fredag, november 30, 2007

AspLövet sviker sig själv

Sitter på jobbet och är lite bakfull idag. Först skrev jag bakful men det var ju fel insåg jag snabbt. Fast vem vet. Kanske är jag bakful. Har alltid haft svårt att se min egen bak. Jag borde låta den växa lite till så kan jag möjligen se utkanterna på den. Varför är jag då bakfull? Hade jag inte hellre byggt på min träninsgvärk och avslöjat att jag tjyvtränade igår? Jo, men nu gjorde jag inte det. Jag söp istället. Var på ett riktigt dekadent hak där jag som vanligt stod och poserade på bästa hängmanér med en öl i handen. Bäst som jag hängde och agerade uttråkad kom en läcker tjej fram och tokraggade på mig. Jag skriver "läcker" för det låter bättre än sanningen som var "måttligt snygg medelålders kvinna". Jag spelade iskall och sa efter ett tag, när hon började gnugga sig lite väl hårt mot mig, att jag var gift. "Det är jag också", sa hon som att det var det minsta problemet vi hade. Jag skakade av mig kommentaren och henne på kuppen genom att låtsas räkna lamporna i taket. Sån är jag tydligen. Otrevlig och svårflörtat.

Det som slår mig, och ganska hårt för den delen, är att det var inte här "AspLövet goes H40" borde befinna sig i slutet på år två. FAN helt enkelt. Jag borde räkna träningstimmar och håna klubbkamrater istället för att lukta spolarvätska och stå naken framför spegeln och skaka på min blekfeta kropp som enda kvällsnöje. Varje dag, och jag menar VARJE dag, tänker jag samma sak. "Idag ska jag börja träna, det är dags att komma tillbaka nu. Dags att hitta bästa stråket ut ur den här misären". Men sen är det samma visa vareviga kväll. Jag somnar sviken av ingen annan än mig själv.

Sådärja! Då har jag fått skriva av mig lite frustration. Skönt. Vad ska man göra i helgen då tro?

Supa!

Skoja bara. Jag ska.....

torsdag, november 29, 2007

Saker man hittar på sin hårddisk

Tiomila 1993 = Blod och lösa trådar.

Ibland är livet fyllt av lösa trådar som knyts ihop på dom mest märkliga sätt. I våras skrev jag om alla mina gamla Skogssport som jag efter lite turer skänkte bort till en av klubbens legender, Håkan Dahlgren. Han har engagerat sig en del i min sargade kropp och min vingliga rehabilitering vilket är tacksamt. Håkan, som inte tävlat på säkert 20 år, fick blodad tand när jag fick mitt ryck att springa gå Ultralångdistans-KM förra veckan och han gjorde slag i saken och ställde upp han också.



Hursomhelst var det kul att se Håkan på plats även om det nu förmodligen bara var ett engångstillfälle. Hur var det nu med dom lösa trådarna? Jo, av en slump satt jag och tittade i en kartpärm när jag i morse gjorde ett besök på residensets bekvämlighetsinrättning och fastnade framför Tiomilakartan från 1993. Jag sprang 2:a sträckan och har förjävligt nog inte skrivit några resultat. Jag minns dock väldigt väl att jag slog huvudet i en tjock gren på dom avslutande kontrollerna och lyckades nästan skalpera mig själv. Vid målgång hade blodet forsat ner över hela mitt ansikte så jag såg ut som den-sista-snart-döda-mohikanen. Mitt inte helt klockrena vägval till sista kan nog förklaras med att jag hade svårt att se eftersom blodet, uppblandat med svett, rann ner i ögonen på mig. Nu är det inte mitt blodiga ansikte som knyter ihop något utan när min blick som vanligt fladdrade lite noterade jag i nedre högra hörnet något. Döm om min förvåning när jag såg att Håkan Dahlgren hade gjort fältarbete och renritning på Tiomilakartan det året.

Jag vet mycket väl att Håkan ritat mycket kartor men är inte slumpen, som i detta fall knöt ihop några trådar, den bästa upplevelsen i livet. Det skulle väl vara krampen som är i närheten men bara nästan.

onsdag, november 28, 2007

No more credits

Jag satt på jobbet idag och pratade lite med mig själv. Jag gör det ibland. Rätt ofta om ni skulle fråga fru AspLövet. Men lyssna inte på henne för hon överdriver. Nåja. Jag satt och kände på mig själv. Inte fysiskt så mycket som psykiskt. En svag känsla av resignation kröp i kroppen. Nu har jag ju redan lagt av men någonstans långt inne finns hopp om bot och bättring. Kanske inte i år eller nästa år men sen. Sen måste väl ändå jag få var med och leka. Eller inte. Det känns som att mina extraliv är slut och i fickan skramlar inga mynt. Litegrann som ett gammalt hederligt arcade-spel. I 2D givetvis. För så länge sen är det. Jag tog inte klivit in i 3D-eran utan blev kvar i en gammal källare. Bortglömd.

tisdag, november 27, 2007

En sekund är en sekund för länge

Jag läste att Thierry Gueorgiou har en sån extrem nollvision att han redovisar bommar från 1 sekund och uppåt. Här snackar vi fel-sida-om-trädet-petnoga. Inte kanske så konstigt att han är världens bästa orienterare. Själv har jag också varit en nollvisionssträvare under min karriär men kanske inte så extrem. Allt under 5 sekunder tyckte nog jag var inom rimlig felmarginal vid kontrolltagning.

Det intressant är om han även implementerar detta i sin vardag? Hur gör han när det kommer till städning och matlagning till exempel?

"MERDE!! Jag skulle ha svängt in i sovrummet innan jag tog köket med damsugaren för nu måste jag backa över golv som redan är städat!!"

