Orientering på OS

Jag har funderat på det här med OS lite grann, och om orientering verkligen har där att göra. Kanske är det så att just sprintdistansen är rätt väg att vandra för att få komma in bland dom andra och leka vart fjärde år. Börjar man dock analysera OS lite närmare så är det ju så att den mest mytomspunna och hypade grenen är 100 meter för friidrottarna. Därför kanske det är så att vi måste ta i med hårdhandskarna för att tvinga in oss på OS. Låt sprinten bli en extremsprint där det handlar om hundradelar men ändå inte göra avkall på orienteringens själ som är okänd mark och eget vägval. Jag har gjort ett förslag på hur det skulle kunna se ut. Höger eller vänster? Redan vid starten utsätts löparen för det första svåra momentet och efter det har han att tackla teknisk kartläsning hela vägen in i mål. Grenen skulle givetvis kort och gott heta OS för att smöra för höjdarna. Orienterings-Sprint. Framtiden runt ett litet hus. Vi har ju även dom Olympiska ringarna med oss i marknadsföringen eftersom dom finns inom vår sport. Vi kräver bara att dom lägger till en lila ring också. Nu gäller det bara att veta vilka ledamöter som tar emot mutor.

Jukola 1987

Vi bjöds på världens plattaste flygfält som TC och i skogen världens gropigaste terräng. Väsby öppnad minnesvärt genom att växla 45 minuter efter täten på plats 955. För mig som sprang sträcka 2 innebar det att uppvärmningen som genomfördes lagom tills att täten kom in på startsträckan så sakteliga tynade bort. Det var glest med folk första halvan av banan för mig och man fick en bra inblick i vad det är för lag på Jukola som befinner sig från plats 500 upp till 1200. Gamla knotiga gubbar promenerade fram i maklig takt genom den Finska natten och det är nog den enda gången man känt sig som en slalomåkare i skogen. Dom sista kilometrarna kom jag plötsligt ifatt klungor på 20-40 man som man trots egen kramp i vaderna blåste om utan större besvär. Jag sprang trots alla omkörningar i min ensamhet och hade 80 minuter på 11,5 km. Plockade drygt 200 placeringar varav dom flesta på dom sista kilometrarna när jag började komma ifatt slutet av något som kunde kallas ett utdraget "peleton". Ett lopp som i sig varken var bra eller dåligt men som alltid kommer att finns kvar som ett starkt minne när slutnotan skall summeras.

Veckans bästa tips

Här har ni veckans för att inte säga årets bästa tips. Det lägsta priset jag lyckats hitta på Sensible Soccer (till PS2) i Sverige är 499 SEK. Beställer man från Play.com i England får man samma spel fraktfritt till Sverige för 18£ = 245SEK. Är det skattesystemet i Sverige vi har att tacka för denna skillnad eller blir vi konsumenter bara uppkörda å det grövsta? 245 spänn. Läs den summan igen. 245 spänn. Otroligt!

40 minuter kärlek

Ibland har man tur och får njuta mer vad som är brukligt. Jag sprang 40 minuter i en regntung men samtidigt soldränkt skog där hav av blåbärsris bar mig fram. Vaderna höll måttet och det mest intresanta föruom glädjen var att jag hade en rejäl närkontakt med ett elstängsel. Kom fram till en hästhage som visade sig vara tom. Jag beslöt mig för att korsa densamma och klev in i hagen utan att komma i kontakt med eltråden. På väg ut råkade jag däremot ta tag i tråden. (jag trodde inte att den var påslagen) Normalt brukar det zappa till i handen eller den kroppsdel som kommer i kontakt med stängslet men här måste dom ha vevat på lite extra i aggregatet för jag fick en rejäl körare över hela bröstpartiet. Hjärtat slog nog ett par extra slag men jag överlevde så förmodligen ligger man inte i riskzonen fär någon hjärtinfarkt ännu på ett tag.

