Skitbilligt i min värld

Tråkfredagen lös upp lite grann när ett paket damp ner på jobbet adresserat AspLövet. GTA: Liberty City Stories + King Kong (Limited Edition) till PS2 för ynka 340 SEK är inte fy skam i prisväg. Sommarnätterna är nu räddade.

Boooring fredag

Jag är urbota helt och hållet utan darr på mina nyinköpta manschettknappar uttråkad. Hahah.. Jag skrev manschettnappar först men så kan vi ju inte ha det så jag rättade till det misstaget som är så jäkla lätt att göra. Tillbaka till tristessens fredag. Fan, tänk om man var lite mer som Traste Lindén, "Det är fredag det är lön, jag var sjuk i morse men nu känns det bra" liksom. Men så är det inte idag. Det kryper i hela kroppen och klockan verkar ha fårt härdsmälta för den har fastnat på 10:51. 10:51. 10:51. 10:51. Stuck is the new Black. I helgen får en liten skara lyckligt utvalda springa VM tester. Inte för att jag någonsin överhuvudtaget har varit i närheten av att få frottera min feta lekamen med såna gossar, men man har ju drömt en och annan gång i sitt liv om hur det skulle ha kunnat vara. 17 kilometer tvärkuperad långdistans i 30 graders värme. Undrar om man kan få ett wild card om man räcker upp handen och säger att man inte hade några problem på superheta Jukola 1998? Det slutar väl som vanligt med att man i helgen i all sin ensamhet får springa i en skog som man hittar bättre i än i sin egen kalsonglåda. I, i, i, i, hur många i kan man ha i en mening innan det blir för många?

10:52 WooHoo!!

Hi! Tero! I´m right behind you! If you slip, I will be all over you. (I wish) Var det inte en sång som gick "some girls have all the fun"? Någon verkar ha missat att berätta det för Tero för han verkar ha jävligt kul. Vilket får mig osökt att tänka på lunch. Klockan närmar sig nu med stormsteg. 10:55. Jävla tråkfredag.

Sommartjuven

I kväll stal jag helt fräck 50 minuter från mitt eget liv. Jag velade länge fram och tillbaka över vad jag skulle spendera tiden på eftersom jag vet att tid är pengar. Till slut fanns det bara ett alternativ kvar och jag tog mig ut i skogen och sprang upp varende sekund av dom 50 minutrarna. Kvällssolen silade sig fram mellan trädens grenar och det var bara jag och sommaren som var ute den här kvällen kändes det som. Jag minns inte min barndoms somrar men om jag hade gjort det är jag övertygad om att dom varit lika underbara som den här kvällen.

Om ni tycker att jag ser suddig ut på bilden nedan som är från kvällens pass så beror det inte på kameran som ni kanske skulle ha gissat. När AspLövet springer är det som att en lätt sommarbris smeker er över kinden och innan ni hinner tänka "Vad var det där?" så är jag borta och kvar finner ni blott en behagfull sommarkänsla som stannar kvar längre än vad som är möjligt. Det var AspLövet som svepte förbi kan ni nu glatt konstatera nästa gång ni får en njutningsfull smekningen av det som ni alltid trott varit vinden.

Skogsparkering

Kula gjorde en fantastisk upptäck på hitta.se där man kan spana in satellitbilder. Strax NV om Lövstatorp i Runby (Upplands Väsby) kan man på satellitbilderna se att ett stort flygplan har fickparkerat. Jag säger fickparkerat för det finns inga fåror i skogen som säger att dom har kört en lång buklandning. Jag säger som Kula. Vad fan blir det där för kartsymbol?

Ännu en höst till spillo.

Förra, förrförra och ett par höstar innan det har varit rent ut sagt bedrövliga om man tittar i AspLövet kartpärm. Säg våren, så gäller samma sak där. Skall man vara helt ärlig och insiktsfull så finns det väl inget som visar att kommande höst skulle kunna bli bättre. Hur många säsonger har jag inte suttit och planerat mina kommande tävlingar för att se allt rinna ut i sanden som en iskub på Salma Hayeks rumpa. Men trots alla besvikelser kan jag inte låta bli att låta mig dras in i drömmar om kommande storlopp när nya StOF-nytt kommer i postlådan och höstens alla tävlingar radas upp framför mina ögon som ett smörgåsbord på julafton. Därför tänkte jag inte bryta en dålig tradition utan jag tar tag i en höstplanering som aldrig kommer att se solens ljus. Håll till goda AspLövet. Nedan radas något upp för dig men inte för dig din ynkliga stackare. Ett antiklimax i storformat.

Höstens Tävlingsplanering.

12 augusti - Järfälla - Långdistans
Järfälla kör sin tävling vid "Tillfället" ute vid Kungsängen. Kan nog vara Tiomila kartan från 2005. Platt och fint passar min comeback perfekt så där lär nog första segern på flera år komma. Jag hoppas på en hammare i pris för min har gått sönder.

20 augusti - Tureberg - Långdistans
Bromma och Turan kör ett lör-sön arr på samma karta och samma TC vid Össeby-Garn. Jag satsar på långdistansen och den tekniska orienteringen vid Össeby-Garn är som skapt för mig och det kan inte bli annat än seger. Presentkort hos Orienteringsspecialisten på 2000:- vore fint i pris eftersom jag behöver nya orienteringsskor, en ny kompass, en ny pannlampa samt ett par nya Sarva.

26 augusti - DM - Medeldistans
Järla arrangerar medeldistans-DM och jag kan väl åka dit och ta hem en guldplakett. Tävlingen går på samma karta/TC som långdistansen dagen efter så man kanske skulle sova över på plats. Tälta var inte igår man gjorde.

27 augusti - DM - Långdistans
Ravinen arrangerar DM vid Vissvass (underbart namn) i Tyresö. Tyrestaskogens skärgårdsterräng är aldrig fel och även om det är tufft motstånd på ett klassiskt DM i H40-klassen kan jag inte annat än vinna eftersom jag lovat att bli höstens DM-Kung. En plakett duger gott för mig i pris. Den kan Miniknatarna få leka med.

3 september - DM - Budkavle
Kan det vara Törnskogen dom kör på? Passar mig bra och jag springer en sträcka i klubbens H120 lag. Vinner vi? Dum fråga, vi krossar.

9-10 sptember - Vallentuna-Össeby/Täby - Medel+Långdistans
Här kan man väl inte annat än springa bägge dagarna. Jag säger bara Ekskogen-Löt kartan (Södra Kårsta). Jag hoppas i alla fall att det är den kartan och kan inte se att det skulle kunna vara någon annat med den samlingsplatsen. Det finns inte ord för detta skogsområde som kan göra det rätttvist så det är bara att anmäla sig och längta som efter en chorizo med räksallad efter ett långt krogbesök. 2 segrar i drömterräng och sen kan man nästan dra sig tillbaka tror jag.



16 september - Skarpnäck - Långdistans
En vildmarkstävling vid Tungelsta. Jag vinner H40 och får kanske en slagborr i pris.

23-24 september - L-100 - Medel+Långdistans
Dubbeltävling på delvis helt nya karta vid Lagga-Östuna. Kartan skall visst vara offset-tryckt och terränglådan lämnar absolut ingenting annat att önska. Här skulle man kunna träna till dödagar om det var så. Jag springer i "zonen" och krossar banläggaren och konkurrenternas idelatider. Inga priser kanske, men det skiter jag i. Kungen är tillbaka och ingenting kan stoppa mig.



30 september - Österåker - Medeldistans
I samband med Österåkerskavlen arrangeras en medeldistans. Jag kan väl åka dit och vinna för att stänga september månad. Tävlingen går som alltid i anslutning till Åkersberga så det blir stigrikt men ändå rätt kuperat och tekniskt.

7 oktober - 25manna
Jag springer nog sträcka 5 - 5.9 km. Den seniorsträckan är ovanligt kort i år. Det bekymrar inte mig så här på sensäsongen utan jag kryssar väl fram mellan motionärerna som vanligt. Bäst när det gäller - Kadisch!!