Och tänk om han drar detta till precis allt han gör. Varje sekund för Thierry är en jakt på att kapa sekunder. Fascinerande. Det roliga är att jag känner igen mig i tänket. Fru AspLövet brukar ofta beskylla mig för att vara för effektiv i min vardag. Som exempel kan jag småstäda, förbereda, fixa annat samtidigt som jag ska klä på barnen på morgonen. Förlåt. Givetvis ska barnen klä på sig själva men jag har ju kommit på att det går fortare om jag ger en hjälpande hand. Seså!! Ut genom dörren säger jag samtidigt som jag plockar med något som kan göras en annan dag och planerar vad jag möjligen hinner göra innan jag når ytterdörren om 8 sekunder.

Tillbaks till Thierry. Nu vet inte jag om han är gift eller kilar stadigt men tänk, tänk om, tänk om Thierry även i sängkammaren har en nollvision vad gäller tidsåtgång. Förspel och mys står nog inte på schemat. Magnus Ugglas låt "på bara 4 sekunder" är kanske en evighet i Thierrys effektiviserade älskog.

Pang Pang!? "Nu ska jag träna vi ses nästa torsdag klockan 18.34.30 hemma hos dig. Ha på dig något som är lätt att slita av och var beredd när jag kommer"

Hmm... Jag ska nog ta ett snack om det här med fru AspLövet.

Refuserade kartor 5

Här är den sista kartan som jag skissade på till Julmusten med som jag la åt sidan för alltid. Eller åtminstone för nu. Möjligen är det en variant jag kan komma att använda i framtiden. Det ser kanske lätt ut vid en första anblick men man behöver vrida och vända lite på verkligheten när man byter kartklipp. Ett tips till er som brukar skoja med era klubbkamrater och bjuda på spegelvända kartor är att sätta fast ett mörkt papper på baksidan av kartan. Är man lite snabbtänkt inser man att om man håller upp kartan mot något ljust, typ himlen eller en gatlykta om det är en mörk stadsorientering, så ser man kartan i sitt korrekta läge.

Nu ska jag snart börja skissa på den kartvarianten jag kommer att använda. Den finns än så länge bara inne i mitt huvut. Vem vet, den kanske inte alls blir så bra som jag inbillar mig. Fiasko lutar sig runt husknuten som alltid när jag är ute och inbillar mig. Just nu inbillar jag mig till exempel att om jag säger inbillar mig tillräckligt många gånger kommer allt jag inbillar mig försvinna.

Jag inbillar mig att jag har inflammation i knäna
Jag inbillar mig att jag har gubbvader
Jag inbillar mig att jag aldrig mer kommer kunna springa orientering

Jag inbillar mig att jag inbillar mig

Näeee..

Fan!

Nu blev det fel va?

måndag, november 26, 2007

En ny smärta har spridit sig

Jag kan inte gå idag. Och nej, det har inget att göra med mitt missbruket av Playboy-kanalen dom sista nätterna. Det sjuka i benen sitter i knävecken och i dom översta delarna av vaderna. En märklig smärta som jag aldrig upplevt förut. Inte vad jag minns i alla fall. Har tillbringat morgonen med att googla mig till förklaringar och efter att ha läst forum och annat idrotts-skade-informativt har jag funnit svaret på min åkomma.

Träningsvärk!

WOW!

Det var längesen.

söndag, november 25, 2007

AspLövet vann Ultralångdistans-KM, eller?

Nog var det så nog. AspLövet var den rättmätiga vinnaren om nu normala regler och ramar fick råda. Men tydligen får man göra lite hur man vill nu på tävlingarna och bara man är i närheten av kontrollerna så blir man godkänd. Det är sannerligen en utveckling jag missat under min frånvaro från orienteringssporten. Ögon-touch är numera vedertaget och helt legalt. Jag försökte lämna in en protest till tävlingsledningen men dom skrattade bara åt mig. Jag får alltså bara nöja mig med att vara den moraliska segraren. Ett jävla justitiemord är vad det är.

Vad var det då som gjorde att AspLövet inte alls vann utan kom sist i sin klass? Jo. Alla andra löpare hade tydligen problem att hitta den 7:e kontrollen. Alla andra löpare sket då i kontrollen och sprang vidare utan att stämpla. Inte så AspLövet. AspLövet kom in till sänkan och såg inte skärmen. AspLövet kontrollerade med hjälp av kontrollpunkterna runt om att han stod i rätt sänka. AspLövet sa lugnt och metodiskt till sig själv. Här borde den sitta. Det gjorde den inte men AspLövet tittade neråt och där låg skärmen. Inte alls osynlig utan tvärtom ganska synlig om man stod på rätt kontrollplats. Det vill säga mitt i den tydliga sänkan. Visst var den täckt med snö till 60-70% men det oranga på skärmen lyste upp sänkan som en neonlampa på strippen i Las Vegas.

Nog om det nu, vad är väl en segar att tjafsa om.

Loppet i sig var en blöt promenad i ensamt majestät. Jag gick mest och funderade på livet och hur många hekto jag skulle gå ner under loppet. Att jag funderade på andra saker än orienteringen fick konsekvenser vid den 6 kontrollen. Jag tog en titt på kartan och la upp planen. Dit ska jag, nu går jag. Sen var skallen någon helt annanstans och jag kom till liv först när jag såg hus framför mig. Hjärnsläpp var ordet. Hade jag haft kompass på mig hade det kanske undvikits men vem orkar bry sig om såna bagateller. Jag har ändå svårt att förlika mig med att denna promenad ska kategoriseras in under genomförda tävlingar. Nåja. Nu är inte H40-pärmen tom i alla fall. Efter detta missöde beslöt jag mig för att åtminstone försöka orientera och då gick det bättre igen. Det var först när jag stämplat vi den sista kontrollen som jag slappnade av lite och drev lite snett mot målet. Skit i det nu. Jag klarade 3 timmars gränsen med råge eftersom jag kom imål på 2 timmar och 49 minuter. Inte ens en timme efter segraren. Fast nu var det ju egentligen jag som var segraren.




