och gamla alpstugor. Välkommen PRO.

Sida 5.
En stor bild på Simone. Fantastiskt!! Hon ser inte alls gravid ut. Jag tror att det är fejk alltihop. Hon kommer nog springa VM i år.

Sida 6:
Helsidereklam med bild på en kille som springer. Han har bara ett och ett halvt ben. Vilken hjälte. Får mina gubbvader att framstå som bagateller.

Sida 7:
Geir hälsar läsarna välkomna. Sidan är dekorerad med några pilar, prickar och ett kryss med en mjuk skog i bakgrunden. Jag tror att det ligger ett sublimt meddelande gömt på den här sidan. Plötsligt blev jag nämligen yr i huvudet. Kan iofs bero på att jag inte ätit på snart ett dygn.

Sida 8:
Helsidereklam med bild på en Tjej. Rättelse. Snygg tjej. Synd att hon är upptagen.

Sida 9:
Heja EMIL!! Emil verkar ha spurtat ifrån en gammal tant från sista kontrollen. Kan vara en gammal gubbe också när jag tittar lite noggrannare.

Sida 10-11:
Ett helt uppslag med karta och reportage från Portugal. O-meeting 2008. Alla som tror att skog redovisas med vitt på kartan räcker upp en hand. Fel. Det redovisas med grönt, gult och lite mera grönt.

Sida 12:
Ännu en Portugal-karta. O-meeting 2008. Alla som tror att skog redovisas med vitt på kartan räcker upp en hand. Jasså! Ni har hört det förut. På ett foto använder löpare 2458 den klassiska tricket, "låtsas läsa kartan för att sen ta rygg på konkurrent"

Sida 13:
Reklam. Man kan välja mellan besök i fjällstuga eller vandra i berg utan heltäckande klädsel. Svårt val.

Sida 14-15:
Ett helt uppslag om skidorientering. Ski EOC 2008. Det var en stor fest för Tatjana. Hon måste ha fyllt jämnt. Tatjana har en blå skiddräkt på sig och är kobent.

Sida 16-17:
Ett helt uppslag om skidorientering med kartor. Ski EOC 2008. Erik Rost verkar köra backträning med stavar. Undrar om det var sprättande skidgång eller vanlig? Han verkar dessutom ha varit i slagsmål för han har två feta blåklockor.

Sida 18-19:
Ett helt uppslag om skidorientering med kartor. Ski EOC 2008. Nu tappade jag intresset. Men det är mitt problem och ska inte skyllas på Erik Rost.

Sida 20:
Helsidereklam. Dom bjuder på entertainment. Vad kan det vara? "Nudge nudge, know whatahmean, know whatahmean, nudge nudge, know whatahmean"

Sida 21:
Kom till Maderia och ramla nedför ett berg. Dit vill jag åka.

Sida 22-23:
Ett helt uppslag om Madeira. Tydligen kan man både springa orientering, bada i pool med snygg tjej och springa vilse i dimman. Undrar om det behövs alkohol för det sista?

Sida 24:
Fakta om Madeira. Ingenting är gratis står det. Crazy!! Vart är världen på väg??

Sida 25:
Reklam. Tre produkter som behöver sparka sin marknadsavdelning.

Sida 26:
Information för synskadade om Orienteering Todays utgivningsplan.

Sida 27:
Någon har försökt bygga en kåta. Den är inte regn-tät men inte heller vind-tät så två fel blir ett rätt. Dessutom bjuds vi på en Norsk glipa i Finsk tappning.

Sida 28:
Ahhh.. en fantastisk karta vid Treriksröset. Varför var inte jag där och sprang? Ja just det, så var det...

Sida 29:
Reklam från Italien. Förmodligen för något orienteringsarrangemang men det enda jag ser är en löparbana. Undrar om det är tartan eller kolstubb?

Sida 30-31:
Välkommen till Vi Föräldrar. Ska barnen på maskerad? Vänta! Det var inte alls Vi Föräldrar utan ett reportage om Daladubbeln.

Sida 32-33:
Jag har fått en ny idol. Norska Trine D. Khile är inte mer än 11-12 år men skriver ett långt reportage om Daladubbeln på perfekt Engelska. Hon måste vara ett språkgeni.

Sida 34:
Karta från Daladubbelns långdistans för H20. Eller ska det vara Ultralångdistans? Det var enklare förr. En foto på två clowner får vi också se. Jag säger som Jack Handey. Varför skrattar vi så fort vi ser någon utklädd till clown men vi skrattar inte om vi ser någon gå omkring med en clowndräkt i handen?

