2 roliga saker om dagen

Jag har idag påbörjat min sista semestervecka. För att fira ut den ordentligt har jag beslutat mig för att jag måste göra minst 2 roliga saker varje dag. Dagens första var givetvis träningspasset på Frösunda. Den andra händelsen blev ett besök på Vilundavallen för att se superetta-matchen mellan Väsby United och Degerfors. Jag skall villigt erkänna att trots ett stort sportintresse var det första gången jag gick och såg Väsby spela. Första halvleken var medioker i sina bästa stunder. Kanske är man bortskämd efter fotbolls-vm, men man undrade lite över om det var korpen eller superettan. Tack och lov tog sig matchen i andra halvlek och Väsby kunde rättvist vinna med 2-1. Jag lyckades även håva in en stor summa pengar i ett interntips mellan några vänner. Nu skall jag bara fundera på hur jag skall spendera vinstsumman som blev på hela 55 kronor. Det är faktist nästan 10% av kostnaden för en Silva Jet kompass, något som jag desperat behöver. Vi får se vart kosingen går, kanske redan imorgon.

Nystart

Banan var för lång och värmen tog hårt på en otränad kropp, dessutom gav den svåra banan huvudbry åt hjärnan men ekvationen gick ändå ihop eftersom jag hade fruktansvärt roligt. Min comeback i skogen efter en lång viloperiod började på ett klassiskt parti. Jag grävde långt ner i kartongen med träningskartor och hittade där Frösundakartan gjord 1983. Det har nog inte arrangerats en tävling där på 20 år, något som är mycket märkligt med tanke på hur fint parti det är. Det intressanta är att kartan är lika bra nu som då för ingen skogsavverkning har skett och nya stigar lyser helt med sin frånvaro. Jag hade lite problem med orienteringen. Den diffusa terrängen gör att man knappt kan orientera efter den finare kurvbilden på 15,000- dels kartan så man får köra kompass och läsa av dom större höjderna och kärren. Jag gled förbi 2:an då jag misstog hjälpkurvan direkt väster om kontrollen som en ås men jag insåg mitt misstag ganska fort. Till 4:an och 7:an hade jag lite svårt med den raka kursen och lagom till 5:an tröt orken rejält. ca 45 minuter tog det att springa den 5,5 km långa banan. Inte så illa med tanke på at jag vilat i princip sedan slutet av mars. Det mest anmärkningsvärda är att jag inte kände någonting av gubbvaderna eller hälsporren. men dom blev kanske tagna på sängen av att jag gick ut och sprang. Idag vilar VM-löparna men jag springer, man får passa på att träna när inte datorn lockar för mycket.

Beatch

Under min tankefyllda vecka så läste jag en fruktansvärt rolig bok. Boken "Doppler" skriven av norrmannnen Erland Loe handlar om en man som har en jättestor kuk. Egentligen är den informationen av ringa betydelse men jag tänkte att den behövde nämnas. Boken handlar istället mest om en man som lämnnar familj och karriär bakom sig för att leva i skogen eftersom han inte gillar människor. Det bästa med historien är att jag fick tillbaka lite inspiration till skogen och orientering igen. Jag beslöt mig därför i den heta sommarvärmen att prova på beach-orientering.


Problemet med beach-orientering är att tävlingsområdet är fyllt av halvfeta turister som har fyllt upp omgivningen med uppblåsbara strandleksaker, picknickorgar och en jävla massa brasse-stolar. Sen skall man alltså kryssa fram i tung sand letandes efter en orange skärm mitt i en smet av neonskrikiga badkläder och sönderbrända kroppar. Kanske beror mitt missnöje på att jag inte gillar park-orientering som starkt påminner om denna gren. Eller så beror det på att jag innerst inne hatar strandlivet. Stranden kan möjligtvis vara acceptabel om man i sin egen ensamhet får sitta under ett parasoll, i en skön stol, läsandes en mycket god bok. Men om man som jag numera skall ha med sig småbarn handlar det mest om att kånka strandleksaker, mat, stolar, barnvagnar, solskyddskräm, handdukar, badbollar, dricka, blöjor och en massa annat som bara åker med av farten, ut på en överfylld strand där man skall lyckas klämma in sig på en tom fläck. Sen smörjar man in sig själv och sina barn och blåser upp allt som ser ut att kunna fyllas av luft för att sen konstatera att ungarna inte ens vill doppa fötterna. Maten nobbas stenhårt och glassen tappar dom i sanden. Redan efter en timme är man tvärless och man inser att man inte ens hunnit vika upp sin egen sköna strandstol. Jag förstår folk som flyttar ut i skogen. För mig är beach-orientering något som lika gärna kunde vara bitch-orientering.


A slap in the face and be done with it liksom. Kvinnan på bilden kanske var en bitch, eller så var hon inte det. Jag sket både i henne och i skärmen som hon snott, och lämnade strandlivet bakom mig. AspLövet - Snart i en skog nära dig. Nu är det krig, som Doppler skulle ha sagt.

Jag har tänkt

Nu har jag tillbringat en vecka med att tänka. Dom första dagarna tänkte jag på vad jag skulle tänka på. Efter det så funderade jag på om att mina tankar på potentiella tankar egentligen bara var ett substitut för att jag inte hade något vettigt att tänka på. Kontentan av mitt tänkande är att jag måste starta ett nytt liv. Inte just här och nu men imorgon. Det är säkert, jag ljuger aldrig om allvarliga saker. Nu jävlar skall det bli åka av. Jag skall bara tänka några sista orena tankar innan jag lämnar bitterheten bakom mig. OK, kanske inte all bitterhet men jag blandar upp den med lite äckligt positiva händelser så kanske det kan bli en mix som åtminstone påminner om en verklighet på rätt väg. Ni hörde det här först, kom ihåg det.