Efter 25mmanna får jag se vad som gäller. Det blir väl lite strövinster på lite strötävlingar innan hösten tar sitt grepp över mitt bekymmerslösa sinne.


Visst låter det bra uppradat och välplanerat? Fan, om det ändå vore lika lätt att leva som att drömma. Nu skall jag ta en kall cola och förbanna mina gubbvader som jag med största sannolikhet har en het dejt med någon gång mellan just nu och den 11 augusti. Vi ses där nere när det smäller.

Herre Jösses

Läser i O-Zine att Marianne Andersen förra året tränade 950 timmar. Herre Jösses säger jag bara. Jag skall aldrig mer säga att jag tränar mycket så länge jag lever. Tänk dig själv att träna drygt 2,5 timme om dagen i snitt. Givetvis skulle jag inte ha något emot att ha kroppen och tiden att genomföra något sånt. Fan, jag skulle kunna tänka mig att träna mer än så om jag bara kunde faktist. "AspLövet goes 1000 Hours" låter roligare än "AspLövet goes 50 hours".

Nu blev jag ledsen i ögat...

Stegräknare

Idag mellan klockan 09.00 och 14.20 har jag gått 2484 steg. Då inkluderar det en lunch som innehöll ca 1000 steg. Med tanke på att jag nästan uteslutande har ett kontorsjobb framför datorn så rör man sig ändå hyffsat. Mätningen har utförts av en liten stegräknare som man knäpper fast i bältet/byxlinningen. Jag provade kvaliten genom att gå 100 steg i korridoren och den missade bara med 2 steg. Stegräknaren är av billig reklammodell vilket gör dess exakthet ännu mer imponerande. Vore kul att testa den i skogen för att se hur pass mycket fel den visar där. Kan tänka mig att den spårar ut helt när man halkar omkring i schysst brötterräng.

Stegning for TEH WIN!

Ögon-touch

Av någon anledning började jag fundera på det här med ögon-touch. Det är ju ett fenomen som dyker upp framförallt på träningar och enklare träningstävlingar där det inte är stämpling eller där stämpelkorten inte kontrolleras vid målgång. Frågan kan delas in i två delar.

Vad är ögon-touch?
Ögon-touch är när en person inte springer fram och stämplar vid skärmen, eller nuddar snitseln, eller i dom fall där kontrollen inte är uppmärkt är ända framme vid den aktuell kontrollpunkten. Man kan ju i dom fall där det inte finns någon stämpel diskutera vart gränsen för ögon-touch går. I mina ögon skall man nudda snitseln/skärmen om det finns en sån och om det saknas kontrollmarkering skall man var helt på plats. Det vill säga nudda stenar, springa ända intill/upp på höjder och ner i sänkor osv. Man skall således inte som ögon-touch är, se kontrollpunkten och sen vika av mot nästa kontroll innan man är framme. Givetvis är ögon-touch fusk hur man än ser på det. Frågan är bara vart gränserna går mellan lätt fusk och grovt fusk. Är man en eller ett par meter ifrån kanske det inte är så mycket att orda om men personer som svänger av 10, 20 kanske 50 meter före skärmen är helt ute på fel spår. Sen finns det ju kända fall där personer helt sonika hoppar över kontroller och vid målgång helt förnekar det inträffade. Vad man skall säga om såna människor vet jag inte men tack och lov kan sånt här beteende inte utföras på riktiga tävlingar och då visar ju resultaten den riktiga orienteringsförmågan hos folk.

Varför?
Varför nyttjar vissa personer ögon-touch? Fan vet! Kanske för att på något sätt visa sig bättre än vad dom är. Kanske har dom taskigt självförtroende och tror att bättre resultat skall ge dom en starkare självbild. Man undrar lite försynt hur dom själva känner för sånt här beteende innerst inne? Tragiskt är ordet på mina läppar.

Kontentan av det hela är i alla fall all ögon-touch är något som bara förlorare håller på med. Må dom få laga trasiga skärmar i all evighet i Helvetet.

Gårdagens träning

Jag genomförde gårdagens träning helt enligt plan. 20 minuters lätt löpning, sen genomförde jag min slyslinga på 14,31 och som avslutning 10 minuters lätt nedjoggning. Tyvärr är formen inte bättre än att efter den lätta uppvärmningen blev farten inte direkt bättre på orienteringsslingan. I och för sig är det gröna riktigt grönt med dålig botten och mycket sly blandat med ett tätt gran/tallbestånd. Jag hade ingen kompass med mig så det gällde att vara koncentrerad på utgångsvinklarna från kontrollerna.

S-1
Rakt norrut och jag kommer fram och ser höjden ca 30 meter NV om mig. Eftersom kartan har några år på nacken så har beståndsgränsen vuxit bort, något som jag nästan misstänkte.

1-2
Riktigt tät och dålig skog. Jag ser inte dom igenväxta gulfläckarna men kommer till punkthöjden i ringens NV-kant. Svänger ner mot punkthöjderna som är tydliga.

2-3
Här kör jag rakt söderut (utan kompass). Touchar höjdpartiet i det gröna, över kärret och över stigen. Går sen via den gula fläcken på hjälpkurvan rakt mot kontrollen och får som sista säkra sänkan i norra ringkanten.

3-4
Rakt på för att runda höjdkanten upp mot stenen. Här börjar min måttliga fart göra mig trött.

4-5
Tror att jag springer nära punkthöjderna i det gröna men det måste bara ha varit höjdkurvan för när jag kommer ut på stigen har jag i princip sprungit rakt norrut. Hoppar nästan av stigen direkt och springer snett fram emot stenarna.

5-M
Springer rakt norrut fram emot ringhöjden för att undvika det dåliga kärret rakt på. Har sen inga problem att få målhöjden.

Allt som allt ett kort men trevligt pass i riktigt dålig terräng. Vi får väl se om jag om en månad kan springa banor som osar lite mer H40-längd.

O-Ringen 2006

Jag fick för mig att jag kanske skulle anmäla mig till 5-dagars, men det blev inte så i slutändan. (Mailen nedan läses nerifrån och upp)


____________________________________

From: asplovet@orientering.nu
Sent: den 27 juni 2006 10.13
To: info@oringen.se
Subject: Anmälan till O-Ringen

Glöm mig!!

Ni kan stryka mig. Efter att noga ha övervägt mitt deltagande så inser jag att O-ringen 2006 nog inte är för mig. Lycka till med ert Mulle-arrangemang. Nu skall jag bryta benen av mig i ett hembyggt stenskravel som jag byggt alldelse själv. Det kanske ni har något att lära av?

Det var bättre förr
AspLövet

___________________________________

From: asplovet@orientering.nu
Sent: den 27 juni 2006 10.06
To: info@oringen.se
Subject: Anmälan till O-Ringen

Vad i helvete!

Är det sant att ni i princip kör alla etapper på en enda karta? Vart tog konceptet okänd mark vägen? Är nästa steg att vi inte behöver springa själv? Jag måste ta mig en funderare på om jag verkligen vill åka upp till Mohed, vila mig i form samtidigt som jag blir uppäten av knott i väntan på att eventuellt få springa en etapp på samma karta som dagen innan. Fan ta er om det inte finns några klapperstensfält på tävlingsområdet.

En irriterad
AspLövet

___________________________________

From: asplovet@orientering.nu
Sent: den 27 juni 2006 09.53
To: info@oringen.se
Subject: Anmälan till O-Ringen

Hallå igen!

Skall ni verkligen använda plastkarta? Det sprang jag på i Schweitz 1984 och det finns väl en anledning till att det inte ha blivit mer utbrett sedan dess tror jag. Fan skall man behöva vara plastfetischt och ha snöat in på s/m för att tävla numera? Besvikelsen börjar redan ta överhand och nu får jag verkligen hoppas att ni levererar något som åtminstone påminner mig om 1981.