Här ser ni den mest pitoreska kontrollpunkten. Den 14:e kontrollen var fragment av en gammal skrotbil.

lördag, november 24, 2007

AspLövet goes widescreen

Dagens förberedelser, så här dagen före depparedagen(?), har varit fantastiska. Om man med fantastiskt menar otroligt menlöst. Bakgrunden till detta är att jag suttit framför tv´n hela dagen och räknar med att göra så en bra bit in på natten också. I morse installerade jag nämligen en digitalbox. Hela Fläskberget har nämligen uppgraderats från analog till digital verklighet. Välkommen in i framtiden liksom. Jag valde ju dock att precis som förut bara ha det absolut minimala antalet kanaler som nätt och jämnt sträcker sig utanför dom statliga. Men när jag hade installerat boxen visade det sig att jag plötsligt har tillgång till ca 200 kanaler.

Jag har sedan tidigt i morse sett fotboll, hockey, golf, segling, boxning, skidor, alpint, dart, motorsport, rodel, och sporter som jag inte ens visste fanns. Ögonen börjar ta formen av en fet widescreen-skärm och tummen jag zappar med är som en blodig råbiff.

Någon har i alla fall gjort fel eftersom jag inte borde ha dessa kanaler så imorgon är det jag som ringer tv-bolaget och ber dom stänga av allt detta. Både för att rädda min hälsa som min ekonomi. Men det är imorgon det. I natt gäller det att passa på att nyttja detta digra utbud så länge det bara går. Klockan 24,00 vet i alla fall jag vad TV1000 och Playboy-kanalen sänder för program.

Man kan konstatera att det är tur i oturen att jag bara ska imorgon på tävlingspremiären.

fredag, november 23, 2007

Refuserade kartor 4

Bjuder på ännu en variant som inte höll måttet för årets Julmust som komma skall. Den här övningen passar nog gamla rävar som har blicken på kompassen och räknar steg med ryggraden. Om man nu inte är i hemmaskog. Då är det bara och springa utav helvete och hoppas att klubbkompisarna inte kan dom bästa stråken i huvudet.

torsdag, november 22, 2007

Mordhotad (nästan)

Jag fick ett mail idag som innehöll texten,

"Om du inte skriver om Älgdrevet minst en gång i veckan, på din så kallade blogg, kommer du att DÖ!"


Det stod inte exakt så, men jag förstod nog innebörden. Mycket är jag men inte dum. Har försökt få ihop logistik och material hur jag ska kunna mjölka mina ynkliga Älgdrevsstarter till att vara med vareviga vecka men jag vete fan hur det ska gå till.

Frågan är om jag måste Älgdrevsbredda mig lite för att lyckas. Kanske börja ge ut receptet på Älgdrevs-våfflor. Leta Älghorn. Minns ni hur jävla avundsjuk man var på herrseniorerna som fick feta älghorn i pris. Det är annat än termosar och handdukar det. Intervjua någon gammal stöt som bor i Ulriksberg och minns gamla tiders strapatser kan vara en idé. Räkna hängmossar på alla mina drevkartor borde ta lite tid. Skriva alla älgdrevsinlägg på en gammal skrivmaskin, som resultatlistorna från Älgdrevet var långt in på 90-talet, och scanna in dom till bloggen. Jaga snöglopp i luften och försöka fånga det på bild. Gå ner sig i ett djupt vinterkärr och stå där tills fötterna domnar bort bara för att minnas. Minnas att det var inte så jäkla skönt alla gånger. Om ens en gång. Äta på Oti´s-vägkrog utanför Fagersta som man gjorde förr i tiden på väg hem från Älgdrevet. Fast nu vet jag att det inte går längre. Nere i källaren där man åt förr i tiden är det ingenting numera. Tragiskt. Vilket bara visar att allt är inte som förr.

Ingenting består.

Inte Älgdrevet.

Inte AspLövet.

Allt har ett bäst före datum.

Förberedelser

Förberedelserna inför söndagens tävlingspremiär i H40 går helt enligt planerna. Om man nu med gott samvete kan nämna tävling och långpromend i samma mening. Igår åt jag en banan. På kvällen hade jag lyckats snika åt mig sponsorbiljetter till EM-kvalmatchen i fotboll och passade på att lufta superunderstället. Det kändes mjukt och smidigt trots år av garderobsliggande så allt är grönt på den fronten.

Idag sitter jag jag och lusläser in detaljer på en karta som SG skickade till mig. Den är svag på detaljer. Det var ju ofta så på 90-talet och SG spekulerar i att bröderna Lakanen fått sin fina fart i skogen genom att växa upp på såna här detaljbefriade kartor. Dom tror helt enkelt inte att det finns något att läsa av på vägen. Således ödslar dom ingen fart och energi på detaljer som inte är av vikt. Jag tror att han har rätt i det tänket.

På söndag ska jag sålla bort detaljer. Det kan bli svårt i min långsamma takt men jag får försöka ha fokus på "dit ska jag" istället för "här är jag". Dessutom ska jag gå rakt på. Hela tiden.

onsdag, november 21, 2007

Ibland vill man inte säga nej, men...

Jag undrar om jag inte börjar få lite nyanser av en pseudokändis. Märkligt att ena dagen vara en okänd skadad medelmåtta och nästa dag vara en... ehh... ehh.. skadad medelmåtta som några har hört talas om. Sån är jag tydligen. Varför jag fick den känslan kan förklaras av att jag ibland får lite mail från folk jag egentligen inte känner. Ibland från folk jag inte ens har hört talas om för den delen också.

Som nu senast. Det damp in ett mail från tävlingsledningen av Premiären. Mailet var definitivt från en jag inte känner men mycket väl känner till. Jag visste inte vad jag skulle svara. Jag borde känna mig stolt och ödmjuk att få en alldeles personlig inbjudan men jag blev mest ledsen faktist. Fan! Jag vill ju inte åka dit och promenera. Jag vill åka dit och springa. Springa som en stirrig junior i superkalsonger med shorts utanpå. Blodsmak i munnen och blod som rinner nedför mina sönderslagna knän. Så vill jag ha det och det är ju inte direkt möjligt längre.

Så jag tackade nej.

Jag tackade nej och sen grät jag en smula. Men det kom inga tårar. Dom är slut för länge sen.