Svenska Fans

Idag när jag kom till jobbet hade jag ett fint litet paket på mitt bord. I lådan fanns det matchtröjor till mig själv, fru AspLövet och svärfar. Dessutom en fin ryggsäck för kamera och annat matnyttigt, en beppe-hatt alá Sällskapsresan samt ölflaskshållare (dom små matchtröjorna på bilden) som skall hålla ölen kall när man håller dom i handen. Nu börjar jag snart känna mig nöjd med utstyrseln inför VM.

Missade träningspass på spåret

Jag har upptäckt varför det varit så svårt att genomföra träningspass den sista tiden. För att motivera mig själv satte jag för några månader sen upp en skylt på insidan av ytterdörren. På skylten stod det.

"Nästa träningspass är imorgon"

Den tragiska felskrivningen har gjort att jag hela tiden legat en dag före nästa träningpass. Fastlimmad i en oändlig loop. Fan också! Den nya skylten jag skrivit lyder.

"Du tränade väl inte i går heller din slöa jäkel"

Kontraster

I samma veva som jag börjar tvivla på min egen övertygelse om den klassiska distansens överlägsenhet mot sprintdistansen så hittar jag på detta och inser att det finns bara ett rätt för mig personligen, även om jag bara lever efter den övertygelsen i teorin. Klassisk orientering här illustrerat av Norska Ultralång-mästerskapen piskar Sprint på fingrarna 24/7. Nu blev jag glad. Jag kan nästan känna i vaderna hur trött jag skulle bli på en sån bana och hur krampen skulle få vaderna att efterlikna cementpelare.

Må træne meir!

Jörgen Rostrup skriver precis det som jag har kopierat in i min rubrik. Vad säger man? I wish!

Ödets ironi

Tänk vad livet hade sett annorlunda ut om inte jag hade haft en kronisk date med Gubbvaderna. Varje helg hade varit kepshelg och sprintdistansen hade förmodligen varit min bästa vän. Istället för att som idag sitta och kallsvettas över några gamla blekta Älgdrevskartor med en ljummen folköl i ena handen och något annat halvhårt i den andra, hade jag kanske stått och sköljt upp mina orienteringsstrumpor i ett handfat, i en skola, i en landsortshåla med en raggarrunda längre än Södra länken. Kanske hade även jag stått i det seedade fältet och kastat dom största stenaren över missar i arrangemang, taskiga karttryck och patetiska landslagsinsatser. Men förmodligen inte. Jag är en timid medelålders man i mina bästa år som även utan gubbvader hade gett ordet menlös ett ansikte. Det är nog därför orientering passar mig så bra. Hur mycket vi [läs: ni] än vill och tror att det är världens tuffaste och ballaste sport så ses vi med en axelryckning av omvärlden. Vad fan är lite banläggningsmissar och serverkraschar som nu senast på Elitseriesprinten om man jämför med skandalerna inom Italiensk fotboll tex. Dom vet hur man skapar rubriker dom. Ojdå, nu tappade jag tråden jag startade igen. Även det är inte ovanligt med mig. Min röda tråd här i livet har karaktären av en släpstig i motlut, den kommer och går lite som den vill och på sensommaren är den överväxt av ormbunkar och sly. Jag skulle inte vilja vara menlös. Tänk om man hade galenskapen och karisman som en Tommy Cooper i högform. Anlednigen till att jag kom och tänka på Tommy Cooper var att dom sände honom på tv ikväll. Jag hade glömt bort vilket geni han var. Åter till mig. Varför? Inte fan vet jag, kanske för att det är min blogg! Ordet ordbajseri passar nog in på mig. Jag är som en mumsmums. Glättig yta men inget innehåll. På tal om om något helt annat så var jag på Bögs gård (fint namn om man nu hade varit homofob) idag med Miniknatarna och tittade på djur. Det är något visst med småbarn som får den där stirriga skräckslagna blicken när dom börjar närma sig en gris eller en ko och man försöker få dom att komma fram och klappa det snälla djuret, men dom väljer att springa bort och titta på traktorn istället. Sen när man åkt därifrån tjatar dom i 2 timmar om att åka tillbaka för att hälsa på djuren igen. Fan, var man så jäkla okonsekvent när man var liten? Eller så är det så att man fortfarande är på samma sätt fast i andra sammanhang. Jag tjatar om att sprint är skit och att jag aldrig skulle ställa upp på sånt men om jag var hel och frisk så skulle jag säkert göra det vecka ut och vecka in. Hallå! Se där, nu är jag tillbaka på min röda tråd från början av detta inlägg. Allting har en början och allting har ett slut men ibland så krockar dom två som ett par hjärnceller på fyllan. Vidare till något helt annat nu. Jag har faktist en genialisk idé. Istället för att bränna upp mina orienteringsgrejor så kanske jag skulle sälja ut skiten. Den här veckan börjar vi med 4st VJ-pannband. 2 röda och 2 neongula kränges till högstbjudande. Är det någon som bjuder fett för alla fyra så slänger jag med 2 st lila pennor som lämpar sig ypperligt för baninritning. Vi ses bakom Statoilmacken om vi kommer överrens. Varför bakom Statoilmacken undrar ni kanske? Jag vet inte, men det känns lite spännande och olagligt att ses där. Jag har aldrig provat på eller dealat med droger men jag tror att många såna affärer görs upp bakom Statoilmacken. Där eller bakom dagiset. Det finns inte en snut som skulle tro att det langas droger eller pannband bakom ett dagis. Jag är snubben som har ett par röda spikskor om det skulle vara trångt vid mötesplatsen.