En smått irriterad
AspLövet

___________________________________

From: asplovet@orientering.nu
Sent: den 27 juni 2006 09.40
To: info@oringen.se
Subject: Anmälan till O-Ringen

Vad fan O-Ringen!

Jag ser nu på inbjudan att ni har något som kallas vilodag!
När jag besökte Hälsingland 1981 var det inte tal om att hinna vila mellan etapperna. Man trodde att man skulle kunna lita på Norrlänningar men det visar sig nu bara vara en uppblåst myt. Illa Illa! Fan hade jag velat vila hade jag bokat en charterresa till Aya Napa och tittat på brudar istället.


AspLövet

___________________________________

From: asplovet@orientering.nu
Sent: den 27 juni 2006 09.28
To: info@oringen.se
Subject: Anmälan till O-Ringen

Hej igen O-Ringen.

Jag ser nu på inbjudan att banorna är mellan 3,7-6,5 km i H40-klassen. Vad fan handlar det om? Jag trodde att det var en konditionsidrott vi höll på med. Jag hoppas för er skull att det är utslagsgivande terräng. Skulle det visa sig att ni även slängt in något som påminner mig om sprintorientering så kan ni räkna med att få Silbersky efter er.

Hälsn
AspLövet

___________________________________

From: asplovet@orientering.nu
Sent: den 27 juni 2006 09.13
To: info@oringen.se
Subject: Anmälan till O-Ringen

Hej O-Ringen.
Jag vill anmäla mig till klassen H40 på årets 5-dagars. Jag hoppas att det blir långa och svåra banor.

Hälsn
AspLövet

AspLeaf goes Brazil

AspLeaf - Almost as fat as Ronaldo.

[Edit]
Tydligen är sajten nere nu. Förmodligen skulle 100 miljoner fotbollsentusiaster in samtidigt och generera sina Brasilianska artistnamn.

Sova ikapp

Jag har nu börjat sova ikapp dom timmar jag festet bort under några veckor. I natt sov jag 10 timmar och vaknade upp med klockans hjälp. Hade jag fått sova 10 timmar till kanske jag kännt mig utvilad. Nu är jag dock tillräckligt utvilad och med regn i luften skall det bli skönt att springa en sväng i kväll. Förhoppningsvis regnar det fortfarande när jag skall springa så att jag verklgen får känna att jag lever. Min plan är lätt löpning 20 minuter följt av en kort teknisk orienteringsslinga på ca 1.5 km och sen lätt löpning i ytterligare 10-15 minuter. Slingan jag har lagt går enbart i sly och grönområden. Anledningen till det är att börjar jag min comeback i ren skitterräng så kommer allt kännas bra efter det. Man skall inte nedvärdera vikten av att träna i riktig skitterräng. Den som enbart tränar i smörterräng kommer aldrig kunna lyckas på tävling.

Lite bättre minnesluckor

För att verkligen starta upp min sommarsatsning blickar jag för ögonblicket inte framåt utan långt bakåt. 1992 sprang jag en Upplandstävling och lyckades ta mig i mål som segrare efter 45 minuter av klinisk orientering. Så här 14 år senare när jag tittar på kartan kan jag nästan inte komma ihåg loppet och hur jag firade segern. Förmodligen åkte jag hem i tysthet och till alla som gratulerade sa jag bara. Nåja, det var ju bara H21AK klassen. En seger, är en seger, är en seger i slutändan i alla fall. Numera hoppas jag inte så mycket på segrar som att överhuvudtaget kunna tävla igen.


"There ain't no shame looking at a good runner's back. Now, if the runner sucks, that's something else entirely…"

Dag 1

Äntligen! Som Gert Fylking skulle ha skrikit. Nu har jag lämnat VM, bröllop, födelsedagsfester och annat oväsentligt bakom mig och ser fram emot en sommar fylld av ingenting. Jag hoppas att det bara skall flyta på totalt innehållslöst så att jag äntligen kan ta vara på mig själv. Jag skall träna till förbannelse och skulle vaderna säga ifrån så skall jag promenera längre ändå. PÅ schemet står nu i träningsväg Naturpasset som kartminnesövning och eventuellt ett spontan 5-dagars, utan vilodag givetvis. Vi får se hur det går.

En halvlek

Jag gjorde en efteranmälan och fick starta före första start på min comeback. Tog mig ut i skogen 45 minuter och det kändes nästan som att det var först gången jag sprang. Jag la vänster fot före höger och vise versa och vips gick det framåt. Kan inte påstå att formen är på topp men i takt med att svetten lackade så kom motivationen åter. Jag ser fram emot många långa löppass hela sommaren nu. Eller tills att gubbvaderna dyker upp. Jag skulle inte satsa några pengar på att vaderna håller hela sommaren. Sitter nu och läser Skogssport som dök upp med posten idag. Långsträckan som dom bjuder på från Västerbottens 3-dagars på 3630 meter var sannerligen mumma. Ett par såna så har man en milbana innan man behövt stämpla ihjäl sig. Höger var bästa vägvalet. Är det inte det jag alltid säger.

T-Shirt

Bästa supportertröjan jag såg i Berlin förra veckan.

Gaffeln
Kniven
Schweden

Heja Norge

Man kan krasst konstatera att dom Norska o-bloggarna piskar Sverige och övriga världen på fingrarna 6 dagar i veckan. På den sjunde dagen är dom ute på tur tror jag. Förhoppningsvis så är Svenska orienterare ute och tränar iställer för att skriva om skiten framför datorn. Men jag är inte så säker på det. Frågan man kanske skall ställa sig är varför så många Norska orienterare bloggar?

VM-Hauss

Det är lätt att dras med i kvällstidningarnas hysteriska vm-hauss. Man börjar själv allvarligt diskutera Anders eller Kim frågan. Hur vi skall psyka ner Tyskarna? Allbäck från start? Vad åt spelarna till middag i går? Spelar Ljungberg i Calvin Klein kalsonger under matcherna? Minsta bagatell blir till en fet rubrik.

Tänk vad kul det skulle vara om orienterings-vm kunde få samma uppmärksamhet.

500 journalister på plats i Danmark vid orienterings-VM. Löparna får hållas instängda på speciella frizoner. Efter varje träning är det presskonferens med utvalda löpare för dagen. I VM-studion bjuds nära och kära till löparna in där dom berättar anekdoter från deras uppväxt. I studion sitter även Ola från Skogssport som en sidekick och sågar allt och alla. Tidningarna har omröstningar huruvida Wingstedt skall springa alla distanser eller inte. Löparfruar/män och flick/pojkvänner får göra spontanbesök hos sina män/kvinnor annars är det mest shopping hos Letro-sport och Miniknat för dom. Svenska fans har invaderat Danmark och super sig redlösa på Carlsberg, allt medens dom sjunger låtar av det gamla kultbandet "Jhonny Springer Bort Sig". I kvällspressen kan man varje dag läsa skvaller infrån träningsanläggningen där småtjafs blåses upp till zeppelinare.

"Stort bråk mellan 2 landslagstjejer om vem som tog sista gröten"

"Löwegren har plåster på tummen, mörkar skada?"

"Jenny Johansson kompis med Simone, hotas med avstängning"

"Svenska killarna får utegångsförbud efter groupieskandal på sprintträningen"

"Svensk världstjärna anklagad för ögon-touch på träning"

"Andersson och Skogum förhandlar med Norge mitt under VM"

"David Andersson vägrar erkänna långdistansen som orienteringens blå band"


Sen när tävlingarna väl drar igång så sänder flera kanaler dygnet runt och Svenska folket åker i karavaner runt Sergels torg efter VM-gulden. Olfar får eget barnprogram. Fotbollskväll och hockeykväll får sändas på senare timslag eftersom orienteringskväll skall ha primetime. Stadium och Intersport har speciella orienteringsavdelningar där nylonkläder blir det trendigaste man kan ha på stan.