Torrgrät är nog ordet jag söker.

tisdag, november 20, 2007

Refuserade kartor 3

Den här varianten var faktist med ganska länge i utgallringen, men den föll ifrån till slut. Själva banvarianten är nog inte så långt ifrån en eventuell slutgiltig bana om jag valt denna karta. Noteras bör att dom kartvarianter som jag visat upp här bara är "extra-slingan" från vätskekontrollen. Fram till vätskan och hem därifrån (7-8 km) kommer jag nog ha en vanlig karta. Det blir alltså bara dom tuffare löparna som bjuds på en specialkarta. Det är min melodi här i livet. Belöna dom som visar lite extra jävlar-anamma. Latahundar och lipsillar får bara det absolut enklaste som går att erbjuda.

Refuserade kartor 2

Här är ännu ett av dom skrotad Julmustförslagen jag haft. Även denna bana är endast en skissvariant och inte vägd och vågad. Tanken är ju givetvis att man ska tveka på vilken sida om dom förbjudna områdena man ska springa. Största anledningen til att denna föll ur är dom där ögonen i bakgrunden. Läskig typ. Ingen man vill möta på en nattorientering.

Refuserade kartor

I mitten av december arrangerar jag en långdistansorientering för klubben. Jag har funderat och filosoferat på vad jag ska bjuda på för intressant övning. Eftersom det går i hemmaskogen vill man ju gärna bjuda på något annorlunda. Jag har jobbat mig igenom en famn full av varianter men igårkväll klickade det till. Det kommer att bli ett mästerverk. Jag får ofta såna ideér. Mästerverk. Ibland är dom så bra att ingen annan förstår dom. Man ligger så att säga på en helt annan nivå än motionärs-svensson. Hursomhelt tänkte jag att det kan väl inte skada att visa upp dom varianter som inte höll måttet i min gallring. Därför kommer jag bjuda på lite kartövningar som INTE kommer finnas på årets Julmust (namnet på min långdistansträning). Dom lite sämre övningarna helt enkelt. Vad gäller banan på nedanstående karta så är det bara en testinritning och inget banläggning jag hade bjudit på.

Det är svårt

Att vara orienterare är det svåraste man kan vara. Svårare än att vara hjärnkirurg. Svårare än vara asfaltsläggare. Svårare än, och här tvivlar många på uppgifterna faktist, att vara handlingsförlamad. Svårt som aldrig förr helt enkelt. Få är väl dom sporter som spottas på av allmänheten som orienteringen. Att då ställa sig upp och erkänna sig vara orienterare är som att vid 40-års ålder erkänna att man samlar på Barbiedockor. Som kille. Men nej. Jag samlar inte på Barbiedockor. Det var en liknelse. En dålig liknelse. Jag vet. Vad jag vill ha sagt är att få utanför familjen förstår orienterare. Vad som får oss att kicka igång. Ibland skulle man vilja ta tag i alla dom här tvivlarna och skrika högt i ansiktet på dom. FATTAR NI INTE!? Men den är lönslöst. Man är som en leprasjuk. När man ska ta tag i häcklarna faller armarna av och när man ska skrika ut sitt budskap går tungan samma väg. Eller så sväljer man den. Istället står man där med kepsen i hand och skäms över att man är orienterare. Skäms över att man håller på med världens tuffaste sport. Ska vi ha det så här. Ska vi verkligen det. Jag tycker att vi måste göra något åt det här. Men vad jag tycker spelar ingen roll. Jag tror inte att sprintorientering i stadsmiljö är rätt väg att vandra. Jag tror inte att någon väg är rätt. Jag tror innerst inne att vi är körda. Uppkörda. Vi är på väg mot slutet. Kanske kommer vi rycka till lite innan dom stänger av respiratorn men inte på långa vägar lika intensivt som tuppen med det avhuggna huvudet. Stillsamt kommer slutet bli. Bakom en parkbänk förmodlligen.

måndag, november 19, 2007

Svarta hål

Mr Rauta vet verkligen hur ett gammalt AspLöv ska livas upp en kall och mörk novembermåndag. Han skickade mig nedan seriestrip och det är ju sannerligen likt mig på pricken. Både till utseende och budskap.

En sån här bra start var det längesen jag fick på ännu en vecka.

Länge sen.


[WulffmorgentHaler]

söndag, november 18, 2007

Grattis, eller nåt sånt...

I morse när jag vaknade var det till tonerna av ett 2-års jubileum. Skrämmande att den här levande mardrömmen aldrig verkar ta slut. Det var ju inte meningen att det skulle bli en mardröm. Tvärtom. Det skulle bli något mycket vackrare än så. Men tydligen går det inte att vända ett skepp som ligger i konstant renoveringsdocka. Vissa dagar, för att inte säga alla, känns det som att jag medverkar i en tragisk dokusåpa. Varje kväll är det utröstning och jag får flest röster varenda gång. Kväll efter kväll efter kväll. När jag sen vaknar dagen efter är jag på samma plats och i samma sits. En sits som skaver och inte ger annat än elände.

Grattis AspLövet.

Idag blev det du som blev utröstad.

Vi ses imorgon igen!


HAHAHAHAHA!!


[bilden tonar bort till ljudet av total tystnad]

fredag, november 16, 2007

Skadad i...

Jag är på ett jävla humör idag. Vet inte varför egentligen. Det är fredag och på skrivbordet framför mig ligger Super Mario Galaxy just uthämtat från Game. Men det är något som stör idyllen i AspLövets huvud. Oklart vad. För att råda bot försöker jag hitta något i kartpärmarna som får blodet att koka och fradgan att samlas i mungiporna på mig.

Älgdrevet 1993

Enda gången jag brutit på ett Älgdrev. På kartan har jag skrivit "Trött. Orkade ingenting. Troligtvis på väg att bli sjuk"

"...på väg att bli sjuk" Jo jag tackar jag. Förmodligen på väg att bli SJUK I HUVUDET! Bryta på ett Älgdrev! Patetiskt! Bryta för att man bommar är lika sinnessvagt som att anmäla sig till kort-klass när det finns lång.