Sida 35:
Bükkfennsik! Säg det högt 10 gånger på fyllan.

Sida 36-37:
Reportage från Bükkfennsik Kupa i Ungern. När jag tittar på kartan får jag vibbar av såna där spiralmönster som börjar snurra om man tittar på det för länge.

Sida 38-39:
Reportage från Plzen. Äntligen sidor om den klassiska ölen från Tjeckien. Fast varför visar dom bara bilder på cyklister?

Sida 40-41:
Ahhh.. Tydligen måste man cykla MTB-O innan man får dricka öl. Stor karta. Inga vägval. Kramp. Kall öl. Jag vill också.

Sida 42-43:
Hmmm.. Antingen är det en utvald karta som visas upp på mittuppslaget eller så är det en utvald karta utvald till mittuppslaget med smygreklam för OCAD. Fin karta är det i alla fall från Spanien.

Sida 44-45:
Reportage från Höst-Öst. Hallå tjejen, orientering är en tävlingsidrott och ingen sommarpromenad.

Sida 46-47:
Jag ska villigt erkänna att Höst-Öst står på min lista löver saker jag inte gjorde innan jag dog men som borde ha gjorts om det inte vore så att jag aldrig gjorde dom innan jag dog vilket var synd.

Sida 48-49:
Reportage från Höst-Öst. Hmm... Moske-besök eller magdansöser. Svårt val. Sten, sax och påse någon?

Sida 50-51:
Reportage från Höst-Öst. 2 kartor. En sprintkarta runt en idrottsplats och en karta över ett stort berg. Svårt val igen. Hela tidningen handlar om svåra val tror jag.

Sida 52-53:
Reportage från Höst-Öst. Stalin är fortfarande en hjälte i Georgien tydligen. Kan inte någon ha hjärta att berätta för dom att han är död? Två gröna kartor bjuds det också på. Den på sidan 53 ser marginellt roligare ut. Förlåt.

Sida 54:
Reportage från Höst-Öst. Te och frukt är inte bättre än korv och läsk.

Sida 55:
Information för synskadade från Orienteering Today. Du behövs! Va? Nämen inte kan väl jag...

Sida 56:
Reklam. Killen i mitten har pannbandet uppochner! HAHAHAHA!!

Sida 57:
Reportage från WC finals 07. Simone springer med Trimtex-tröja och Noname-byxor. Undrar om han drar in full betalning från båda leverantörerna?

Sida 58-59:
Reportage från WC finals 07. På sidan 58 är det en fantastisk karta och på sidan 59 är det en inte lika fantastisk karta. Tydligen bråkar dom om en felplacerad kontroll i en dörröppning, i en återvändsgränd, i en stad. Vad fan hade dom där att göra ?

Sida 60:
Reportage från WC finals 07. Det är ju det jag alltid vetat, Thierry Gueorgiou är Jesus och det enda som saknas är ett stort träkors och ett par feta spikar.

Sida 61:
Vem vinner 2008? Löparlinne, snygg tjej och Norsk glipa? Jag röstar på den snygga tjejen.

Sida 62-63:
Reportage från ehh? Spanien. Förlåt, jag tappade bort mig på dom stora gräsytorna. Ledsen men orienteringen på den kartan ser lagom kul ut. Med lagom menar jag tråkigt.

Sida 64-65:
Reportage från Spanien. En grönrastrad karta och en frisyr som var inne 1987. Nu var jag elak. Sån är jag.

Sida 66-67:
Reportage om några snygga tjejer i Asien. Jögge ska tydligen lära dom orientering. Tur att dom har matsäckar med sig.

Sida 68:
Information för synskadade från Orienteering Today. Läser du någon annans tidning? Va? Jag? nääe... jag har fått den. Lovar.

Sida 69:
Olav Lundanes jr. Sr hör man väldigt lite om nuförtiden.

Sida 70-71:
Mera Olav Lundanes jr. Han har tydligen satt fast alla sina medaljer på sin kudde och vaknar varje morgon med JWOC-08 intryckt i pannan. Dessutom en fin karta från Austrailen (JWOC). En sten gör ingen karta.

Sida 72-73:
Smygreklam för OCAD igen. Ales Hejna är den som på tydligast sätt karterar verkligheten. Tycker jag. Vilket är samma sak som sanningen.