Sen så vaknar man upp och inser att allt är som vanligt.

Hemma igen

Jag tog ett par djupa andetag i den regnfriska luften och andades in känslan av trygghet och välbefinnande. Det kändes ungefär som att komma hem till vardagsrummet efter att ha varit bortrest på en långresa alldels för länge. Alla sinnen insöp det jag hade runt mig och jag undrade varför jag någonsin lämnat den här platsen. Tänk att en enkel skogspromenad kan vara en sån tankeställare.

Osynlig

AspLövet är en skugga av mitt forna jag. Det stämmer in på så många plan att jag inte orkar lista alla men en av dom märkligare signalerna på detta är som följer.

Till jobbet tar jag mig in via ett hotell som har en rulltrappa som jag åker för att komma in bakvägen till jobbet. I princip varje gång rulltrappan är igång och jag kliver på stannar den efter jag åkt 2 meter och jag får helt sonika gå uppför. Detta händer aldrig om någon annan befinner sig i rulltrappan. Jag har heller aldrig sett beteendet hos rulltrappan om jag betraktar den från sidan och andra människor åker. Frågan är alltså om jag är så blek i min uppenbarelse att rulltrappan inte registerar mig eller om den helt enkelt inte gillar mig? Kanske mitt extrem tå-löpsteg har något att göra med saken? Inte för att jag springer in på bandet men det behövs kanske en rejält häl-isättning. Eller så är jag bara osynlig.

Jag var inte där

Jävla skit också. Jag tror att årets Jukola hade passat mitt lynne.

Svårt
Hårt
Bökigt
Stökigt
Kargt
Varmt
Gott
Bäst

Nu har jag spelat upp alla herrsträckor i Routegadget. Jag sitter bara och ler åt färgprickarna som far fram över kartbilden och vimsar runt bland dom mycket bra gafflade kontrollerna. Banorna ser bra ut och terrängen är typiskt Finsk i sin framtoning, åtminstone enligt kartbilden.


Jag kan bara genom att blunda uppleva känslan från ett Jukolalopp. Dammet i luften på TC i växlingshagen. Kryssandet mellan löpare för att komma fram till startpunkten. Folk som far åt höger och vänster i skogen. Bökig botten och rena bergshällar. Kramp. Svetten som rinner ner i ögonen. Kodsiffror som rabblas. En avriven nummerlapp liggandes i en stor ljungmosse. Sönderkörda hyggen. En promenerande löpare från en mycket tidigare sträcka. Ett dike. Alla dessa neonfärgade tävlingsdräkter. Täten på sträckan efter. Kramp. Speakerns dova stämma långt där borta. En överlång spurt. En ivrig klubbkamrat vid växlingsplanket. Lycka.

Lång säsong

Stanley Cup finalen är nu avgjord och vi är i mitten av juli. Förmodligen drog dom här killarna igång sommarträningen för en månad sen så dom har fått varva tunga löppass med tuffa slutspelsmatcher. Det skall vara hårt att vara idrottsman. Inte som för orienterarna. Vi påstår att vi är tuffa men vi får tävla en månad på våren och två på hösten. Däremellan skall vi värna om naturen, ordna små klubbträningar, springa i parker och snacka ihjäl oss om vad vi skall göra när vi äntligen får tävla igen. Tror ni hockeyspelarna har något statligt verk på sig som letar kryphål i lagen för att stoppa deras aktiviteter? Kanske spyr ismaskinerna ut för mycket freoner? Hockeklubborna tillverkas av småbarn i Kina som täljer dom med sina fingernaglar? Det finns cancerframkallande ämnen i puckarna? Skulle inte tro det. SOFT borde hyra in Hells Angels och Bandidos som förhandlare så att vi kunde få en riktig jävla säsong från mars till november. Punkt slut. Dessutom skulle vi få lite mer rock´n roll status om vi blev hangarounds till såna klubbar. Våld löser allt i dagens samhälle. Det och Kaustiksoda.

Försen ankomst

Jag missade starten.

Det har aldrig hänt mig vad jag minns. På en orienteringstävling alltså. Att missa starten. Men nu pratar jag om min comback. Den andra eller sjuttioandra i ordningen. Tydligen skulle jag närvara på ett bröllop nu på fredag. Inte mitt eget men ändå så pass nära att jag är involverad i förberedelser och annat tidsupptagande. Jag är officiell fotograf på tillställningen och sen är det andra saker som gör att mina upptrappade träningplaner får stå åt sidan ännu en gång. Ännu en vecka. Ännu längre bort från något som kan kallas träning.

Jag är inte arg.
Bara förbannad.
Och sen till starten.

Jukola

Tack och lov har mina sista intensiva dagar inneburit att jag inte haft någon Jukola-abstinens. Någonstans långt innerst inne, en kort bit ifrån min slitna lever, finns en tagg av avundsjuka men jag förtränger känslan så hårt det går. Jag läste att Eglinski saknade burritos på Jukola. Det fick mig osökt att tänka på dom världsberömda Finska pirogerna. Varför i hela världen har aldrig såna sålts på Jukola? Eller så kanske det finns eller har funnits men jag har som alltid snöat in på makkaran och inte sett pirogerna. Jukola har annars alltid varit heltorftigt i matväg. Finland är Skandinaviens svar på England när det kommer till mat. Nu får jag väl en uppretad Finsk mobb på mig för dom här halvsanningarna. Men springa kan dom i alla fall Finnarna. Förmodligen är det mer urkraft i den Finska maten jämfört med Mamma Scans sönderproducerade halvfabrikat som en annan har växt upp med. Finska makkaran är i alla fall 100 gånger bättre än den Tyska bratwursten. Tyskarna serverar sin korv med en jäkla hård liten fralla. Vad fan är det för fel på riktiga, mjuka och goda korvbröd kan man fråga sig.

Full kvota

Nu har jag på 4 dagar hävt i mig hela sommarens kvota av alkhol. Nästa öl borde inte få drickas förrens i slutet av augusti om jag skulle ha lite skam i kroppen. Efter 3 st VM-dagar fyllde jag på direkt med ett 40-års kalas som blev längre än planerat. Nu skall jag lämna in levern på Statoil där dom får köra den i biltvätten. Det behövs nog både högtrycksspolning och borstar. Kanske skulle man passa på att vaxa den på samma gång. Dom säger ju att en vacker insida syns på utsidan. Vatten och sallad några dagar nu för att rensa kroppen är i alla fall något som står på schemat. Sen skall jag börja springa lite oftare, göra ännu fler stretchingpass och så skall jag sluta vara så jävla dryg mot sprintorienteringen hela tiden. I alla fall sluta med det den här veckan som kommer. Den skall bli helt fri från häcklande. Jag lovar.

FIFA World Cup 2006

Jag är torr i munnen. Jag slänger en dimmig blick på klockan och ser att den blinkar 07.15 i mitt stela ansikte. Det är fredag, dagen efter den stora D-dagen. D som i "Det var det jävligaste jag varit med om i hela mitt liv" Jag minns inte hur jag kom hem till sängen och hotellrummet. Jag har ett svagt minne av Jägermeister på en sjaskig pub men sen är det svart som synden i min skalle. Men det hela tog egentligen sin början 2 dygn tidigare...

[VARNING! Texten nedan kan innehålla skrämmande exempel på skol-tyska från 80-talet)

En kort flygfärd till Estland för snabb vidarefärd till Tyskland och Berlin var inledningen på min bästa 40-års present någponsin. Jag har i och för sig bara fått en present och den här fick jag i förskott men skulle något kunna toppa detta så tror jag på både Tomten och Påskharen. Inkvartering på ett funktionsdugligt och centralt hotell var början på en orgie av upplevelser. Vi tog en snabbare taxi ner till Brandeburger Tor och slängde oss in på en restaurang för att titta på Spanien mot Ukraina på storbilds-tv. Allt medans Spanien malde ner Ukraina fick vi i oss en 3-rätters middag men stora öl till i ett större antal. Personligen skippade jag desserten och tog en extra öl. +1 till AspLövet tänkte jag och funderade på om det inte hade varit schysst med en Sprint-orientering på gatorna där vi satt men det blev inte mer än en tanke innan jag tog en klunk öl istället.