Vem drog ur proppen?

Det är dags att plugga ur. Boota om. Stänga ner. Stämpla ut. Basta. Gå in i väggen. Jag tar nu ett skvätt och en dutts timeout från overkligheten och kommer tillbaka när jag känner för det. Eller åtminstone till den 29 juli för då börjar årets VM som man inte vill missa även om jag tycker att det går för ofta. Egentligen borde jag vissla och låtsas som att det regnar på årets VM för någonstans så är det just orientering som tynger ner mig i ett bottenlöst kärr. Jag vill inte men tvångsmässigt måste jag ha, inte bara hakspetsen, utan hela jävla ansiktet uppkört i sportens oädlare delar. Med en viss förhoppning att jag skall återvända som en positivare person som har en ny klar plan för framtiden. Men vis av erfarenhet återkommer nog den bittra helskadade AspLövet och med spaden i högsta hugg gräver jag vidare i fel riktning. Sov gott, det skall jag göra.

Super Eliten?

Man kan ju börja fundera på varför världens bästa orienterare på 5-dagars, dom så kallade Supereliten, bara springer 2 korta samt en längre etapp på en bana som varit känd sedan Dacke dog. Jag tror nämligen att SOFT har större planer än vad vi vanliga motionärer har förstått. Istället för att slita ut världens bästa orienterare med 5 tuffa etapper där dom likt deltagarna på Tour The France vinglar runt med kramp, luktandes gammal svett efter etapperna, vill dom få lite stjärnstatus på hela O-ringen. Veckan skall bli orienteringens svar på tennisens Båstadsvecka. Därför tror jag att klassnamnet är en avsiktlig ihopsskrivning av något som borde vara särskrivet. Supereliten är egentligen en fråga och ett konstaterande. Super Eliten?! Man kommer nog inom något år börja slussa in A-kändisar från både sport och artistvärlden där dom frotterar sig med våra Superelitlöpare på nattklubbar som slås upp enkom för O-ringen. På Jögges Bodega kan man beställa drinkbord för 100,000 och på köpet få en orienteringsvärldsstjärna som bordsgäst. Silikonfyllda blondiner hänger i klasar utanför Superelitens vip-lounge och kvällspressen skriver mer om vem som festar hårt än vem som vunnit Superelit-klassen. Super Eliten? Jag tror det.

Krock´et

Jag var ute och testade foten idag med en 45 minuters skogspromenad. Jag kan inte påstå att det kändes bra men jag fick ingen känning i foten så det var ju bra. Hur man skall sammanfatta den ekvationen skiter vi i. Istället tänkte jag bara berätta vad som hände på hemvägen. Jag kom åkande på den slingriga Kairovägen och plötsligt efter en tvär kurva kommer en lite tjej gående mitt i vägen. Flickan som var runt 10 års åldern gjorde inte den minsta antydan till att hoppa åt sidan, så det blev jag som fick tvärbromsa och svänga runt henne. I det ögonblicket precis när detta hände tänkte jag nog precis som alla ni andra brukar gör vid såna här tillfällen. Jag undrar hur långt hon skulle flyga om jag körde på henne? Nu gjorde jag dock inte det och då slapp jag ju också allt jäkla blod på motorhuven. Hatar inte ni också när man får det?

Stigs vara eller icke vara

Eftersom frågan om Stig dök upp i kommentarerna rörandes orienteringsrelaterade namn så tänkte jag bara förtydliga varför Stig inte platsar. Stig lever ett väldigt flyktigt liv i skogen och han är aldrig på en och samma plats. Än går han hit och än går han dit. Hur många gånger har man inte kommit ut på en stig och funderat på om stigen går åt det ena eller andra hållet. Den som kan förklara för mig åt vilket håll stigen alltid går skall få en back öl. Dessutom händer det allt för ofta att Stig bara sticker för att sen dyka upp på ett helt annat ställe. Kartan och Stig är helt enkelt inte kompatibla. Sen att Stig är världens töntigaste namn ger ju bara mer tändvätska på kolen liksom. För att sammanfatta det hela kan man säga. Sten är en trygg och fast kille i sin omgivning medan Stig bara är en otrogen jävel.

Majsan

Plasma?

Jag köpte en plasma-skärm för drygt ett år sedan. Vem hade trott att man kunde ha lika kul med en vanlig skärm och ett 500 meter blå/gul-snitsel en vanlig söndag?

Sten

Sten är ett jävligt coolt namn. Kanske inte nere på Stureplan, men är det ett namn som funkar i orienteringskretsar så är det Sten. Förmodligen för att det är det enda namnet som har någon som helst passning till sporten. Om inte någon nu kontrar med att visst fan kan man heta Ruin, Göl eller Torn. Skaffa ett liv säger jag till er. Sen kan man iofs heta Grop och Bäck i efternamn men nu skiter vi i den biten tack. Tillbaka till Sten. Sten måste ju vara en hård kille. Han räds inga hårda backpass och charmar kjoltyg på löpande band. Han sveper Jack Daniels till frukost och kör 50 st 70/20 intervaller på lunchrasten. Han springer Fjällorienteringen tillsammans med sig själv och gnäller aldrig över kallt vatten i duschen. Kort och gott är Sten en kille som står upp när alla andra viker ner sig.