Sida 74-75:
Reklam från O-ringen i Sälen. Förlåt, stryk reklam och läs förhandstitt (preview). Fly till Norge skriver dom. Låter inte så jäkla lockande.

Sida 76:
Reklam från Norge. Kom hit och drick skitdyr öl. Lax på köpet. Det sista är kanske inte helt sant.

Sida 77:
WMOC 2008 Preview (Förhandstitt). Endast gråhåriga göre sig besväret. Vänta nu, jag är ju gråhårig.

Sida 78-79:
En nostalgitripp till 1940-talets orienteringar. Beata Björkman sprang i kortbyxor. Detta var ändå långt innan sprindistansen uppfanns. Vilken visionär hon var.

Sida 80-81:
Runt om i välden händer det tydligen saker och just det kan man läsa om här. Kart-Bosses snöhöjd nämns.

Sida 82:
AKTA DIG BJÖRN ERIKSEN!! HUNDARNA KOMMER BAKOM DIG!!

Sida 83:
Reklam. "Are you fed up with a job that´s taking all the time you should have spent with your family or on leisure activities?" - Yes!

Sida 84 (baksida):
Välkommen till O-ringen 2008. Här finns ett fönster. Som är stängt. Vi vet inte vad det symboliserar men kom ändå.


Puhh! Det blev lite långt det där och kanske inte så matnyttigt men kontentan är ändå att ni borde prenumerera på dena här tidningen. Alla ni som älskar orientering. För min egen del vet jag inte om psyket tål tortyren att läsa om tävlingar jag aldrig kan vara med på. Det är litegrann som att gå in i duschen med ett par fläskigt blodiga skavsår på hälarna. Ni som provat det vet vad jag talat om.

Leafmobile

Jag är så fantastiskt uttråkad. Sitter maniskt och tittar på telefonen med en ömklig önskan om att någon ska ringa.

"Nädu AspLövet! Nu skiter vi i det här och ger oss ut på äventyr. Packa oömma kläder och ett sjujävla humör. Vi kommer inte hem på några månader"

Men telefonen ringer inte. Den talar tyst och hånfullt med mig och jag stirrar tillbaka. Kanske borde man slänga sig i bilen och bara köra bort. Besöka skogar från kepstider man glömt och korvkiosker med extra allt i hålor som knappt lever längre. Fast samtidigt som jag tänker den tanken tittar jag ut genom fönstret och ser att det vräker ner något vitt från himlen. Vräker ner. Med min otur hade jag väl inte kommit längre än till Stora Väsby innan någon sommardäckslallare stoppat upp trafiken för gott.

Fast nu ska jag ju hämta Miniknatarna på dagis. Jag får spara tanken till en annan dag.

Eller ett annat år.

Eller liv.

Dussinet fullt

Dag 12:

Jag börjar allt mer inse att det här inte kommer ta slut. Om det nu inte tar ända med förskräckelse förstås. Hur länge ska man vara sjuk innan man slutar känna sig sjuk. När blir sjuk ett allmäntillstånd? Fast någonstans innerst inne hoppas jag att det är allvarligt. Tänk om jag nu dragits med den här skiten sedan december och att det i slutändan bara är ett förkylningsvirus som inte har ork att ge sig av. Ett förslappat virus som nöjer sig med att bita sig fast på en bitter kropp utan vett eller vilja. Vem vet. Kanske har jag tyfus, dysenteri, kolera eller kronisk bakfylla. Något kul vill man ju ha om det visar sig vara dödligt.

En fjärrkontroll

Om sisådär 20-30 år när Micro-Sprintarna har tagit död på orienteringssporten kommer den flytta in i våra vardagsrum och kanske då om inte förr kan jag bevisa att jag är världens bästa orienterare.

Tills dess så drömmer jag om bortdomnade tår i kalla vårkärr.

1 mm fel

Jag vaknade hårt inrullad i täcket alldeles kallsvettig från en mardröm inatt. Jag tassade tyst upp för att dricka ett glas vatten men i mörkret trampade jag på Birro som låg nedanför sängen och jag stöp hårt i golvet. Bäst som jag låg där och funderade så kom minnesbilder från mardrömmen tillbaka.

1 mm fel.