Efter avslutad middag och en klar seger för Spanien tog vi oss in på "Fan Fest" und hela balabaloban liksom. På Brandeburger Strasse hade dom smällt upp 7 feta storbildsskärmar med ca 400 meters mellanrum och där emellan fanns det öltält, mattält och allt du kunde önska dig i souverníerväg. Vi satte oss i solskenet och njöt av solen, sommarvärmen och fotbollsfans i överflöd. Innan strupen hann bli torr kom hungern krypande. Vad skådade mitt ena öga? LGW hade tydligen ett alldeles eget hak. LG-Wurst bjöd på stordåd och den här tillfälligheten skulle visa sig vara ett möte med ödet, mer om det senare.



Sehr gut! Viel bratwursten mit den pompa-pompa-fritten. ja ja!!



Efter att den flottiga Tyska maten gjort sitt var det dags för ett besök i Tiergarten för en i raden av pissi-pausi. En stor park som omgärdade Brandeburger Tor med omnejd och mina tankar gick direkt till möjligheterna för en schysst sprint-orientering. Jag släppte dock dom tankarna rätt fort när ännu en öl ställdes framför mig och jag lät mig väl smakas av det som skulle bli resans huvudnäring. Här tog jag ett snabbt beslut att för att orka måste man vila. 15 minuter powernapp är aldrig fel.



Innan jag hinner blinka till är plötsligt hela Berlin på fötterna och matchstart mellan Tyskland och Polen är nära. Vi spanar in första halvleken innan vi beslutar oss för att dra vidare mot "Unter den Linde" Ett schysst stråk som injuder till sprint-orientering men vi sket i det och letade oss fram till en pub stället.



Här, mitt i världen på en gata i Tyskland får jag vara med om en av dom märkligaste och mycket mäktigaste upplevelserna i mitt liv. En öl står på bordet och ca 100 Svenska fans har okuperat uteserveringen vi sitter på. Plötsligt glider en man som satte våra hjärtan i brand 1994 in på restaurangen.



Håkan Milds entré startar hejaramsor från hela skaran och innan jag vet vad som egentligen hänt står 100 man upp och skanderar.

Stå Upp!
Vi är gul och blå!
Stå Upp!
Vi är gul och blå!
Stå Upp!
Vi är gul och blå!
Stå Upp!
Vi är gul och blå!

Detta synkroniseras av att Tysklandsmatchen är slut och tusen efter tusen efter tusen segerlyckliga Tyskar promenerar från Brandenbuger Strasse förbi vår uteservering. Den Svenska klacken mal på med samma visa ihärdigt och utan att tappa tempo



En adrenalinkick av sällan skådat slag är i görningen och eftersom det var svårt att få tag på öl i kaoset fick man ta vad som fanns.




10 minuter blir 20 minuter blir 30 minuter och nu skojar jag inte med er. Samma låt mal på hela tiden och allt medans mina händer domnar bort, rösten förvinner och allt medans Svenskar som passerar ansluter börjar Tyska fans stanna upp och fotografera spektaklet. Efter ett tag dyker ett tv-team upp och man vet inte om man skall skratta eller gråta mitt i den Svenska yran som uppstått på dagen före den stora dagen. Ett tag såg det ut som att några Tyska huliganer skulle börja bråka med oss men dom blev snabbt bortplockade av polisen. Vi sjöng glatt vidare med det gladaste av glada humör i natten. Vi avbröt vårt deltagande efter drygt 30 minuter och tog en taxi till hotellet. Jag somnde med enbart en sak i huvudet..


Stå Upp!
Vi är gul och blå!
Stå Upp!
Vi är gul och blå!
Stå Upp!
Vi är gul och blå!
Stå Upp!
Vi är gul och blå!

Ödet skulle på matchdagen föra oss till en bra plats utan vår vetskap i förväg. KaDeWe skulle vara världens näst största shopping centrum och stort var det men NK-vibbarna var närvarande så vi tog oss till en park i närheten istället för att äta frukost. Svenskar fanns på plats och innan vi visste vad som stod på tur började stället som nog hette Hitten und Ditten platze att fyllas upp. Det visade sig att VM-Baren, Svenskafans.com och likasinnade gäng har ordnat en Svensk förfest just här utan att vi hade koll på läget. Jag konstaterade också att man kunde nog ha haft en schysst sprint-orientering i parken. Jag firade denna uppenbarelse med att beställa in ännu en öl.



Här fick vi alltså en massa timmars öldrickande med likasinnade fans. Vi köpte på oss ännu mer billiga Sverigeprylar som dumpades ut (Halsdukar, solglasögon och tröjor) och tog tacksamt emot gratisgrejor i massor (pins, ballonghänder, tidningar, ansiktsfärg mm) På bilden nedan kan ni se hur jag alldeles själv under måttlig berusning målat Svenska flaggan på armen och ansiktet utan att skaka på handen mer än nödvändigt.



Nog om detta und weiter weiter som någon en gång sade. Vi tog en sväng förbi hotellet för att slimma vår packning innan vi tog sats mot Teddan Hasse platzen eller något sånt. Camp Sweden hade inbjudit till samling en bit från Stadion innan match. Vi deltog dock inte i samlingen så mycket utan tog en smakfattig middag med sedvanlig öl till. Jag lyckades dock hitta ett träd som gav vibbar från sprint-orientering. Innan jag grävde ner mig allt för mycket över att jag missat veckans SCC inhandlade jag en öl på närmaste supermarket istället.




Sen blev fel blev så rätt så rätt. Ödet ville vara med oss och jag erkänner att en smärre felnavigering av mig på en helt felaktig gata gjorde att vi först blev ensamna men sen kom vi rätt in i karavanen som skulle föra oss till stadion. Hade vi inte gått fel hade vi missat tåget. Allt jag upplevt tidigare bleknade nu bort i ett hav av Svenska fans.



Vi hängde nu på varandra som på vilken schysst sprint-orientering som helst. Så långt ögat kunde nå och en jävligt lång bit till såg man bara Svenskar, Svenskar och grymt många tusen Svenskar. Scheisse wie viele Schweischen typ!! Stadskampen släng dig i väggen här kommer vi. Sen sjöng alla glatt vidare in mot stadion.

Stå Upp!
Vi är gul och blå!
Stå Upp!
Vi är gul och blå!
Stå Upp!
Vi är gul och blå!
Stå Upp!
Vi är gul och blå!



Dagens och resans enda missräkning kom vid inpasseringen på Stadion. Vakterna plockade av mig mitt stora fina 100/300mm objektiv som ansågs för stort. Där rök alla fina matchbilder för AspLövet. Jag tröstade mig med en öl och svor åt vakterna. Verdamte Schweinhunden!! Dessutom snodde dom mina extra batterier till digitalkameran vilket straffade mig när batterierna dog lagom till halvtid i matchen. Nåja, nog om motgångar. Är det något som jag har vant mig vid i livet så är det motgångar. Jag skrattade åt eländet och stötte på ödet istället. Som skjuten ur en kanon kom allas vår LGW farande. Wursten var på glatt humör och hade inte något emot att fastna på bild. Jag visade dessutom glatt upp bilden på Wurst-kiosken jag tagit tidigare för LGW. Tjejen bredvid LGW var bara en tjej som råkade stå i närheten tror jag. Vi kan väl kalla henne för Inga from Schweden för enkelhetens skull.



Stå Upp!
Vi är gul och blå!
Stå Upp!
Vi är gul och blå!
Stå Upp!
Vi är gul och blå!
Stå Upp!
Vi är gul och blå!