Därför blir jag lite fövånad när jag "googlar" på Sten och hittar denna man. Är det bara skenet som bedrar? Jag hoppas det. Han är ju byggd som en sten i alla fall.

Jag minns det som igår

Jag minns det som igår. Vem fan myntade det yttrycket? Igår var jag på en släktträff och nog fan minns jag det som igår, men nu tror jag inte att man skall ta till detta talessättet när det gäller den faktiska gårdagen. 1981 var jag på 5-dagars, och den som i folkmun då kallades den 4:e etappen hade TC på årets centralort. Mohed. Jag var ung och grön H15-16 löpare som inte visste bättre än att bomma skulle man göra tydligen. Märk väl att detta var långt innan jag lärde mig älska klapperstensfält och kramp. Jag sprang H15A2 med min lilla tonårshjärna under armen och var nog nöjd bara över att vara med. När jag så här 25 år senare tittar på mina kartor och alla juniorbommar kan jag inte annat säga än. Den här skiten minns jag inte som igår. Jag kan nog säga att jag uppskattar en 25-årig whiskey mer idag än att se den häpnadsväckande bristen på orienteringsförmåga jag visade upp den gången. Inte i går men väl för en jävla massa år sen. Jag minns det som igår arkiveras tillsammans med alla andra talessätt som på ett eller annat sätt försöker vara fyndiga på mänsklighetens bekostnad. Det är fan bättre att säga. Gårdagen sög, idag kan det inte bli sämre, eller?

Utlokalisering av Tiomila

Jag har funderat en hel del på den här debatten om att Tiomila skall släppas fritt i landet för att säkra kvaliten och för att alla skall slippa dom dryga stockholmarna som tror sig veta bäst men som alltid misslyckas. Jävla fiskmåsar helt enkelt. Mitt tips till dom som vill ta över arrangemaget är som följer.

Det hela handlar om infiltrering i stor skala. Ni börjar helt enkelt med att smyga in folk i arrangörsleden. Ett bra ställe att börja på är i markan. I markan skickar ni in folk som helt sonika ställer sig och gör potatismos, tar hand om en kassa, plockar fram korv till dom som säljer sånt och kanske någon som bara går runt och berömmer all personal. Ingen kommer att märka att ni är svartfötter, för det kommer folk och folks bekanta från en massa olika klubbar så ingen vet vem som hör dit eller inte. Är ni riktigt duktiga här så kommer ni att inom några år helt ha tagit över markaförsäljningen. Samma taktik kan köras i mål och växlingshagen där ni bara skickar in folk som pekar bäst fan dom vill när löparna kommer in för växling. Ju sämre ni pekar desto sämre rykte får stockholmarna vilket gynnar er i slutändan.

Ett par viktiga punktposter ni måste infiltrera är sekretariatet och speakerbåset. I sekretariatet behöver ni två typer av killar/tjejer. Någon som med lätthet kan kvadda datasystemet och dessutom ett par personer som snabbt kliver in och räddar det hela direkt. Medans stockholmarna får panik, så vet ju det här gänget vad problemet är så dom kan bli hjältar på nolltid. Kanske redan efter ett år har ni fått högsta ansvaret för databiten. I speakerbåset så är min idé att man antingen betalar Per Forsberg ett par hundratusen samt ett par Ryska escorttjejer som bonus, eller så gräver man upp något skit från hans förflutna som man kan pressa honom med. Det hela skall gå ut på att Forsberg skall i var tredje mening under hela tävlingen lägga in kommentaren. "Men oj vad kul det skulle vara om Tiomila kunde arrangeras ute i landet" Efter ett eller ett par år av Per Forsbergs hjärntvättning så tycker till och med alla stockholmare att tävlingen borde flyttas för gott.

Vad gäller spioneri i ledningsgruppen så kan det vara ett svårt projekt för där sitter dom äldsta och bittraste stockholmarna. Att sticka in sin fot där är förenat med livsfara. Förhoppningsvis så lyckas ni så bra med det andra att dom här gubbarna faller för trycket underifrån när dom börjar få hjärtsvikt och andra stresskrämpor av allt strul ni ställt till med. En variant för att få det äldre Stockholmsgardet på fall är att börja bearbeta deltagarna på Luffarligan. Men även här måste ni iakta största försiktighet för många gamla Tiomilagubbar frekventerar dessa arrangemang och skulle dom komma på er så är nog en lynchning det enda ni kan räkna med. På Luffarligan är genomsnittsdeltagaren en överåldrig Stockholmare som tycker att orienteringsskor skall vara gjorda av plast, stegning är den viktigaste tekniken och precis allt var bättre förr. Bara så att ni vet vad ni har att tampas med.

Lycka till. Ni kan inte mer än lyckas med detta upplägg.

Lås in era fruar och barn

Ledordet för kvällen var ju "försiktighet". Försiktigt började hela tillställningen och jag fick alla att spela Buzz, Burnout och framförallt Guitar Hero. Efter lite korvgrillning kände jag att ölen som flödat började bita och hela tillställningen fick en tuffare ton. Jag har nu låst in mig framför datorn i garderoben och hoppas på att allt skall lugna ner sig lite. Tack och lov fick jag med mig några öl. Skål ta mig fan och se till att hålla er långt borta från gubbarna som jag fångat på bilden nedan.