Året var 1976 och jag sprang en ruttorientering på sommarsemestern där borta i öster. Jag for fram som en burodlad mink, det är snabbare än det låter, och hade inga problem med den svåra orienteringen. Men ändå fick jag 1 mm fel på den första kontrollen. Än idag vet jag inte vad som gick fel. Hade kanske kontrollanten gråstarr? Blåste det så mycket att mina ynkliga armar inte kunde hålla nålen stilla? Var kontrollen felplacerad? Hur mycket är en millimeter? Inte mycket. Inte mycket alls. Jag minns att jag svor och förbannade arrangörerna och sa till mina föräldrar att jag aldrig mer skulle sätta min fot i Finland. Det skulle visa sig vara svårt att som 10-åring stå upp för dom orden när ens föräldrar vareviga sommar åkte till sommarstugan i Vassor. Som olyckligt nog låg i Finland. Tur då att jag redan året efter hade glömt bort min vrede och efter att ha fått köpa den obligatoriska Citronlakritsen på båten var allt förlåtet igen.

Men det händer allt oftare nu på äldre dar att den där millimetern förföljer mina drömmar som en grupp spyflugor en het sommardag när man står svettig inne i gransly för att stämpla vi en liten sten.

Jävligt.

Irriterande.

Det kom ett brev

Jag fick ett anonymt brunt kuvert med posten i fredags. Jag öppnade inte brevet förren idag och inuti fanns det ett foto med en lapp fastsatt i ena hörnet. På lappen hade någon skrivit.

"Skog idag kalhygge imorgon. Snart tar vi din skog. Tönt!!"

Jag slängde brevet i soporna och la mig på soffan. "Herregud!! Varför händer det ingenting spännande i mitt liv", tänkte jag och kollade in sportresultaten på text-tv´s sida 377.

Ett halvdant försök

Jag läste Kart-Bosses fredagsfunderingar idag och är det inte fantastiskt hur han trycker upp en kvicksilvertermometer i rumpan på orienterinsgsrörelsen och ger oss en klarsynt inblick i hur den mår. Han påminner lite om Expressens Mats Olsson när han gör såna där korta koncisa betraktelser. Fast det är ju inte så konstigt att man vet vad man pratar om när man lever orientering dagarna i ända. Han spottar ur sig klarsyntheter lika ofta som en annan snyter näsan numera.

Men jag vill ju inte vara sämre utan med berått mod kastade jag mina tankar ut i etern för att känna pulsen av orientering. Det gick inget vidare. Jag såg inga som helst saker som fångade mitt intresse utan mina tankar vandrade spårlöst där varken glada eller sura gubbar fanns att leda mig rätt. Bara en bitter gubbe men han var jag själv och den jäveln vill jag inte snacka med. Jag beslöt mig istället för att skriva ner det jag tänkt på under dom senaste veckorna. Saker så usla att jag inte ens vågat blogga om det förut.

Men här har ni dom nu. AspLövets betraktelser om en helt annorlunda verklighet.


- Vad är det som gör att en fullständig usel orienterare plötsligt springer ett prickfritt lopp? Det får vi kanske aldrig veta.

- Om du blir kontaktad av en storklubb och det kommer till kontraktsförhandlingar tror jag att det är en god idé att fråga om du får betalt dom dagar du vilar också.

- Fundera ett tag på Micr-O. Och medan ni gör det står jag här borta och skrattar.

- Jag tycker orienteringsklubbarna ska ta efter dom stora lagidrotterna och ta farliga skogsdjur som extra namn. vad sägs om Leksand Ticks, Lidingö Sparrows, IKHP Hares eller varför inte Gävle Mosquitoes.

- Jag har ju köpt nya terminalgalsögon till jobbet så nu ser jag ut som Clark Kent. Vilket visat sig vara ganska bortkastat nu när dom tagit bort alla telefonkiosker.

- Jag tycker att vi borde vända på hela den här pannlampshysterin. Istället för att ta fram så starka lampor som möjligt borde vi tävla om vem som har den svagaste lampan med sig ut i natten. Den som har minst lyse kommer säkert inte vinna några tävlingar men oj vad kul vi skulle ha.

- Jag tror att många av oss gör misstaget att tro att startpersonalen på tävlingarna är våra vänner.

- Visst var det länge sedan det dök upp någon ny budkavle på tävlingsfronten. Om jag hade introducerat en ny budkavle skulle den heta. "En ny budkavle".

- Jag tycker att det borde vara obligatorsikt för alla sprintlöpare att tävla i såna där små tajta friidrottskläder. I alla fall alla tjejer. Dom snygga. Kanske borde bara snygga tjejer få springa sprintorientering? Då hade nog jag gillat sprint.