Känslan av att gå in på Berlins Olympiastadion som fylldes med 72000 människor går inte att beskriva i ord. Att med en bild som, påstås säga mer än tusen ord, visa detta går inte heller. Mäktigt. Svulstigt. Stort. Enormt. Överväldigande. Snudd på en religös upplevelse. Vi hade platserna längst ner. längst fram på ena långsidan bakom avbytarbänken. Vi såg matchen rätt taskigt men vi satt nära hetluften och det kändes som att vi nästan kunde ta på spelare och stämningen. Det går inte att beskriva ljudbilden och synintrycken som vi upplevde den här dagen. 15 juni 2006. Sverige-Paraguay. Jag var där. Jag, fru AspLövet och Svärfar.



Matchen började och stadion kokade av Svenskar. skulle man gissa från mitt håll hur många blå/gula-tröjor som var på plats skulle jag säga minst 50,000 men det såg ut som 70.000.

Stå Upp!
Vi är gul och blå!
Stå Upp!
Vi är gul och blå!
Stå Upp!
Vi är gul och blå!
Stå Upp!
Vi är gul och blå!



I min värld tog matchen kanske max 20 minuter och jag hann knappt börja se något förrens matchen var slut. Hejramsorna skanderad i stadion, vågen for runt och folk skrek i extas runt omkring oss. Jag tog en öl till och tänkte. Fan, här inne skulle man ju kunna ha en sprint-orientering.



Men vad händer nu? Herr AspLiefen is nur ganz bekymrad. Klockan tickade och jag svor åt min evinnerliga olycka. Kan is möglisch varen att jag på min fucking 40-års presentdag skulle se Sverige sumpa bort möjligheten att gå vidare i gruppen? Tack Ljungberg säger jag. Jag såg inte målet för jag drack kanske öl eller tittade på publiken just då. Men mål blev det och det vrål som ljöd genom stadion är alla förunnat att få uppleva. Jag var där. 15 juni 2006. Herrejävlar!



Så tillbaka till den där hemska Jägermeistern på den sjaskiga puben. Karavanen av Svenskar som lämnade stadion var lika lång som bred. Det som slog mig var känslan av märkbar tystnad i leden. Kanske var det en kollektiv suck av befrielse eler lättnad som gjorde detta. Men titta här. En sjaksig pub på vägen, här hör vi hemma.

Stå Upp!
Vi är gul och blå!
Stå Upp!
Vi är gul och blå!
Stå Upp!
Vi är gul och blå!
Stå Upp!
Vi är gul och blå!

Efter den Jägermeisterska minnesluckan dagen efter tog vi flyget till Tallin. Vi letade upp Estlands bästa restaurang (Enligt Lonely Planet) African Kitchen och tog oss in bakvägen som ett par tjuvar om natten. Dom sålde förrädiskt god öl och mat i en grym miljö i sommarvärmen och jag undrade stilla om möjligen Saku Koivu sponsrades av det inhemska ölet Saku. Nedanför oss låg något parkliknande och jag skissade på sprintbanor i mitt huvud. Lyktstolpe, häck, parkbänk, parkbänk, häck, grusgångsförgrening, gunga, soptunna, parkbänk, parkbänk eller nått sånt. Banan blev nog bra. Jag tog en Saku till för att fira.



Jag vet inte om orden räcker till. Nej. Dom gör inte det. Jag kan rabbla ord i rader och visa bilder värre än dom ni ser här. Jag var där. 15 juni 2006. Mer går inte att säga. Det kunde ha varit en sprint-orientering någonstans i världen och jag kunde ha sprungit som i fornstora dagar. Det hade ändå inte varit i närheten. En öl tack. Nu glömmer vi inte bort detta i varken första eller andra taget.

Stå Upp!
Vi är gul och blå!
Stå Upp!
Vi är gul och blå!
Stå Upp!
Vi är gul och blå!
Stå Upp!
Vi är gul och blå!

Torsk i finalen

Jag tog mig an Holländska Cupen ocxh gnetade mig med Ajax ända fram till finalen där jag torskade med 1-0 mot Alkmaar. Skit också! Nu är det lika bra att gå och sova för jag börjar få en Tac2-blåsa på tummen.

Achtung Baby

Dags att stämpla ut. AspLövet siktar in sig på 3 dagar Tysk orgie i Weissbier, Bratwurst, Bompa-Bompa och ett hav av Svenska fans som förpestar tillvaron för Berlinerborna. Skulle ni se bilder från matchen Sverige-Paraguay så sitter jag på Sektion C. Row 1. Seat 3. Jag har på mig en Svensk matchtröja och en eller annan huvudbonad i Svenska färgerna. Jag håller en öl i höger hand och digitalkameran i vänster. Väl hemkommen till helgen hoppas jag kunna ge en fyllig rapport från VM vad gäller vm-stämningen, fyllan, prostitutionen och om det är sant att Tyskarna är så diciplinerade som dom ger sken av. Nu skall jag göra en sista uppladdning genom att se klart Brasilien-Kroatien och sen spela några matcher Sensible Soccer. Jag tror att Eurogamer rökte på lite när dom gav spelet 9/10. Är man uppväxt med Sensi är det nog värt 8/10 (initial bedömning) men har man halkat in på tv-spel senare bör man nog hålla sig till EA´s FIFA eller PES spelen. Se där, nu har jag nästan glömt bort att jag missar Jukola till helgen.

Große Katastrophe

Började fundera på den Tyska orienteringsvärlden lite eftersom jag skall dit imorgon. Kunde inte för allt i världen komma på en enda Tysk orienterare av klass. Ingen utan klass för den delen heller. Okey, Karin Schmalfeld kan jag men det är den enda. Kan det var så illa att den stolta stormakten Tyskland aldrig har producerat när det kommer till orientering? Landet som har för vana att skaka fram mer eller mindre anabola stjärnor i alla möjliga idrotter. Försökte även leta fram lite orienteringskartor runt Berlin, men dom Berlinska klubbarna jag hittade på nätet hade hemsidor som lämnade mycket att sucka över. Verdammte scheiße helt enkelt. Jag har dock sprungit i Tyskland en eller annan gång. Bland annat stannade vi och tränade i Väst-Tyskland en gång på 80-talet när vi skulle ner till Bombannes på träningsläger. Det var grönt, platt och jävligt tråkigt vill jag minnas. Jag hoppas VM-upplevelsen i Tyskland blir precis tvärtom.

Jukolatips

Det finns ett par viktiga grundregler som man måste följa när man åker till Jukola. Det mesta känner alla till men här har ni några saker som man lätt kan missa. Så innan du tar dig till Värtahamnen och samlingen bland tusentalet andra orienterare iklädd t-shirt, jeans och gympadojjor (för att inte sticka ut), kom ihåg.


Spring som en gnu in på båten och ställ dig i kafeteria-kön om du vill käka köttbullar, innan det blir en jättekö likt bajamajjorna 30 minuter innan damstarten på Jukola.

Oavsett hur många öl du köper på båten för att ha efter tävlingen kommer dom att ta slut så bry dig inte om att försöka "räkna ut" hur många som kommer att gå åt.

Gå inte och lägg dig för tidigt. Du kommer ändå inte att kunna sova förrens senare.

Frukosten på båten är kaotisk. Antingen är du där när dom öppnar eller så är du iskall och glider in precis innan dom stänger (när båten lägger till) och fixar till några mackor som du kan ha på bussresan.

Ert militärtält ligger på plats 168 eller om det var 71? Skit i det. Alltid finns det någon i klubben som orkar ha koll.

Det är inte alls lika coolt att springa i dom neonfärgade ol-kläderna hemma som det verkade i sportförsäljningen på Jukola.

Damernas kavle är kul att titta på men det är bara tidsfördriv tills att den riktiga tävlingen startar. Tänk också på att tjejerna inte är lika snygga som du inbillar dig, dom springer för fasiken några hundra meter bort där nere på spurten och du sitter här uppe på en större grushög och spanar med solen i ögonen. Den här vetskapen kan man dock hålla tyst om för att inte starta en könsrolls/feministdebatt i stora mått.