Vänta nu AspLövet! Sprang inte du själv H21AK under många år?

KÄFTEN!!

KÄFTEN FÖR FAN!!

JAG VAR JU SKADAD REDAN DÅ!


....i huvudet.


torsdag, november 15, 2007

Tokiga Norrmän

Jag brukar ta vägarna förbi Naked aas Boys med jämna mellanrum. Nu fattar jag inte hälften av det dom skriver om, men kul verkar dom ha. Idag hade dom i alla fall skrivit en dikt som var alldeles fantastisk. Inte fantastisk som i att det kom en tår på min kind utan mer som att det väckte något till liv i skrevet. Tur att jag satt ner när jag läste den.

Naked aas Boys? Är det raka motsatsen till Naked ass Boys tro?

Kippa efter andan

Mitt redan bräckliga självförtroendet fick sig en knäck igårkväll. Jag åkte till simhallen för att skvalpa lite. Normalt börjar motionssimningen 18,00 men jag var där redan 17,30 och fick således dela bassängen med den lokala simklubben, stimmiga snorungar och diverse annat löst folk. Det var bara 2 banor som var avdelade för motionssimníng och där höll redan 10 andra personer på att simma. Jag smög in i en lucka och simmade med i kollektivet. Runt, runt, runt, runt.

I början gick allt bra men efter några vändor började plötsligt alla dom här gamla tanterna och överviktiga gubbarna att simma runt, på och om mig. Vet inte om det var min fart som sjönk eller att jag plötsligt blev lagligt villebråd. Det kändes ibland som att jag var en liten sälunge och runt mig hade jag en flock späckhuggare som lekte med mig innan dom skulle äta upp mig. Hursomhelst hade jag fullt sjå att inte ta in för mycket vatten i munnen bland alla svallvågor.

Plötsligt såg jag en mycket starkt reumatisk man komma fram till bassängen ledd av en skötare.

Då gav jag upp...

12,9 km

På min tävlingspremiär ska jag alltså gå en bana som är 13 km. Eller 12970 meter för att vara exakt. Det är en bit bort och hem. Jag minns klassiska DM 1994. Då var banan 12,9 km och det tog mig goda 100 minuter att hitta ut ur skogen igen. Fast då sprang jag mig trött och försökte lyfta benen från marken lite oftare och högre än man gör när man går. Jag var bättre förr.

Sträckan till den 12:e kontrollen får jag med beröm godkänt för.

Till 13:e sprang jag fortare än någon annan i hela tävlingen.

Förresten gick jag rätt bra till 2:an också. Långt höger är aldrig fel.

Åååååååhhhhhhh... SOPA!!

onsdag, november 14, 2007

Förberedelser

Efter några års skadeproblem och nu senast ett par månaders total vila kanske man kan tro att jag får lite panik när det plötsligt bara är 11 dagar till en 13 kilometers tävlingspromenad. Jag ska villigt erkänna att jag fick lite ryckningar i ena ögonbrynet under gårdagen men nu har jag lugnat ner mig. Goda förberedelser är A och O. Därför inledde jag min formtoppning igår med att gå och lägga mig tidigt. Man ska inte underskatta vikten av mycket sömn. Idag har jag fokuserat på kostintaget. En banan och 2 st Diklofenak-tabletter till frukost kan inte ha varit fel. Ikväll ska jag göra lite blandade bombhopp i kommunens simbassäng och på det basta bort några gram övervikt.

Det här kommer gå hur som helst.

tisdag, november 13, 2007

Spring ni, vänta inte på mig.

Jag satt och tittade på min H40-kartpärm igår. Japp. Det ska stå, "tittade på". Den är ju tom så att öppna den ger inget större utbyte. Däremot är den rätt fin utvändigt. Röd pärmrygg där jag har en kartbit som etikett och H40 skrivet med tjock svart tuschpenna. Men tom som sagt. Tomma kartpärmar skramlar inte om ni undrar. Dom bara suckar lite tyst. Hursomhelst blev jag lite ledsen i ögat över att 2 hela säsonger inbringat noll tävlingskartor. Så ledsen att jag gjorde något överilat. 25 november kör klubben Ultralångdistans-KM.

Jag anmälde mig.

VA!? Är du helt DUM I HUVUDET!!? tänkte jag tyst för mig själv. Tydligen, svarade jag tillbaka. TYDLIGEN? Vad fan snackar du om? svarade jag sen till mig själv utan att bli avbruten. Tydligen är jag dum i huvudet alltså. Tydligen.

Ni anar inte hur förvirrad hela den här konversation var i verkligheten.

13 km snöglopp ska jag tydligen, där kom tydligen igen, jobba ner. Jag som knappt kan gå på toaletten utan att få dragningar i vaderna och gnäll från knäna. Men vad gör man inte för att få känna smaken av dådfylld kamp mot goda kamrater. Fast kamp och kamp. Jag lär väl se mina klubbkamrater i startögonblicket sen blir det 13 km ensam strid mot markens hinder. För jag inbillar mig inte att det kommer bli snabbare tempo än behaglig promenad. Jag har skissat lite på en måltid. Tror att jag ska lägga manken till och försöka ta mig i mål under 3 timmar. Då borde jag inte vara mer än 1,5 timme efter täten. Då snackar vi bomfria tider för min egen del alltså. Jag menar, vad är det värsta som kan hända? Skadad är jag och om jag måste bryta för att kroppen säger ifrån så får jag bara inse att jag har 100%-brytfrekvens som H40-löpare. Det kan ju också vara något att skryta med om så blir fallet.

12 dagar kvar till H40-premiären.

Ja jävlar i helvete vad kul det ska bli!

måndag, november 12, 2007

Det kom ett mail

Livet är märkligt. Ena sekunden sitter jag och drömmer om långdistanspass på två timmar och i nästa sekund trillar det in ett mail från en legendarisk och välmeriterad långdistansorienterare. Vagnis! Hur stort är inte det? Det är skitstort. Större än vad min inskränkta bittra hjärna kan greppa. Nu är iofs sanningen den att jag bara var en mänsklig router i sammanhanget. Jag förmedlade info vidare, bort, hej då, vi ses inte mer liksom. Men ändå. Vagnis!