Frisläppt tillsvidare

Äntligen är det semester. Jag rusade ut från kontoret som en uppretad tjur och det första jag stötte på var synen av en sagolik häck. Med blicken på häcken sprang jag rakt in i en annan häck. Det var fan vad det blev grönt hann jag tänka innan jag var igenom häcken. Sånt där borde dom väl redovisa som mörkgrönt, det vill säga svårframkomligt, men vad kan man förvänta sig nuförtiden. Hursomhelt var det en bra början på min semester. Ett rejält grönområde är lika rätt som vilodagar på 5-dagars är orätt. Detta sagt med viss cynism i rösten eftersom jag numera bara har vilodagar.

Frukostmannen

Idag har jag slagit på stort och unnat mig en frukost. Det är inte varje dag det händer. Vad blev det för gott frågar man sig kanske helt ointresserad? Ett äpple. 2 voltarentabletter. Vatten. Nu är jag så mätt att jag måste lägga mig ner en stund och vila på maten. Jag förstår nu varför dom säger att frukosten är dagens viktigaste måltid. Det här måste jag prova oftare. Frukost. Ja jävlar vad man provar på konstiga saker när man börjar komma upp i åldern.

Saker man kan...

Saker man kan göra när man inte kan träna.

1. Elda upp alla sina OL-saker

2. Ångra att man eldade upp alla sina OL-saker

3. Göra en klippbok om Kjell Lauri

4. Busringa till O-ringenkansliet och önska låtar

5. Spela upp alla lopp i Runoway på lägsta hastigheten för att få tiden att gå

6. Plocka fram alla sparade tränings och tävlingskartor och försöka bygga en stor Sverigekarta

7 Lära sig Danska för att kunna åka på VM och beställa mat

8 Snitsla in hela bostadsområdet med gul/blå snitsel (förbjudet område) och sen skrika hätskt åt alla som kliver över snitseln

9 Skratta högt varje gång man värmer välling i micron. Fattar ni? Micr-O´n HAHAHAHAHA!

10 Dricka öl, fast låtsas att man tränar för att dagen efter när man är bakfull kunna säga - "Fan vad trött jag är efter gårdagens träning"

Felstämplings-guiden

1. Leta efter kontroll 32
2. Stämpla vid kontroll 31
3. Spring vidare

Tid för annat

Nu har jag slängt bort 3 högeffektiva timmar på jobbet med att göra något helt annat. En stentuff frågesport som avhandlar dom heta ämnena sprit och sex. Frågesporten skall jag ta med mig vecka 30 ner till Öland där småbarnsföräldrar skall få frågor om saker dom numera inte kommer ihåg. Själv föredrar jag att vara arrangör av dylika tävlingar eftersom jag tycker att det är tråkigt att vara deltagare. Nåja, nu kan jag varva ner och surfa lite dom sista 2 timmarna på jobbbet. Snart bara en dag kvar tills att 3 veckors semester tar vid.

[Om någon från mitt jobb av oförklarlig anledning skulle vara här och läsa detta så är allt bara lögn givetvis. Jag har jobbat på lika hårt som vanligt och ser fram emot den där löneförhöjningen som jag väntat på i snart 5 år]

Ja' ä inte bitter

Läser på SOFT´s hemsida att dom första deltagarna på årets O-ringen har anlänt till c-orten. Samtidigt erkänner O-ringens generalsekreterare att allt ännu inte är färdigställt. Vad får folk att åka dit så jävla tidigt? Går dom igång på att få nyttja bajamajorna några extra dagar och att sen sitta och mysa när alla andra väller in några dagar senare. Sen sitter dom som några slags domherrar på täppan och delar ut reklamblad och sunkiga gratisprodukter till sina klubbkamrater. Säga vad man vill om O-ringen, jag vägrar kalla det 5-dagars efter som det inte är 5 dagar i rad, men någon myseffekt har då aldrig jag kännt på själva c-orten. Trevligt med klubbkamrtater och folkvimmel ja, men mycket sällan placeras man på någon plats som kan kallas bildskön. Men vad fan vet jag. Hade jag en husvagn, en hel kropp och en orienteringstokig familj kanske jag själv satt ute på en torr hed i Hälsingland just nu. Problemet är bara att jag har inte en enda av dom tre uppräknade sakerna. Så jag får snällt ta mig en kall öl och spela lite mer Guitar Hero den här menlösa onsdagen, sommaren 2006.

Sommartrend 2006 / OL-Piercing

Höjdkurvor

AspLövet är uttråkad

Jag har nu startat min sommarserie "AspLeaf goes Bored" Den kommer att handla om helt orelevanta saker inom orienteringsrörelsen.

Stiltje

Det är total stiltje idag. På jobbet, i livet, i huvudet på AspLövet. Kanske beror det på att jag spelade tv-spel igår till klockan 01.00. Kanske beror det på sommaren. fan vet nog inte ens. Det mest skrämmande är att jag hela förmiddagen har försökt minnas hur det känns när man springer orientering. Jag får inga känslor alls. Det är som att se sig själv utifrån i en ljudisolerad förvrängd bubbla. Jag ser att jag springer i skogen men det är också allt. Inga förnimmelser alls från känslan av orientering. Läskigt.