Raskt vidare till något helt annat. I brist på tävlingsplanering och saknaden av kalla utomhusduschar så lägger jag mycket av min fokus och mycket av min ekonomi på VM i fotboll. I dag köpte jag ännu en Sverigetröja. En blekgul retrotröja med blå krage på JC som var ursnygg. Jag har nu 3 st Sverigetröjor, eller 2 om man skall vara korrekt men den ena är beställd och kommer inom kort. Den jag ännu inte har i min hand är en matchtröja med mitt namn och siffran 40 (vad annars) på ryggen. Dessutom har jag 2st SWE t-shirts i udda färger som går att ha som ombyte :-) Till helgen som kommer är det även Makrame på schemat. För min del som arranngör men det skall bli kul ändå. 12 anmälda och jag hoppas att alla dyker upp. Kameran är laddad och jag lovar smaskiga bilder och ett fylligt reportage från evenemanget. Öl-orientering, det är sällan man läser om sånt på nätet. Jag brukar fundera ibland på om det finns flera klubbar som har såna arrangemang eller om vi är lite udda som har den traditionen i klubben. Jag vet ju att åtminstone förr så var det alltid en variant på 5-dagars men jag vet inte om den traditionen lever kvar. Inom stundetkåren har dom ju sina mästerskap med inslag av alkohol men inte direkt en ren öl-orientering. I min klubb har vi ju även haft en del Stads-pub-orienteringar (alltid arrangerade av mig själv och Stor-Lars) som iofs kanske mer handlat om pub än orientering men ändå liksom. Hmmm.. nu när man läser det jag skrivit kan man börja undra vad jag är för typ av idrottsman egentligen. Fokus på öl och hat av sprint och tjat om förr och längtan efter något som aldrig funnits eller kommer att finnas och ett oändligt ältande om bitterhet och fan vet vad. Dom säger att konst skapas ut smärta men om någon kritiker skulle läsa allt jag vräker ur mig skulle han nog säga att ingen regel utan undantag. Jag säger hej till mig själv. Undantaget. Det skall bli mitt nya namn. Undantaget doesnt go H40. Hej då.

Sökes: Inspiration

Jag är så fruktansvärt oinspirerad just nu. Det känns som att jag dom senaste 2 veckorna har levt i en bubbla tillsammans med Miniknatarna och det största dilemmet varje dag är om det skall bli köttbuller, pannkakor eller happy meal till knattarna, med ett eller alternativ till dom nämnda. När jag tänker efter så har jag faktist i princip levt i en bubbla dom sista 2 veckorna med VAB, sjukhusbesök, klämdagar och annat uppbokat. I morgon skall jag ut och springa för snart går jag under om jag inte får röra på mig. Det har gått så långt att jag nästan slutat surfa på andras o-sidor för att jag är helt blasé över vad andra gör som jag borde göra. Kanske skulle man gå till klubblokalen och mulla lite banor på ganmla 15:000dels kartor för att få känna doften av förr. Nu är det ju dock så illa att ett gäng snorungar vandaliserat vår klubblokal så att man får vada i glaskross om man skall vara där. Ni ser! Det är skit med precis allting just nu, eller kanske jag borde säga fortfarande.