- Ibland när jag går omkring och är sådär mysigt bitter som bara jag kan vara så kommer det fram någon till mig och säger något positivt. Varför gör dom så?

- Kunde man inte samla ihop alla dom där utländska löparna som dyker upp på 10mila och Jukola för att tävla för "sina" Nordiska klubbar i ett eget lag. Sen när dom dyker upp så har vi ringt in Skatteverket som plötsligt dyker in i deras militärtält och påstår att dom är skrivna i Sverige och ska således följa Svenska skatteregler. Hahaha! Det är en knipa dom inte hade räknat med att hamna i.

- Jag tror att om alla startlöpare på 10mila tänder sina lampor och tittar uppåt, när dom ställer upp sig vid kartorna, så kan man se den ljuspricken från rymden. Precis som man kan se Kinesiska muren.

- Tror ni att bloggen O´Zone är för eller emot Ozonlagret?

Snyggare än så här blir jag inte

Jag var tvungen att fota mig själv till klubbens hemsida för ett kepsprojekt och våndades som vanligt. "NEJ! NEJ! Sluta fota" sa jag till mig själv men inte fan hjälpte det. Min enda chans var att i Photoshop försköna verkligheten. Jag letade länge efter ett bra skönhetsfilter och till sist fann jag det rätta.

Se så snygg jag blev!

Jag har dessutom kommit på att så här jävla snygg kan jag faktist vara i verkliga livet också. Det kräver bara en minimal arbetsinsats av omgivningen. Det vill säga jordens befolkning. Om alla som möter mig i verkligheten kisar hårt med ögonen så är det precis så här snygg jag kommer vara.

Jag tycker att det kan vara värt att tänka på

Minneslucka

Klockan 22:42 igår skrev jag inlägget här nedanför. Jag har inget som helst minne av att jag skrev dom där orden som har staplats på varandra. En normal person hade nog blivit lite oroad över en sån minnesluckan. Själv finner jag det hela lite komiskt. Jag verkar ju leva ett fantastiskt roligt liv. Hurra! för mig liksom.

Minns ingenting.

Kul.

En stor whiskey, stavas whiskey

Jag har mått jävligt kackigt ikväll. Och vad kackigt nu betyder har jag ingen aning om. Först tog jag två tabletter med Omega-3. Ingen reaktion. Sen tog jag två tabletter med Ipren. Mådde lika illa som en ifrånsprungen vardagsmotionär. Sen hällde jag upp en rågad 6:a i whiskeyglaset. Och en till. Och en till. Sen tappade jag räkningen. Blicken vimsade runt som den aldrig sett.. Aldrig sett...

Nu tappade jag tråden...

Kuken!

Inte världens bästa svordom men vem är jag att klaga.

Måttlig kupering

Vad menas egentligen med "måttlig kupering"? Vems mått mäter man med? Det är ju en jävla skillnad på kuperingen i Skåne jämfört med Norrland. Är "måttligt" ett fast mått? Isåfall borde måttligt i Skåne vara lika mycket som måttligt i Norrland. FAN! Vem kunde tro det. Kanske ska man räkna all kurvbild på kartan och sen delar man antalet kurvor men ytmåttet på kartan. Eller så tar man all kurvbild och lägger ut dom på golvet som ett långt jävla streck och mäter. Fast då borde det kallas "kort, halvvägs eller lång kupering".

Själv är jag inne i en "lång kupering" just nu. Fast det är lite tvetydigt. Det går stadigt utför med AspLövet och på så sätt är har jag en negativ kurvbild framför mig. Jag snubblar som bäst utför en långsamt sluttande begskant och långt där nere ser jag ett risigt jävla myggkärr. Äsch! Vem försöker jag lura. Jag står redan i skiten ooch kommer inte loss. Men samtidigt är det jävligt jobbigt att leva så då borde det luta uppför. En stenig, seg uppförsbacke. Uppför eller nedför? Spelar ingen roll. Fel håll är det i alla fall. Jag skulle välkomna lite måttlighet i mina motgångar. Ni förstår hur illa det är när man inte önskar sig framgångar utan bara lite mindre motgångar.

Förresten såg jag Ingemar Stenmark på lunchen.
Jag sa hej.
Han såg inte mig

Sen såg jag Josefin Lillhage
Hon såg mig.
Jag sa inte hej.

Jag vet inte vad det säger om någonting egentligen.