Tvåstrecksmosse = Lika med

Självförvållat

Har man inte problem så skaffar man sig detsamma. Vi har ett par mycket goda grannar som skulle åka på 10 dagars semester här i början på veckan och dom frågade mig om jag inte kunde ta hand om deras katt under tiden.

Jajjamensan!! Jag är mannen för jobbet sa jag glatt och ogenomtänkt.

Problemet är att jag är rätt allergisk mot katter och bör inte vistas i deras närhet för att inte få genomröda och irriterade ögon mm. Tack och lov behöver jag inte ha katten hemma hos mig. Jag smyger nu in varje morgon och kväll med min orienteringsbuff nerdragen över hela ansiktet till grannen. Snabbt som ögat kollar jag så att det finns mat och vatten. Jag gräver efter kattbajs i kattlådan och sen öppnar och stänger jag terrassdörren beroende på om jag är där på morgonen eller kvällen. Som avslutning rusar jag ut med förhoppning om att kattfan inte skall komma och stryka sig mot mina ben. Än så länge har jag klarat mig, men jag känner ett par illvilliga kattögon som följer varje steg jag tar vid mina besök. Jag vet inte om det är kattens lek med råttan eller tvärtom.

Nya dagar - Nya skador

Idag besökte jag KS. Inte sjukhuset KS även om jag förmodligen skulle platsa på en långvårdsavdelning där, men istället min rehab-tjej KS. Hon kunde snabbt konstatera att min smärtande häl/hålfot var en inflammerad hälsporre och det är bara att ta tag i saken på direkten. Hon gillade att jag redan börjat knapra voltaren och vi kom båda överrens om att det var mina sandaler som var boven i dramat. Inga platta sommarskor för AspLövet utan det får bli gympadojjor med hälsporreinlägg. Därför bär det på luchen av till närmaste sportbutik för att köpa saker man har i skorna. Det skall tydligen inte vara lätt att vara H40-löpare. Skall man se något positivt i mörkret så är det att jag kommer ännu längre ner i min sittande ställning nu.

Som kuriosa kan jag nämna att rulltrappan genom hotellet stannade för mig på väg till SATS både när jag gick och kom. Osynlig är bara förnamnet.

VM´s snyggaste supportrar

Dalkullan Linda har av hormonstinna Italienare utsetts till VM´s snyggaste supporter. Vad många inte känner till är att AspLövet har på den manliga sidan fått samma titel. I en mycket hemlig omröstning bland fångarna på kvinnofängelset Hinseberg, Folktandvården och 10000 slumpmässigt utvalda kvinnor på landets ålderdomshem vann AspLövet en jordskredsseger. Bland många heta kommentarer om vinnaren kunde man bland annat hitta.

"Han har samma sug i blicken som Mikael Persbrandt"

"Tänk dig han med läderkalsonger på"

"Jag har aldrig gillat fotboll men fick jag gå med AspLövet skulle jag skaffa säsongskort till vilket skitlag som helst"

"Jag tror min pacemaker hoppade några extra slag"

"Jag skiter i VM, men den karln skulle jag kunna släpa hem vilken dag i veckan som helst"


AspLövet har till media valt den lätta vägen genom att via sin agent meddela - "Ingen kommentar"

Ett oväntat möte

På väg till jobbet i morse så träffade jag helt oväntat på O-Ringen vid vägkanten. Han stod där och såg lite vilsen ut så jag frågade.

- Tjenare O-Ringen, borde inte du vara i Hälsingland och förbereda dig?
- Vad fan snackar du om?

- Ja, 5-dagars börjar ju nu till helgen. Du börde väl ha full upp med toalettbyggande på TC vid det här laget.
- Hörrudu din gamla gubbe. Passa dig jävligt noga för att kalla mig för en toalett-ring. Jag har polare i analpluggs-branschen som kan göra livet jävligt smärtsamt för dig.

- Ursäkta då, jag försökte bara vara vänlig och konversera lite.
- Stick och brinn för fan.


Arg kille den där O-Ringen. Hoppas han mjuknar upp lite inför nästa vecka när alla orienterare väller in till Mohed.

Häxblandning

Vid en städning av medecinskåpet under kvällen hittade jag en ask Voltaren. Kanon, det är ju inflammationshämmande och borde kunna hjälpa min onda fot på traven. Sitter nu alltså framför vm-finalen i fotboll knaprandes voltaren i kombination med en 12-årig Bunnahabhain (Whiskey). Det kan inte annat än bli underverk med den kombinationen. Hoppas bästa laget vinner i fotbollen. Det brukar dom aldrig göra.

Jag tar och känner efter

Hur mår jag egentligen? Stryk det förresten. Hur mår min kropp egentligen? Efter att ha fått ont i foten för ganska exakt en vecka sedan har det i alla fall gått åt rätt håll. Efter att dom första dagarna haft rejält ont bara vid promenad så är jag numera smärtfri under såna övningar. I dag när jag spelade fotboll med miniknatarna fick jag dock lite känning efter en stund. Detta innebär att jag nog får vila kroppen från löpning ännu några dagar. På tisdag skall jag göra ett besök hos fröken-rehab, så vi får väl se vad hon säger när jag droppar ny skada och erkänner halvtaskigt med rehab-träning. Den absolut största känslan jag bär på är en utsvultenhet efter fysisk aktivitet. För livets största kickar handlar inte om droger eller psykiska fenomen utan kort och gott om fysisk aktivitet utövad till förbannelse.