Sensible Soccer

Det ser ut som att det som utlovades håller. Nu är det bara att ladda för lite grymma bananskott och sen följa riktiga VM med ena ögat och spela med det andra.

Ännu en dag i tristessen tecken

Jag sitter med en kall öl framför mig och inser att så mycket vardags-öl som jag druckit detta år har jag aldrig druckit. Vet inte vad det kan bero på. Kanske är det en flyktväg från vader, ångest och tristess på jobbet. Idag har veckan fortsatt i samma tecken som den började. Mini-Miniknataren som slog sönder pannan häromdagen har ingen bra vecka. I morse spydde han flera gånger och det har inneburit att vi två har tillbringat dagen tillsammans inomhus. Jag skakar av mig överskottsenergi med mera Guitar Hero och har precis kämpat mig igenom den underbara "Take it off" med The Donnas. En grupp som jag har flera skivor med och dom kan varmt rekommenderas till er som gillar pop-punk med ett tjejband.

För orienteringssverige har det varit ännu en dag med skandaler om man gillar att ta lätt på ordet skandal. En Elitseriesprint i Borlänge utlystes som ni alla vet med att alla och envar kunde komma och reka stan hur mycket dom ville. Bra förutsättningar. Duh?! Som grädde på det hemlagade moset blev en rad klasser strukna och fel blev fel fast det var rätt och tvärtom. Folk protesterade mot att dom inte hade läst kodsiffrorna och andra skrek åt vissa hur dom skulle springa. Någon hade tydligen inte läst kartan och protesterade mot det och en hade visst knutit skonsnörena för hårt vad jag hört. Rena sanlådenivån om ni frågar mig och då skall ni veta att jag vet allt om slagsmål om spadar och hinkar i sandlådan numera. Jag lider med den gamla Väsbyiten Bengt Hamelius som var ban/tävlingskontrollant. Nu är inte jag mer insatt än vad jag läser på Alternativet och där bör man sålla rätt hårt mellan inläggen på "Eftersnack" för att inte tro att världen har gått under. Dock kan man kort konstatera att befinner man sig ute i den stora skogen där sporten en gång i tidernas begynnelse började sin karriär så slapp man dylika problem med vart och hur man fick springa. Det var mera du är här och du skall dit, se till att göra det så fort som möjligt.

Jaja, nu skall jag rocka vidare med min kalla öl och ge mig på "Fat lip" med Sum 41.

Visste ni förresten att man kan heta Ivars i förnamn i dom gamla baltländerna. Ivars Ivars, det vore något det.

Aspleaf The Rocker

Det bor en liten rockhjälte i AspLövet kropp. Har tillbringat kvällen med att spela Guitar Hero på PS2 och när man får spela "I wanna be sedated" med Ramones känner man sig som en kung. Jag kanske inte direkt är lika bra som den här killen men jag lyckades nog träffa dom flesta noterna om än på en lättare nivå. Spana in blicken nedan. Frågan som kvällspressen ställer sig är nog. Nerknarkad rocker eller trött småbarnsförälder? Tyvärr är svaret på frågan det senare även om ni förmodligen gissade på det första.

Rock On som Kung Osse alltid brukar säga.

Järn 8 i baken

Just nu känner jag mig som en golfboll. Smack! Smack! Smack!. Jag önskade mig efter gårdagen en lugnare och bättre morgondag men morgondagen som är idag har inte börjat bra. Vadbehandligen som just avklarats gjorde ondare än vanligt och jag kan nu knappt gå på benen. När jag skulle gå ut bilen i morse smällde jag i huvudet i dörrkarmen så att små fåglar for runt min skalle. Dessutom har Skatteverket skickat ett brev till mig där dom kräver mig på 7000:- i straffskatt. Varför Svenska staten vill ha 7000:- i straffskatt för en aktieaffär där jag förlorade 14000:- är för mig obegripligt. Förmodligen är det Sverige i ett nötskal. Tjänar du pengar får du betala allt i skatt och förlorar du pengar skall du betala straffskatt för att du har gjort en dålig affär.