Därför låtsas jag att detta var ett tecken. En uppenbarelse, En spådom om att det finns en underbar framtid där ute. Förmodligen är jag ute på djupt vatten men får man inte tolka in saker i felaktiga sammanhang vore livet inte speciellt roligt. Frågan jag behöver få svar på är bara om det var min eller Vagnis framtid det handlar om.

Det var säkert något positivt om Vagnis framtid.

Jävla skit också.

En JÄÄÄVLIGT rolig snubbe

Hittade en kille som skriver JÄÄÄVLIGT roligt. Alltså JÄÄÄVLIGT rolig! Fast det kan också vara en tjej som skriver. Spelar ingen roll. Han/hon/den/det är JÄÄÄVLIGT rolig! Jag sitter och småskrattar åt dom sköna berättelserna från orienteringslivet långt där borta på andra sidan jordklotet.

"、其定向會或總會,實在不容其他人置喙"

HAHAHA! Hur jävla bra som helst!


FIGHT!!

FIGHT!!


FIGHT är det gröna på alla kartor man hittar på bloggen alltså. Det mörkgröna kategoriseras som FIGHT! Framförallt kartorna inlagda 星期三, 十月 31, 2007 (Huh!?) är ju underbara. FIGHT! Hur mycket skönare beskrivning är inte det jämfört med "mycket svårlöpt vegetation".


Den här veckan kunde ha börjat bättre.

INTE bättre menar jag givetvis.

jag blandar alltid ihop dom där två...

lördag, november 10, 2007

Inte en enda minut

Skumkronan på ölen i glaset, som stod på bordet framför mig, talade lockande till något inombords. Den talade förgäves. Ölen tillhörde personen mitt emot mig och i mitt glas bubblade coca colan lagom tilltalande. Jag har nu klarat av 3 veckor på min "vita månad" och det har inte inneburit några större frestelser. Tills ikväll då. Men innan ölsuget blev större än behagligt kom jag på att jag nog hade allvarligare abstinenser i kroppen. Mycket allvarligare.

Dagen har bjudit på minusgrader, solsken och ett lätt pudertäcke av snö. Långdistanstarmen skrek högt. Tänk dig. Tänk mig. Två timmars löpning i skogen. Varm saft vid vätskekontrollen och små istappar i skägget. Jag kan tänka mig. Hur det var förr. Innan allt det här barkade åt helvete. Åt helvete är vad det är. Givetvis blev det inte två timmar i skogen. Det blev inte en enda timme. Inte ens en minut. Inte en enda ynka minut. Inte alls. Bara ingenting.

Fattar ni?

Ni fattar inte...

fredag, november 09, 2007

Hur var det egentligen där ute i skogen?

Pälle från Team Starcus har skrivit en alldeles underbar och mustig beskrivning om sitt deltagande på Musta Yö. Att läsa den texten är nästan som att man vore på plats själv i skogen. Med såna deltagare är det inte svårt att motivera sig själv att arrangera såna här tillställningar. Trots att jag lämnat sporten bakom mig.

Läs den!

Rokkimakkara

Vad gäller musiken under Musta Yö så grävde jag både långt och brett för att få till en spretig skiva som doftade finsk urdikad mosse och makkara. Det är allt från punk till dansant tango på skivan och så lite udda utstickare däremellan. Förmodligen hittar man inte dom här artisterna på den finska topplistan. Eller så är det kanske det man gör. Vad vet jag om den finska topplistan egentligen? Ingenting. Det kanske är så att flera av dom här artisterna trängs med Lordi och Hurriganes på försäljningslistorna.

Nåja. Jag vaknade i morse nynnandes på fraser jag inte ens vet vad dom betyder.



1.   Aarne Tenkanen - Taivas On Sininen Ja Valkoine
2.   Larharyhmä - Kauppaopiston Naiset
3.   Solistiyhtye Suomi - Ei myö myyvä villihevosia
4.   Popeda - Ukkometso
5.   Arttu Vanne & Atomikypärä - Rallikuvia
6.   Larharyhmä - Kusivehmaan Jenkka
7.   Rautakanki - Makkara
8.   Rölli - Sauna
9.   Pate Mustajärvi - Rokkimakkara
10.  Klamydia - Suomi-Neidon Elätti
11.  Matti Esko - Huomenta Suomi
12.  Petri Nygård - Vitun Suomirokki
13.  Monty Python - Finland
14.  Yölintu - Se Siitä Saunanteosta
15.  Jävlar Anamma - Fina fisken på finlandsbåten
16.  Eri esittäjiä - Solistiyhtye Suomi
17.  Jope Ruonansuu - Kekkonen tulee kuin ukkonen
18.  Lasse Grankvist (radiosporten) - Sverige Finland 6-5

torsdag, november 08, 2007

Musta Yö

Just hemkommen från skogarna vid Skavlöten. Mitt Musta Yö arrangemang innebar nattorientering med gemensam start. Jag bjöd även på obskyr finsk musik vid starten. När löparna väl försvunnit tog jag pick och pack till "rundradion" som var strax efter den 4:e kontrolllen. Där var det återigen musikunderhållning och jag megafonerade ut hur löparna låg till i förhållande mot täten. Sen var det bara att vänta in dom till målet.

Vad gäller själva banan så är det väl inget mästerverk. Området i sig är dock så smalt och sönderskuret med vägar och åkrar att det är svårt att få till långsträckor. Jag ville ju inte heller ha en kontrollplockningsbana så därför blev det lite enformig längd på kontrollsträckorna.


Musta Yö banan var 7,3 km. Det skiljde bara 10 meter på dom olika gafflingsalternativen.



Här ser ni SG som försökte smita in i starthagen kamouflerad som en löpare från Angelniemen Ankurri. Jag tog han på bar gärning.