Den fina skogen du ser runt TC är bara så fin precis runt TC i 9 fall av 10.

Oavsett hur varmt det är på dagen kommer du att råfrysa i militärtältet om du springer en sen sträcka. Det finns inga kända botemedel mot detta.

[Från PM] Startövervakning: Starterna videofilmas och de lag, som tjuvstartat eller förorsakat tjuvstart, diskvalificeras. Detta är en ren lögn och det finns inget mer statusfyllt än att orsaka eller att själv dra igång en tjuvstart.

Finnen bredvid dig skall inte alls ha din nästa kontroll. Han är på väg mot din förra kontroll, och nej, du är fortfarande på rätt kurs.

Högervägvalet till 6:e kontrollen är bäst

I banlängderna ingår en massa metrar snitsling, det har dock visat sig att man måste även springa dessa trots att man under många åt trodde att man kunde räkna bort detta från banlängderna.

Öl och 2€ till bastun får inte glömmas bort.

Den knotiga gubben som häller på vatten på aggregaten i bastun heter Jussi.

Pyttipannu = Pytt i Panna

Att inte heja fram sina lagkamrater vid växling/målgång efter att man själv sprungit (dvs gå och lägga sig) borde innebära minst 5 års avstängning från Jukola.

Att sova på bussen hem är helt okey bara man har gjort ett ärligt försök att få igång något som kan påminna om bussparty med inslag av Pissi-Pausi-låtar

Ta taxi in till stan om du skall käka innan båten går hem. Det är skitlångt att gå (Gäller Åbo)

Känner du dig skitig kan du alltid bada i Åbo-kanalen. Varmt vatten och har du tur får du träffa den Finska ordningsmakten.

Det är trångt när alla skall gå på båten samtidigt. Vänta tills att alla gått på och glid sen in som en kung.

Packa ihop all din packning på båten hem innan du festar loss ordentligt. Du kommer att tacka mig på morgonen för detta tips.

Äter du smörgåsbord på hemvägen tänk på att, Lax = nyttigt fett. Chokladpudding = onyttigt fett.

Båtkoma på hemresan är inget man skall skämmas för. Det är ändå bara trångt, tråkigt och svettigt på discot. Akta dig för styrdansavdelningen. Det finns kända fall där personer har hamnat i alldeles fel hytt efter besök där.

Bit ihop och se stark ut när du skall trängas och kliva av båten. Att visa svaghet den här dagen är ungefär som att alltid vika ner sig på kavlar när det drar ihop sig till spurt.


Förutom dessa små tips har jag inget mer att säga till er som får beöka Nordens kargaste land. Lycka till era lyckliga jävlar.

Vakum

AspLövet goes H40 är just nu inne i ett vakum i karriären. Det kommer hela tiden saker i vägen för planerade träningsaktiviteter. I helgen hade jag planerat träning fredag som sköts upp till lördag som sköts upp till söndag som just nu skjutits upp till tisdag som förmodligen kommer att bli söndag. Till helgen är det Jukola men svidande som ett getingstick så missar man sitt 19:e Jukola som löpare för andra året i rad. Det finns så många saker som man blir besviken på att ibland är känslan av besvikelse ett normaltillstånd. I helgen var det till exempel Långdistans-KM för klubben och där kastade man bort ännu en i raden av KM-segrar. Givetvis för att jag inte var med och inte något annat.

Vad gäller Trinidad-Tobago matchen har jag inget att säga förutom att snart är jag på plats. Jag brukar dock ha otur med mig så ha inga större förhoppningar på Lagerbäcks marionettdockor i Paraguay-matchen. Tysklandsresan skall bli "The last big bang" innan jag äntligen skall börja fokusera på träning, orientering och framtiden. Om vi återgår till VM så tror jag att det är den Tyska synden som fäller Sverige. Grabbarna är inte riktigt vana med statliga bordeller och när Lagerbäck släpper lös spelarna så spårar det ut. Kolla bara in bilden som Aftonbladet tog på en av dom glittrigaste gatorna i Dortmund. Är det inte Henke som står där? Och om hela Sveriges helylle-kille Henke gör sånt här, sena kvällar före och efter match, hur mycket springer då inte dom tuffare grabbarna som Chippen, Ljungberg, Zlatan och Anders Svensson ute. Näee, stryk Anders förresten han är nog inte den typen.


Annars gräver jag mest ner mig i Tero´s hemsida och stirrar mig blind och galen på alla roliga tävlingar och träningar han genomför. Ordet avundsjuk kommer lätt upp till ytan över killen som inte bara är bäst i världen utan även har den bästa hemsidan. Jag väntar med spänning på "Tero goes H40". Det lär bli något annat än mina lösa skott och halvdana mytomaniska drömmar. Nu skall jag ta ett äpple och fundera på om jag skall satsa på sommarens Naturpass som ett kartminnesprojekt. Det är utökat till 60 kontroller i år så det blir lite mer att bita i än 2004 då jag plockade 40 st i ett svep som kartminne.

Alla tillfällen är bra tillfällen

Mera sisu för småfolket

Jag såg på Jukolasidan att arrangörerna erbjuder alla barn att springa ett "Kontroll-Rally". Tufft namn. Lite mer sisu i det än vad vi svenskar bjuder upp till. Miniknat. Fan det låter ju som något friluftsfrämjandet skulle kunna arrangera. I Norge tror jag dom kallar sitt för "Småtroll". Kanske lite roligare än Miniknat men inte megamacho det heller. Jag skulle vilja se mer fokus på att profilera oss tuffare mot barn och ungdomar. Det skall vara skitigt och farligt redan från början. Ut i kärr, över branter och stora klapperstensfält som underlag. Ett satans race helt enkelt. Ungarna är redan så avtrubbade med skräp-tv och våldsspel att vi måste ta i ordentligt för att få dom att häpna.

All Time Top Five

Spelade klart "God of War" igår och med känslorna från spelet fortfarande studsande i skallen så måste jag nog säga att spelet just nu platsar på en All-Time-Top-Five lista för AspLövet. Grafiken kändes som nästa-generation och känsla och spelbarhet var toppklass. Skulle jag göra en lista på dom 5 spel som ligger på listan så här direkt på studs utan större eftertanke skulle det nog bli följande innehåll. (Utan inbördes ordning)

Zelda: Ocarine of Time (N64)
Mario 64 (N64)
Resident Evil 4 (GC)
Metroid Prime (GC)
God of War (PS2)

Tyvärr hamnar grymma spel som GTA (Serien), Sensible Soccer, Conkers bad fur day, Turrican, Burnout (Serien), Blast Corps, Goldeneye 007, Guitar hero, Jet force gemini, Super Mario kart + en massa andra som jag glömt bort utanför listan. Nu vänta jag bara på nya Sensi som passar bra i dessa vm-tider.

Hustomt

Om jag någon gång i framtiden skulle få för mig att skaffa ett hus så har jag några krav. Den måste ligga i eller tätt intill ett mycket bra skogsparti. Rabatter och fruktträd får endast förekomma i ytterst liten omfattning och inga grannar i direkt närhet som har katt. Bortsett från dom här kraven så måste det finnas ett skogsparti i direkt närhet till tomten som jag kan köpa eller arrendera. Typ ett långsmalt arrende som på bilden här bredvid. Utsnittet är från Älgdrevet 1985. Tänk dig att kliva ut på din egen altan och säga! Idag skall jag nog ut och springa en sväng i min egen skog. Sen far man iväg på en svepande långsträcka. 4 gränsrösen byggs. Ett röse i varje hörn och sen rensar man partiet från sly och annat farthämmande. Jag kan bjuda in vänner på ett litet Micro-O pass. Näee! Vad säger jag? Tuffa skogsintervaller menar jag givetvis. Det är bara 3 problem. Jag är ingen husägartyp. Jag har inte ekonomin för varken stor villa eller att bli skogsägare. Jag skulle ändå inte kunna springa så hårt jag vill i min skog pga gubbvaderna så det skulle bli frustration över hela konceptet. Se där! Då sket sig den drömmen också.