Kort från Jukola 1987 (Hollola). En kramptrött kropp matchas upp av en totalt frånvarande blick.

Vi som sitter hemma

Efter att ha följt JVM den här veckan kan jag inte annat än att imponeras av deras "live-sajt" som var av bästa kaliber. Bortsett från vissa korta tillfällen då uppdateringarna krånglade och en del radiorapporteringar inte kom eller stämde så var allt suveränt. Att få en hel klass, alla radiopasseringar, sluttid och rullande tävlingstid på alla löpare i samma fönster var ju bättre än bäst. Hoppas fler anammar detta nu. Detta får mig helt och håller osökt att fundera på en fråga som inte alls är av vikt att få svar på. Vilken VM-bankett krökas det mest på. Junior, senior eller veteran?

Svammel

En 30-års kris blev en 35-års kris blev en 40-års kris. Fast ändå inte. Åldersnojja hade eller har egentligen aldrig haft ett ord med i laget. Mitt liv har aldrig varit så tudelat som dom sista åren i en allt mer eskalerande takt. Ett liv här i mörker som påminner om medeltiden där allt upptas av gubbvader och deras prägel på ett brinnande orienteringsintresse. Där borta, där jag förvisso är oftare, finns ett mer normalt liv bland miniknatare, fru, middagsmat och tidsbrist. Mitt emellan står jag allt som oftast och funderar på vart jag egentligen är på väg. Höger eller vänster? Rakt på eller rakt hem? Full fart framåt eller full back? Full? Ibland, ja tack. Vem kunde 1966 tro att det skulle ta en sån här väg. Att man vid 40-års ålder fortfarande inte visste vad man ville bli när man blir stor och att man inte kan göra det man vill göra trots att det är gratis. Men vad fan. Man kan inte mer än att ge upp, och att ge upp är i mitt fall samma sak som att börja om. På samma bana. En gång till. Med förhoppning om att hitta någon kontroll mer än förra gången. Vi ses vid 138:an. Där har jag varit förr.


Runbykartan från 1966 (Se bild). Lika revolutionerande som AspLövet var vid födseln var den här kartan ett genombrott i karteringsbranschen. Numera påminner bägge två mer om en historisk antikvitet som inte hängt med i tiden.

Ett bra tips

Har ni möjlighet så rekommenderar jag att ni väljer ett par bra föräldrar. Det finns så mycket att tjäna på ett sånt val både i uppfostran och i understöd. Jag kan direkt säga att jag valde ett par perfekta föräldrar. Man kan kanske tro att en sin bitter medelmåtta som AspLövet haft det svårt redan från barndomen, men så är inte fallet. Inga av mina brister kan härledas till mina föräldrar, varken arvs- eller miljömässigt. Dessa små fasadsprickor jag uppvisar har helt and bakgrunder. Vadan detta snack om föräldrar? Dom inte bara sponsrade min mtb-reparation, farsan har dessutom monterat och justerat ihop den till perfektion. Som jag sa i början. Bra förldrar växer inte på alla träd så välj dom med omsorg. Tack säger AspLövet, som vid 40 års ålder fortfarande, utan att skämmas, lever under sina föräldrars beskyddande vingar.

Några små orosmoln

Nu jävlar har det vänt. Det blåser positiva vindar i AspLövets liv och rosa moln tornar upp sig som en Jukolastart vid horisonten. Jag skulle kunna fylla hela blogger.com med allt bra just nu men det tar för mycket plats och tid så vi nöjer oss kort och gott med att jag är nöjd.

Dock finns det några små saker som naggar min sockersöta verklighet lite i kanten. Som ni vet var jag hos tandläkaren i onsdags och lagade en trasig tand vilket kostade 1200:-. Idag var jag på en undersökning som kostade 500:-. Hur det kommer sig att man lagar först och undersöker sen kan jag inte svara på men eftersom det var 4 år sen jag var hos tandläkaren så antar jag att även dom utvecklar sitt yrke. Kontentan av dagens undersökning blev att dom hittade inga hål men ytterligare en tand som behövdes repareras. Tydligen var det en livsvådlig amalgamfyllning från det glada 80-talet som var paj och behövde bytas ut. Kalaset som skall ske i mitten av augusti kommer att kosta 1100:- Ni kan börja summera mina totalt-ovälkomna-utgifter nu för det kommer mer. Dessutom hasplade tanläkaren ur sig att jag högst troligt bär på en inre stress och oro, för det visar sig i mina tänder, som jag enligt tandläkaren gnisslar nattetid. Detta har till följd att dom iofs slipas fint men även sakta men säkert nöts ner. Du behöver en tandskena sa tandläkaren kort och utan sympati i rösten. Boka tid i kassan och det kostar ynka 2500:-. Efter detta lämnade AspLövet lokalen hos svenska folktandvården och funderade på en tandläkarresa till Azerbajdzjan. Nog fan måste man kunna komma undan billigare där, med handvevade borrar och gammal fårspillning som fyllning.

Annars är allt så bra, så bra.

Jo, det var ju det där med min mountainbike också. Efter att jag bytt min sönderkörda främre växelförare så fick jag aldrig ordning på växlarna. På det främre drevet hoppade och studsade kedjan runt som på en orytmisk Jukolaorienterare ivrigt fylledansande på Silja Festival. Efter vidare kontroll av personer med mer koll så konstaterades det att dreven fram är helt nernötta och sönderkörda. Prisförslaget för att få ordning på cykeln hamnade på 3000:- Min plånbok avböjde tillfälligt förslaget men tyvärr är det nog så att jag måste få ordning på skiten. Cykeln kostade för mycket för att åka till skroten och springa kan jag ju inte så mtb kanske är min chans här i livet att få bli svettig.