Starten i Musta Yö har just gått och löparna verkar vara lite oense om vart dom ska springa



Här ser ni arrangören själv vid rundradion. Man blir rätt lätt maktgalen med en megafon i handen.

Kontiolahti

SG var vänlig nog att maila mig en karta. Om jag förstår honom rätt har han varit där och det ska tydligen vara jävulsk terrräng.

"Kauhee är troligtvis talspråk för hemsk, man kan ju undra om det är kartritaren som kommit på namnet"

Personligen tycker jag att det ser alldels underbart ut. Visst är det några slyhyggen på kartan men mellan dom ser det grymt bra ut. Lite skitterräng behöver ju inte heller betyda att upplevelsen blir sämre. Jag skulle gärna ha den där terrängen på baksidan hemma på Fläskberget.


Kontiolahti ligger ju så nära Ryska gränsen man kan komma utan att bli bortgift och få leva på borsjtj resten av livet. Jag roade mig därför med att bildgoogla på "Kontiolahti". Den första bilden som dök upp var den här.


Här pratar vi genuina finska pojkar. Fåfänga är nog inte ett ord som ens finns i det finska vokabuläret. T-shirtsbränna, öl och sips efter uträttat bastubad. Man blir både tårögd och avundsjuk. Dom dricker dessutom Karhu. Maailman huippu!! Fast jag undrar lite vad det är för flaska som står på bordet? Är det Otto det står på den? Intressant, undrar vad det kan vara?

Somnade jag till lite?

AspLövets liv sket sig igårkväll.

Jag hade för avsikt att göra ett nytt försök att ta Baddaren efter jobbet men plötsligt var klockan för mycket. Fattade ingenting. Hur kunde JAG tappa tiden som inte gör annat än sitter av tid. Det är ju liksom det mitt liv går ut på numera. Sitta stilla medans tiden rullar förbi utanför mitt fönster. Ibland tittar jag på klockan och konstaterar, OJ! Där gick det en minut till. Snabbare rör sig inte AspLövet.

Men igår. Vad fan hände? Förstår fortfarande inte var dom där minuterna försvann. Jag fick ta av mig mina supertajta speedos och klä på mig för skogspromenad istället. 50 minuter friskluft blev det istället för kallsupar. Inte sämre. Bara annorlunda. Jag sov sen på det oroligt hela natten.

OJ! Där gick det en minut till.

Livet rusar fram här i högerfilen.

onsdag, november 07, 2007

Bara titta. Inte röra.

Jag tror att världen kommer förstå min storhet först långt efter min död. Det blir lätt så med missförstådda genier. Eller så är det så illa att jag sjunker ner i glömskans träsk när jag dör.

Något av dom två alternativen blir det nog.

Det är jag rätt säker på.

tisdag, november 06, 2007

Orienteringsgymnasium

Jag gick aldrig på orienteringsgymnasium men jag har många gånger undrat vad det är för lallare som blir antagna för att bo och träna med andra hormonstinna orienteringsungdomar. För så mycket vet jag att det handlar lika mycket om alkohol och oskyddat sex som det är orientering på schemat. Är det bara orienteringsmeriter som gäller eller måste dom även uppvisa godkända betyg i viktiga ämnen som religionskunskap och syslöjd? Kanske är det som i USA att det bara är dom sportsliga meriterna som gäller och dom skolmässiga fejkas för att dom bästa överhuvutaget ska få stipendium.

Jag hoppas att våra svenska orienteringsungdomar även måste visa upp lite intelligens för att få gå på orienteringsgymnasium. Bara snabba ben kommer man aldrig rätt med i vår sport. Jag har i alla fall skissat på ett frågeformulär som alla bör klara av att svara på för att antagas.


- AspLövets antagningsprov för Orienteringsgymnasister -



1. Stava ditt eget namn med stora bokstäver

2. I vilken ort arrangeras Idre-veckan??

3. Hur många Lapin Kulta får plats i en normalstor ölkartong?


1   -   För få
X   -   Lagom många
2   -   24

4. Får man låna schampo av en konkurrent i duschen efter tävlingen?

1   -   Nej
X   -   Ja, men bara om man vunnit över konkurrenten
2   -   Ja, men bara om man fått stryk av konkurrenten

5. Om man stämplar fel på en kontroll som man bommar blir man godkänd då?

6. Hur lång är en bana som är 10 km?

7. Är det jaktstart på 6:e etappen?


1   -   Ja
X   -   Nej
2   -   Ja, men bara om man lyckas komma in på discot

8. Beskriv med egna ord dom tekniska skillnaderna på SI och Emits stämplingssystem genom att hänvisa till kretskortens arkitektur, eller så kan välja att svara på vad Emil Wingstedt heter i förnamn?

9. Vilken färg är det på vattnet?


1   -   Blått
X   -   Smutsbrunt
2   -   Blött

10. Vad står IOF för?

1   -   Inte en aning
X   -   Idioter och Fyllon
2   -   IOF

11. Hur lång löptid får du om du kommer imål 12.35.16?

12. Varför tävlar inte killar och tjejer i samma klass?


1   -   Dom är av olika kön
X   -   Det skulle vara en diskriminering mot homosexuella.
2   -   Tjejer orkar inte springa lika långt som killar.

13. Om du hänger någon som missar, vems är då felet?

14. I vilken del av världen arrangeras mest orienteringstävlingar?

1   -   Norden
X   -   Centraleuropa
2   -   Skogen

15. Vilken höjd är högst på kartan?

16. Pekar kompassen alltid mot norr?

17. Vad borde Simone Niggli-Luder göra 2008?


1   -   Lägga av
X   -   Trappa ner
2   -   Sluta

18. Stava till rekognoscering, revidering och klapperstensfält

19. Får man ha spikskor på sig?


20. Vad bör man inte äta efter träning?

1   -   Skräpmat
X   -   Skräpmat
2   -   Skräpmat

21. Varför vinner du inga tävlingar?

22. Får man vika bort reklamen på nummerlappen?


1   -   Ja, alltid
X   -   Ja, men bara om det är reklam för skräpmat
2   -   Ja, men bara om det är reklam

23. Hur många löpare behövs det i ett 25manna-lag? (Ett ungefärligt svar räcker)

24. Om du startar 11.38 och det är 1500 meter till start. Vart bör du parkera bilen?

25. Får man ha sex kvällen före tävling?


1   -   Ja, men bara med sig själv
X   -   Ja, men bara om hon/han är snygg
2   -   Ja, men bara oralt


För att få godkänt krävs minst 25 svar på frågorna.

måndag, november 05, 2007

Årsrapporter

Om man, som jag, rör sig bland bloggande orienterare och andra forum där orienterare beskriver sitt tränande och tävlande kan man i dagarna märka att det rabblas mycket tid och statistik från säsongen som gått. Det räknas timmar och träningsformer som sen kryddas med bortförklaringar och snyftiga historier om veckolånga förkylningar. Rätt tragisk läsning om man ska vara ärlig.