Värdelösa halvsanningar

Längst bak i bussen.
Jag sitter längst bak i bussen.
Längst baaak i buuuussen.
Jag sitter längst bak i buussen.

Näee, vad fan det gör jag ju inte alls! Jag sitter mest och värmer upp stämbanden inför fotbolls-vm. I morgon skall jag börja ha fotbolls-tema på mina låtar.

Stelt värre

Jag tror den tuffa helgen med lite sömn, dåligt med träning, flänga och fara samt ett par kalla öl har satt sig i kroppen. På dagens yoga-pass så var jag stelare än ett par ihoptorkade löparskor som man kört mossträning med. Benen skakade okontrollerat på nästan alla strechövningar och jag kände mig mer som en H80 än H40. Detta får mig att inse att nu krävs det hårdare tag igen. Så fort jag kommit hem från fotbolls-vm nästa fredag så måste jag intensifiera stretchingen, dörrhandtagsövningarna, sopborstskaftsövningarna och till det försöka springa minst 3 ggr i veckan. Fan, skall man bli DM-Kung så är det nog dags att sätta fart nu. Jag kommer nog inte att komma till en enda start i höst om historiens gång skall ha sitt att säga men man måste ju tro på sin tro. Jag må vara ateist och inte heller tro på mig själv men jag tror att lagen om jävlighetens allt måste vända ryggen till mig någongång och då gäller det att vara beredd.

Wow!!

I natt ca 01.30 blev man för första gången i livet Farbror. Ännu en Miniknatare har landat i familjen och för brorsan blev det en lite tjej. Nu har jag ytterligare en liten individ som jag med alla tillåtna och otillåtna medel skall försöka lura in på orienteringssporten. Några sprintkartor kommer inte komma på tal utan vi lär nog börja direkt i vildmarken långt bort från glasskiosker och ansade taggbuskar. Det som jag har emot mig i mitt uppdrag är att den här lilla tjejen just nu bor mitt i storstan. Det kommer nog att krävas en stor insats från min sida för att locka bort henne från stans alla dekadenta förlustelser. Det gäller att fånga dom när dom är små, allt medans lera och skog är mer lockande än pitbullhundarna i Vasaparken.

Jag fick ett mail

- Your order for Sensible Soccer 2006 has been posted.
- Please note PLAY MAIL ORDER will show on your statement.
- Please allow 3-5 days delivery.
- Please check the following order information:
- Order reference: 69535584
- Title: Sensible Soccer 2006

Ännu en anledning att inte sova på nätterna är på ingång :-)

Nu får jag betala priset

Jag
Är
Sjukt
Trött

Betalningen för natten har nu kommit som en grusig morgongryning på Tiomila. Nu skall jag bara jobba klart dom 2 sista timmarna. Hämta Miniknatarna på dagis. Laga mat. Städa ett helvetiskt kaos hemma. Bada Miniknatarna. Försöka lura dom i säng före sju. Fixa några grejor som måste vara klara till helgen. Köra minst en tvättmaskin. Förhoppningsvis kan jag stupa i säng före klockan tio i kväll. Känner jag mig själv rätt blir det senare. Mycket senare.

Favorit i repris

Hmmm... förra gången det hände var i januari men jag tror nog inte att det så här 5 månder senare kan kallas en tendens. Efter den här jobbiga helgen som varit nästan självdestruktiv förvånas man över sin kropps beteende. Jag stupade i säng i gårkväll vid 23-tiden och somnade på om inte 5 röda så i alla fall ett fåtal chockrosa sekunder. 02.51 slog jag upp ögonen och efter 1 timmes fruktlösa försök att somna om har jag nu gett upp.

Internet is your friend in times of insomnia.

Äntligen slut

Idag tog jag, verkligheten och ensamheten ett träningspass på 45 minuter (löpning i skog). Allt kändes bra men jag ser fram emot ett slut på den här långa helgen. Fördelen med en långhelg som är uppbokad till förbannelse är att man oftast slipper laga mat själv. Vi har i 5 dagar fått lagad mat till bjuds men samtidigt är man tröttare än tröttast. Jag längtar efter hård träning och spontanmatlagning hemmavid. Just nu sitter jag och vilar ut efter en examensfest med öl som smakar mumma men samtidigt bygger på tröttheten. Jobba imorgon. Äntligen!

Makrame

Jag är trött idag. Tur att man är ledig men samtidigt har jag två Miniknatare som klättrar på mig hela tiden så nu skall vi ut och ladda upp inför fotbolls-VM med lite kickande på gården. Vad gäller gårdagens Makrame så tror jag att allt funkade klockrent förutom min kamera där batterierna dog direkt så jag kunde bara ytterst sporadiskt ta kort. Därför har jag inte så mycker bilder att visa från arrangemanget. Några hittar ni på resultatsidan (Mystiskt nog placerad långt in i framtiden) och en bjuder jag på nedan. På bilden ser ni min medarrangör Robban och jag själv (Ekiperad i en tävlingsdräkt från mycket tidigt 80-tal tillverkad av The Swede). Skandaler, snusk och förnedring på årets arrangemang var det dåligt med. Om det nu hände något så måste det ha gjorts bortom mitt synfält (som iofs var av goda drycker begränsat) för av sånt såg jag tyvärr inget. Det absolut bästa med att arrangera ett evenemang som Makrame är att redan efter första slingan så är tävlingen/festen självgående då dom tävlande mer eller mindre tar över tillställningen och man kan glatt luta sig tillbaka och bara betrakta det som händer med ett leende på läpparna och en kall öl i handen.

Information

Lugnet före..

..stormen. Dagen har varit full av förberedelser för morgondagens Markrame. Kartor, material och skyltar till förbannelse. Den ena säger "Kisspaus?" och den andra säger något annat. Sen har jag ett gäng skyltar till som säger ditten och datten. Man får inte fuska när det kommer till förberedelser för ett viktigt arrangemang. Det finns ingen anledning att bjuda in till något om man åtminstone inte bjuder till lite extra.

20 grader

Nog för att det kanske skall bli 20 grader varmt i helgen men det är inte dom graderna som glädjer idag. Vid ett återbesök hos El Rehab Doctore så visade mätningarna att jag förbättrat min främre vristvinkel med 20 grader sedan inmätningen för en månad sen. Jag kan alltså få fram benen klart längre nu och har även börjat närma mig något som i alla fall påminner om en "sitta på huk" ställning. Det är ännu lång väg att vandra och om detta överhuvudtaget har något med Gubbvaderna att göra vete tusan men man får vara glad för dom små sakerna här i livet. Jag tror faktist att det inte bara är mina dörrhandtagsövningar som hjälpt till utan även yogan. Jag har tex nu inga problem att med raka ben, böja mig framåt och nästan få i hela handflatan i marken. Förr om tiden var man glad om fingerspetsarna hade markkontakt. Det här skall jag nog inte fira med att gå ut att springa i helgen tyvärr. 4 dagar ledigt men jag är uppbokad upp över öronen och ibland önskar man nästa att man var singel utan familj, släkt och vänner.

Veckans gåta

I ett rum står det 2 unga snygga tjejer i tajta trikåer, 6 tanter i åldern 40-60 år och en H40-löpare av manligt kön. Genom fönstret som vetter åt söder lyser solen och man kan se bilar utanför färdas på en enfilig väg. H40-löparen har ett par träningsbyxor av wct-modell (retro) samt en svart t-shirt med tryck från ett litet obskyrt öl-bryggeri i USA (C.H Evans). Utanför rummet hörs ett dovt monotont dunkande. Vem är var och varför?

Svullo

Hittade ett litet guldkorn på Google-video. Svullo skall springa Alkoholist-orienterings-VM. Det är inte mycket orientering men Svullo är Svullo må han vila i frid.