Annars är allt så bra, så bra.

Jag glömde min mobil förresten. Den har börjat bete sig märkligt. Laddningar som förr höll flera dagar tar nu slut efter en halv dag. Bildskärmen lever ett eget liv och ibland ser det ut som ett lågbudgetspel från spectrum-tiden. Det är väl bara att köpa en ny antar jag. Undrar om det fortfarande går att få tag på mobiler med monokroma skärmar där vanliga sms är den tuffaste finessen.

Annars är allt så bra, så bra.

Hmmm.. jag glömde bort mina planerade kompass-, orienterinssko-, pannlamps- och Sarva-inköp. Give or take 4500:- Nu är ju tack och lov inte dom kostnaderna, i mitt perfekta liv, något akut.

Annars är allt så bra, så bra.

Jag menar, pengar är ju en trång sektor vilket innebär att såna här kostnader svider lite mer. Att det svider är ju i sig bra för då vet man att man lever. AspLever skulle man kunna säga

Annars är allt så bra, så bra.

Vända trenden

Men för faaan AspLövet, ryck upp dig!!

Motivator: Inspire! Motivate! Mock!

Gör din egen med ett förhoppningsvis gladare budskap här

100% sten = 100% kärlek

Var inne på Pasi Ikonens hemsida och såg att han hade varit ute på långtur i underskön terräng där dom bland annat stötte på stora klapperstensfält. Jag är officiellt avundsjuk. Ovan foto är från deras tur och ni kan se mer bilder på den här länken. (Pasi Ikonens träningsvecka 26)

ROGGBIV

Är det inte märkligt hur en del saker fastnar i huvudet och aldrig försvinner oavsett hur länge det går mellan gångerna som det ploppar upp. Nedanstående vers är från en låt med ett Amerikanskt rockband från mitten av 80-talet. Jag kan för allt i världen inte komma ihåg vad bandet heter och jag orkar heller inte gå ut i förrådet för att leta igenom min skivsamling. Hursomhaver så har nedanstående rader fastnat i mitt huvud och då och då kommer jag att tänka på dom.

Wouldn´t it be funny
If funny was not a kick
Imagine all the people
Laughing till they're sick

Tack och lov så har jag inte så mycket att skratta åt just nu. Det skulle ha kunnat gå illa om ovanstående rader skulle visa sig vara sanna i så fall.

På tal om saker man av någon anledning aldrig glömmer har jag en litet prisminne från slutet av 70-talet. Man har ju genom åren faktist fått en hel del priser på orienteringstävlingar men jag skulle nog bara kunna räkna upp en handfull priser som jag verkligen kommer ihåg. Ett av dom fick jag på Stockholms Korpmästerskap i H13-14 klassen. Det var på den tiden folkrörelsen var stark och Korpen faktist betydde något. Hur som helst så var vi hela 2 st i klassen och jag vill minns att jag vann rätt överlägset. I pris fick jag en plakett som det inte stod något annat på än "Sofia Cykelklubb". Det kvalar med råge in bland tidernas sämsta priser hos mig. En överbliven plakett från ett cykellopp i pris på en orienteringstävling. Just då var jag i och för sig lika glad för den plaketten som för vad som helst, det var först senare som jag började uppskatta det ironiska i priset.

Livet leker

Onsdag 5 juli 2006
Klockan är 11:15
Bakfull
Lagning av trasig tand
1185 spänn
Tack för den upplevelsen

På väg åt fel håll

Onsdag 5 juli 2006
Klockan är 08:22
Sitter full på jobbet
Varför?
AspLövet goes H40
Total katastrof

Taktik - VM 2006

Jag har kontakter rätt långt in i den innersta kärnan av Svensk orientering och genom den källans försorg fick jag tillsänt mig ett dokument som alla VM-löpare tydligen fått av ledningen. Min källa sa att han hittade dokumentet i en papperskorg på det senaste landslagslägret. Jag gissar att det är dessa 4 punkter som är dom viktigaste när det smäller i Danmark i början av augusti.

Avvänjning

Så har man då satt igång sin avvänjning av orientering och allt som rör det området. Det har gått förvånansvärt bra och jag har knappt tänkt en tanke i den riktningen. I och för sig var jag in på OPN.no en gång men det var bara en gång. Sen besökte jag Attackpoint men där var jag inte mer än 5 minuter. Okansas och några andra bloggare gick jag in på av misstag, jag lovar. Jag var också som hastigast inne på SOFT.se men det lovar jag att inte göra om. Ni ser ju att det är minimalt med surfning. Sen har jag också måste jag erkänna varit inne på Alternativet 5-8 gånger och World of O lika mycket men det får vi väl räkna som misstag i avvänjningsarbetet. Jag har tyvärr även halkat in på Väsbys hemsida 10 ggr men sen är det slut jag lovar. OK, jag smygtittade lite på resultaten från JVM´s långdistans. Äsch vad fan, jag erkänner jag har haft liveresultaten rullande i 2 fönster hela dagen.

Snart helt bortkopplad...

Joråsåatte!

Vems fel?

Jag ger mig fan på att det ligger någonting mycket större än slumpen bakom allt.