Night-O

Världens näst-bästa B-Löpare

1993 var jag och några andra spolingar på semester ute i landet. Av en slump, eller kanske inte, hamnade vi i Falkenberg samtidigt som 5-dagars arrangerades där. Även om vi var orienterare hela gänget så var vi inte anmälda utan gjorde mest ett socialt besök. Med socialt besök menar jag att vi drack öl och var allmänt stökiga.

Väl på plats passade vi på att springa lite. Första dagen sprang vi en direktbana (Dir 5, 6580 m). Jag kom 4:a, 3,5 minut efter den Tjeckiska landslaglöparen Libor Zridkavesely. Andra dagen hoppade jag in i H21B eftersom en klubbkompis (vill jag minnas) inte skulle springa så jag startade i hans namn. Fusk och mygel [Stenkastning på AspLövet nu på lördag klockan 07,00 vid klubblokalen]. För att inte påverka resultatlistan för mycket kom jag avsiktligt 10 minuter för sent till start. Därför har jag skrivit min placering inom parantes på kartan. Min egen klockade tid var 47,38 men i resultatlistan kommer någon annans namn ha 10 minuter sämre tid. Så var det med det.

Fast är jag egentligen "världens näst-bästa" B-löpare?

Givetvis inte.

Hur skulle det se ut om världens bästa orienterare plötsligt bara var världens näst-bästa B-löpare? Det hade sett jävligt illa ut. Jag var bakfull och gjorde en okynnesbom på den 6:a kontrollen. Varför då? Bara för att jag kan. Bara för att jag kan. Efter tävlingen åkte vi hem igen till Lapplands Väsby. Vänta! Vi tog några öl först och sen åkte vi hem. Det var ett bra 5-dagars.




Jag vill också passa på att be invånarna i Falkenberg om ursäkt. Den där vägskylten (Änder på väg), reklambanderollen från vägbron och flaggan (ICA?) som vi stal och aldrig lämnade tillbaka har hållit mig sömnlös många nätter. OK, jag har kanske inte legat sömnlös men det var jävligt omoget gjort. Det ska inte upprepas.

Inte i Falkenberg i alla fall.

En idé för 10mila-arrangörerna

Jag vet!

Varför tar vi inte och struntar i gafflingar på dom två längsta och tuffaste sträckorna på 10mila?

Det vore ju så synd om tävlingen skulle avgöras för att någon missade och tappade kontakten med klungan.

Juk08la går käpprätt åt helvete

Jag har ju lagt ner lite energi, det lilla jag har kvar av den varan, i mitt JUK08LA-projekt. Peppat, styrt och donat mest ända sedan september förra året. Som självutnämnd coach hade jag riktlinjerna klara. Klubbens bästa löpare skulle åka med för att kanske en sista gång visa att så jävla usla är vi inte. Det har gått bra men nu när det är mindre än tre månader kvar inser jag plötsligt att klubbens tre bästa löpare har hoppat av projektet. Dom hade viktigare saker för sig sa dom.

Jag tror helt enkelt att dom inte gillar mig.

Jag tror inte att det finns några kvar nu.

Som gillar mig alltså.

Jag går ut och går

Det är inte mycket som går AspLövets väg. I år heller. Kroppen strejkar å det grövsta och så fort jag ens tänker tanken att träna så blir jag sjuk. Om och om och om igen. Dessutom borde ska jag gå ner i vikt. En lika omöjlig ekvation som något annat jag företar mig.

Men jag har en plan.

Om jag helt sonika går ut och går istället för att äta så borde jag gå ner i vikt. För gå kan jag. Tror jag. Min plan är alltså att så fort det vankas mat, eller andra frestelser som kan sätta sig på kroppen, så går jag ut och går. När det är frukost tar jag mitt pick och pack på promenad. När det vankas lunch på jobbet och kollegorna börjar diskutera kebabtallrik eller Kinabuffet så säger jaga bara "Mums vad gott, jag går ut och går". När jag kommer hem och det puttrar köttfärssås på spisen tar jag ett djupt andetag och deklarerar, "Ät upp allt ni, jag går ut och går" Sen kanske man behöver ta en kvällspromenad ibland om det ställs fram ett fruktfat eller dylikt. Jobbigt men sant.

Fast ner i vikt lär jag nog gå.

Jag har dock hittat en jobbigt dilemma med planen.