Men en sak som man inte kan läsa i dom här rapporterna är hur många timmar dom stått framför tvättmaskinen luktandes på sina svettiga träningskläder och ställt sig frågan.

"Kan jag köra ett pass till i dom här innan dom behöver tvättas?"

Svaret är givetvis att man kan träna i dom otvättade så länge dom inte rör på sig i träningsväskan.

söndag, november 04, 2007

Suomirokki

Här bjuder jag på ett smakprov från min skiva "SUOMIROKKI" som kommer att ljuda i skogen på tordagens Musta Yö.

Arttu Vanne & AtomikypäräRallikuvia

En dag i skogen

Jag är trött idag. På ett alldeles bortglömt sätt. Fysiskt trött. Inte för att jag har utfört något som kan kallas högkvalitativ träning men för en föredetting kan 2 timmar och 25 minuters promenad i skogen vara tillräckligt. Så här bra har jag inte mått sedan i februari då jag fick en kortisonspruta inkörd i varje knä och direkt på det satte mig i bilen och körde hem från Uppsala.

Det hela tog sin början så tidigt att solen nätt och jämnt hade tagit upp kampen mot nattens dimbankar.


Dagens mål var Skavlöten där jag hade som målsättning att hänga ut ett 20-tal reflexstavar till torsdagens nattävling. Det var en bättre höstddag än vad jag förtjänade helt klart. Mellan varven var terrängen så underbar att jag la in några spontana springsteg. Men säg inte det till någon bara. Sa jag att terrängen bitvis var så vacker att jag nästan våldförde mig på en ungtall? Inte det. Tallen överlevde kan jag lugna er som blev oroliga.


På slutet började jag bli lite trött så då kastade jag och min träningspartner oss ner i blåbärsriset och bara njöt. "Här skulle man kunna dö lycklig, precis här och nu" sa jag till honom. Han bemödade sig inte ens med att möta min blick så jag gissar att han inte var inne på min linje. Kanske tur att dom sista årens bitterhet inte smittat av sig.

fredag, november 02, 2007

Ännu mera Nattcup

Leif Wallenbro bjöd även på riktig rör-orientering en gång på 90-talet. Han klippte helt enkelt itu en karta och blandade runt bitarna som han sen sporadiskt satte fast på ett plaströr. På varje kartbit fanns en kontroll inritad och man fick sen ta dom kontrollerna i valfri ordning. Eftersom Nattcupen bara har en klass så bestod handikap-systemet i att dom som hade kortare banor fick fler överkryssade kontroller på sitt rör (dvs kontroller som inte behövde tas). Det blev förmodligen den lugnaste starten i världshistorien. Folk stod stilla rätt länge innan dom fått ihop kartbilden och bestämt sig för vilken ordning kontrollertna skulle tas. Som ni ser på kartan står det en 1 på en av kartbitarna. Jag vill minnas att man var tvungen att börja med den. Givetvis fanns det en massa olika förstakontroller. Gafflat var bara förnamnet på denna tävling.

Om minnet inte sviker mig kom jag ganska bra även på den här tävlingen. Kanske jag till och med vann men det låter jag vara osagt. Jag menar, vad vore världens bästa orienterare om han inte gick och vann såna här enkla tävlingar.

Mera Nattcup


Jag hittade ännu en av nämnda Leif Wallenbros Nattcupskartor. Denna är från mitten av 90-talet och även om banan i sig ser rak ut så var den inte så i verkligheten. Jag törs inte tänka på hur länge han fick sitta och klippa kartbitar innan han fick ihop 25-30 färdiga tävlingskartor. Hela kartremsan hade han plastat in (laminerat) så att den skulle hålla ihop ordentligt.

Som ni ser på kartan så går klippen in i varandra så det gällde bara att vrida kroppen rätt vid varje utgång från kontrollerna. Minns inga resultat men jag vill minnas att det gick ganska bra för mig. Jag har alltid haft ganska lätt för såna här skruvade kartor.

torsdag, november 01, 2007

Nattcupen för länge länge sen

Satt och bläddrade maniskt i en av min kartpärmar och såg då att jag säsongen 1991-1992 hade sparat alla nattcupskartor. Tyvärr är det ett undantag vilket grämer mig ganska mycket. Klubbens Nattcup har arrangerats sedan vintern 1986-87 och jag är trots mina magra år på 2000-talet fortfarande ganska bra med i maratontabellen. Hursomhelst bjöd Leif Wallenbro, som vanligt, på en lite udda karta det året. Tack och lov var det på hemmakartan, för hade man fått detta kartalster i ett okänt parti hade det nog rört sig om avsevärt mer bommar. Lars "Liga" Olsson vann den här etappen före mig men i totalen det året tog jag hem segern.

Åhh!! Vi gör våååågen för AspLövet...

KOM IGEN DÅ FÖR FAN!!!

Stå Upp!
Han är AspLövet
Stå Upp!
Han är rund och go
Stå Upp!
Han är AspLövet
Stå Upp!
Han är rund och go
Stå Upp!
Han är AspLövet
Stå Upp!
Han är rund och go
Stå Upp!
Han är AspLövet
Stå Upp!
Han är rund och go

Nu blev jag trött....