Närmare och Närmare

Ni vet han den där snubben som återuppstod på den tredje dagen och som alla påstår är ett mirakel av gigantiska mått. Det är en piss i havet jämfört med vad jag kan koka ihop utan ansträngning. Medans han hade hjälp av självaste Gud själv så kan jag göra mirakel trots att jag är en hårt troende ateist. Jag kan nämligen få skador att uppstå ur absolut ingenting. Sug på den ett tag.

Smärtan i hålfoten har nu tilltagit och eftersom det värkte i natt börjar jag misstänka en inflammation i nåt jävla senfäste. Hur jag än funderar kan jag inte förstå varför jag fått ont. Jag tog det tvärlugnt i helgen och satt mest ner. Första gången jag kände att det började göra ont var i söndags när jag helt lugnt gick i hallen hemma. Snacka om att skaka fram nya skador ur tomma luften.

Hursomhelst är hela skadecirkusen nu utdragen i absurdum och jag kommer närmare och närmare ett slut på hela skiten. För varje motgång blir det svårare och svårare att motivera sig själv. Vad är vitsen att rehabba, småträna i motionärsformat och fortfarande drömma om något som aldrig kommer att ske? Det finns faktist överhuvudtaget ingen vits för i slutändan gör varje besvikelse bara att man gräver ner sig djupare och djupare i något som inte har en botten. Just nu känns det som att jag skiter i det här och tar en allvarlig funderare på om jag inte skall koppla bort mig från orienteringen totalt. Om jag slutar surfa, läsa och på alla andra sätt följa sporten så kanske dom sista resterna av längtan tynar bort.

Det är kanske så det måste bli.

Vart är mitt liv?

Jag hade en bisarr upplevelse i morse. När jag vaknade och gick ut i hallen så satt det plötsligt ett rött tjock draperi i hallen. Ni vet den där typen som man kan se på gamla teatrar. Plötsligt hörde jag en melodi spelas på andra sidan draperiet och jag famlade mig fram för att hitta en öppning.

Starka lampor lyser i mitt ansikte och musiken jag nyss hörde tilltar i styrka. Innan jag hinner få fokus med blicken i det starka ljuset hör jag en hurtig röst skrika ut.

Vi hälsar nästa tävlande hjärtligt välkommen till årtiondets bästa tv-show. "Vart är ditt liv?" Vår sista tävlande för dagen heter AspLövet och vid sidan av sitt sökande efter sitt liv har han han enligt rykten svårt att ens hitta sig själv. På sin fritid är han, fet, skadad och likgiltig. Ge en varm applåd för AAAAAAAAAASPLÖVET!!

Lamporna i taket tonas ner något och jag stirrar ut över en läktare där en massa människor skriker och applåderar upphetsat. Snett framför mig står en man som med tänder av vitaste vitt glatt ler mot en kamera som trycks upp i hans ansikte. Plötsligt är det någon som tar min arm och för mig fram emot något sorts podium där jag ser ett antal andra personer stå som på en starkt upplyst scen. Personen som leder mig fram är en vacker blondin i en lågt skuren klänning, eller högt beroende på vilken ända man börjar titta ifrån.

I samma sekund som jag ställs bakom en hög bänk med en stor röd knapp på får jag en stark lampa i ansiktet och rösten från samma man som presenterade mig skriker upphetsat.

Vår första tävlande är alltså AspLövet. Välkommen AspLövet och ditt första beslut i tävlingen "Vart är mitt liv" blir att välja mellan att snurra på "Stora oturshjulet" eller om du vill ta en rövare med ett "Inte en chans kort".

Stora oturshjulet eller Inte en chans kortet
Stora oturshjulet eller Inte en chans kortet
Stora oturshjulet eller Inte en chans kortet
Stora oturshjulet eller Inte en chans kortet
Stora oturshjulet eller Inte en chans kortet

Samtidigt som kallsvetten kryper fram i min panna och munnen torkar ihop av anspänningen börjar plötligt ljud och ljus tona bort. Allt blir dimmigt och jag hinner tänka. Fan, nu svimmar jag.

Plötsligt står jag i mitt eget badrum med tandborsten i munnen. Håret står ut mot världens alla hörn och mina ögon ser måndagströtta ut. Jag skulle ha valt Stora oturshjulet tänker jag innan jag spottar ut tandkrämen ur munnen och dricker en mun vatten.

Toffelhjälte

Nu har jag i 2 dagar traskat runt i mina nyinköpta strandtofflor/sandaler vilket gjort att jag har en stark smärtförnimmelse i vänster hålfot. Det skall inte vara lätt att var plattfot och klen tydligen. Kul trots allt att få känna på en ny skada. Man har ju börjat tröttna lite på dom gamla vanliga skavankerna. Hade planer på att springa i dag men det får vänta tills imorgon. En dag i bättre skor skall förhoppningsvis råda bot på dagens problem.

Blötträning

Om 2 veckor har jag bjudit in ett antal kamrater till en laidback grabbkväll. För att kvällen skall bli så lyckad som möjligt beslöt jag mig för att ha en torrträning. Jag lurade med mig 2 st försökspersoner som nog inte visste vad dom gav sig in på. Nu blev torrträningen rätt blöt vilket ställer ordet torrträning lite på sin spets så att säga. Om nu den här torrträningen skall vara något att gå efter tror jag ledordet för grabbkvällen skall vara "försiktighet".