Tänk om man en fredag har gått ut och gått vid fredagsfrukosten, fredagslunchen, fredagsfikat och fredagsölen. Trött stapplar man in genom dörren hemma och möts av fredagsmys med tacos. Man behöver inte ens ta av sig jackan utan skriker bara i hallen till den väntande familjen "Spara inget till mig, jag går ut och går". När man väl kommer hem och hasande sjunker ner i soffan frågar fru AspLövet. "Vill du ha ett glas vin?" Med stirrig blick suckar man och svarar "Jag ska bara gå ut och gå men efter det så vill jag inte ha" Något ännu tröttare kommer man hem och möts av jordnötter och chips på vardagsrummsbordet. Man står stilla en stund med tom blick innan man påpekar. "Det var då självaste faaan! När jag gått klart är det bäst att den där skiten är borta" Så efter dagens sjunde promenad kan man äntligen slå sig till ro men då är man så trött att man direkt stupar i säng. Precis innan man somnar dyker fru AspLövet upp med en flaska chockladsås. "Gisssa vad vi kan göra med den här?" säger hon samtidigt som jag noterar att hon iklätt sig dom där sexiga underkläderna som man knappt hittar i sexbutikerna på Reeperbahn.

"Jag älskar dig men slå mig medvetslös om jag inte måste gå ut och gå"

Från den promenaden tror jag inte att jag kommer hem igen.

Den som hittar mig kommer finna en utmärglad man i sina sämsta år.

Jag kan köpa

Jag kan köpa att jag har kroniskt inflammerade knän
Jag kan köpa att jag inte är snygg
Jag kan köpa att jag har gubbvader
Jag kan köpa att jag inte kan köpa vad jag vill
Jag kan köpa att jag är bitter
Jag kan köpa att jag inte kan springa längre
Jag kan köpa att pissmannen har flyttat in permanent

Och nu är jag sjuk igen

Jag kan köpa det också

Skotävling

Nu stänger vi skotävlingen tycker jag. 6 hugade spekulanter slåss nu om dom åtråvärda spikskorna som osar 80-tal och är helt oanvända.


Om någon av dom tävlande kan få plats med sina söndertrampade skogsfötter i dessa rariterer (storlek 6) är väl inte så troligt men dom får väl ha dom som prydnad i bilens backspegel eller kanske piska sin bleka rygg när dom bastar efter ett misslyckat träningspass. Jag bryr mig helt enkelt inte.

Eftersom jag av naturen är en person med beslutsångest så kommer jag inte att välja vinnaren utan jag skjuter över den uppgiften på några intet ont anande orienterare. Och då menar jag riktiga orienterare till skillnad mot skrivbordsväsen som jag själv.

Regler:

Varje deltagare har slumpmässigt blivit tilldelad en löpare i H21L-klassen på morgondagens Hallandspremiär. Den deltagare vars tilldelade löpare placerar sig bäst kommer vinna skorna. Är det så att någon av dom tilldelade löparna inte kommer till start eller på annat sätt skämmer ut sig så får ni helt enkelt ta det med den löparen. jag svär mig alltså helt fri från den slutgiltiga resultatlistan.

Behövande - Ivan Forsgren/OK Tisaren
vj-löparn - David Bejbom/Vänersborgs SK
Sportlov - Elis Bengtsson/ Malungs OK Skogsmårdarna
16 Tommy Mörth - Martin Ivarsson/Vänersborgs SK
Anonym - Jon Petersson/IK Hakarpspojkarna
Markus - Greger Berglund/IFK Lidingös Skid o OK

Må bästa deltagares löpare vinna och har vi tur skapas det lite schismer över landskapsgränserna på samma gång.

Vinnaren kan maila över postadress till asplovet (at) orientering.nu så kommer skorna som ett paket på posten.

En spännande kväll

Det var klubbens nattcup ikväll. Jag tog mod till mig och gjorde ett studiebesök med avsikt att testa min nyinförskaffade kamera. Det mesta verkar vara som vanligt. Dom gamla vanliga stötarna hade glömt pannlampan och det gnälldes på gubbskador. Vad fan vet dom om skador tänkte jag och traskade bort mot den första kontrollen. Jag hann inte mer än fram förren det brakade till bakom mig och ett led av lampor kom farande. Det fanns inte tid att göra några nattinställningar på kameran utan jag slängde mig bara ner bakom en tall för att inte röja kontrollen och sen sträckte jag upp kameran och knäppte av några kort. Så mycket för det kameratestet tänkte jag och såg samtidigt att batteriet var tomt. Tydligen ska man behöva tänka på allt. Jag promenerade sakta tilbaka till målet där det varvades för fullt på slingorna. Efter en stund började jag frysa så jag tog mig själv i handen och åkte hem. När jag kom hem åt jag en tallrik med fil och flingor.

Imorgon törs jag inte ha lika mycket spänning i mitt liv.

Jag kan ju bli utbränd.

Träning varannan dag

Ikväll trampade jag 60 minuter på träningscykeln.

I den här takten kommer jag komma upp i 178 träningsdagar per år.

Hand upp alla som tror jag klarar av det.

Ni kan ta ner händerna.

Jag tror nog att ni ljuger.

Gubbklippt

Igår fyllde jag på min gubbighet med gubbhår. Med gubbvader och gubbknän behövde jag någon motvikt lite högre upp. Ruttnade till på min långa hår under kvällen så jag tog helt sonika fram en trimmer, en sax och satte igång. Jag höftade och högg lite på måfå.

Nu ser det ut som att jag blivit klippt av en havblind reumatiker.

Men billigt blev det

Skorna kan bli dina

Sådärja...

Nu har jag skakat av mig alla krav och kan på allvar köra bloggen i botten.

Och då menar jag kvalitetsmässigt i botten.

För att fira det så skänker jag bort ett par spikskor i stl 6. Det är dom som ni kan se på bilden nedanför (The Swede Sixteen) fast i verkliga livet är dom röda och utan extratext.

Den som bäst motiverar, i kommentarerna till detta inlägg, varför just du ska ha skorna får dom hemskickade på posten helt gratis. Jag är enväldig domare och ger mitt beslut bland kommentarerna på fredag.

Nu jävlar ska här krökas.

Ehh... bloggas menar jag.

Eller både och.

Visst vann jag, eller hur, visst var det så?

Jag viker inte för något. Långt där borta finns det en tygbit i orange/vit-kulör och för mig är det bara en passerpunkt i jakten på nästa och nästa för att sen spurta i mål. Inte alls till publikens jubel, för såna är orienterarna, men jag vinner ändå trots medtävlarnas okunskap. Inombords är glädjen kallt kontrollerad och jag duschar bort barr från ryggslutet innan jag tar en korv i väntan på prisutdelningen. Det blir en lång väntan för en massa småglin ska ha pris först och sen måste vi vänta in ett par motionerande lallare i min klass som verkar ha blivit kvar i skogen. Men till slut är det äntligen dags för arrangörerna att ropa ut vinnaren i H35 och jag kliver bestämt fram emot prisbordet för att förekomma.

"Vinnare är Mats Jonsell IF Thor" Orden ringer i mina öron och jag tvärstannar halvvägs över avspärrningsrepet.

"VAD FAN MENAR NI! HAR JAG INTE VUNNIT?"

Jag tittade föraktfullt på den trötta prisutdelaren och förklarade torrt.

"Lilla gubben nu får ni nog fan ta och köpa in ett riktigt tidtagningssystem. Det finns inte en människa på hela det här tomma TC´t som tror på den här resultatlistan"

KUKEN! sa jag och åkte hem tomhänt.

Ibland glömmer jag bort

Jag är glömsk. Kanske är det åldern men mest troligt beror det på att jag inte har varken mål och mening i mitt liv. Bäst som jag gick och skrotade i lägenheten, helt planlöst, kom jag på på mig själv. Varför tränar jag inte? Nog för att jag lagt av med orientering men det ursäktar inte ett slapp beteende. Jag skulle behöva ha någon som kom hem till mig vareviga dag. påpekandes tydligt och bestämt att, "låta högerhanden röra mus", räknas inte som fysisk aktivitet.

Så ikväll satte jag mig 75 minuter på träningscykeln.

Vem kommer över i morgon och sparkar mig ur soffan?

Swede sixteen

Komik blir tragik

Jag hittade en bild från 2005 på hårddisken och insåg att det som var tänkt att bli en komisk analys av MicrO istället handlade mer om dom tragiska efterföljderna. Personen på bilden, MtP, blev intvingad som statist av AspLövet. Traumat och skammen över att vara med i detta sammanhang gjorde att han la av med orientering. Mig veterligen har han inte sprungit en enda orienteringsträning eller tävling efter den där jävla höstdagen.

Det var ju det jag sa.

Allt är mitt fel.