Hårda tag

Väsby OK gillar tuffa klassiska banor därför skojade vi till det lite ikväll för ungdomarna. Det är den här sprintifisieringen som vi jobbar hårt för att få bort. Vi trixade till alla banor i OCAD så att dom blev 50% längre än vad som utlovats. Således blev tex. H16 banan 7 km istället för 4,7 och H10 fick springa 3,7 km istället för 2,5. Ungarna tål mer än man tror och dom som inte pallar långa banor som liten knatte kommer vi ändå att tappa när dom blir juniorer. Nu lär vi säkert få några rabiata velourföräldrar på oss men vill vi ha såna i sporten? Nope!

Det skall inte vara lätt att leva

Huga vilken dag. Eftersom jag var hemma med skadade Miniknatare förra veckan släpade jobbet efter och jag har fått slita hårt för att komma ikapp, så även idag. Klockan "dags att sluta" närmade sig med stormsteg och direkt från jobbet skulle min färd ta mig till klubblokalen eftersom vi arrangerade en ungdomstävling i kväll och jag var ansvarig för starten. Plötsligt ringer telefonen och ett meddelande om att Mini-Miniknataren har stupat i en trappa och slagit upp pannan når mig. Raskt ut till bilen och full fart mot dagis. Plocka upp två ledsna Miniknatare och vidare mot akuten på Löwet. En titt på klockan avslöjar att timmen snart är slagen och jag måste inom kort åka till klubblokalen för att börja bygga upp starten tillsammans med 2 andra klippor. Kan låta lite med 3 pers men det berodde på 2 sena avhopp från arrangörsskaran. Väntrummet på Löwet var fullt av kverulanter så jag insåg att min enda räddning var att kalla in Fru AspLöv. Hon anslöt efter en stund och jag kastade mig i bilen och for mot starten. Resultatet av akutbesöket för Jr blev ett limmat jack i pannan till slut. För mig öste regnet ner och ett bygge av världsklass påbörjades. Vi var klara lagom till första start och det visade sig att man kan hantera en start på 3 personer om man är lite bättre killar som vi var. Ett AspLÖv en LGW och Kung Beeran skapade en gemytlig stämning i regnet för ungdomar och föräldrar. Nu är jag värd en kall öl och en lugnare morgondag.

I väntan på "klicket"

Jag sitter ju mest hela tiden och väntar på det här klicket som skall innebära att vadproblemen är ur världen och tiden inte alls är ur led längre. Därför har jag allt sedan min ritualbränning av mina ol-skor gått och funderat på hur jag snabbt skulle få tag på ett par skor om det nu vände så där på en pisskvart. Då vill man ju inte slösa bort tiden med att leta upp en buskförsäljare utan man vill dra igång på momangen liksom. Därför tog jag upp jakten på ett par klassiska pjuck och jag hittade snart ett par orörda "The Swede" med 9 mm spik. 80-tals nostalgi som är kanon för vader och bergshällar så nu är man startklar. Jag har dessutom införskaffat en klassisk NOR-kompass som jag tänkte ha i prispåsen i min Tomtetävling. Först till Tomten kan man säga om den rariteten.

En idé - Bra eller dålig?

Jag har gått och burit på en idé under flera år och äntligen har jag fått ändan ur byxorna och genomfört den. Risken är dock att eftersom det tagit så lång tid att ta tag i den så är det kanske ingen bra idé. Nåja, nu är det gjort och även om det skiter sig så har jag konkretiserat projektet. Det handlar om den här trädgårdstomten som jag tjatat om i några inlägg. Vi får väl se om "Den bortsprungna Tomten" kan få ut någon i skogen. Risken med såna här projekt är att dom faller platt till marken. Skulle man försöka sig på ett betygssystem för ett sånt här arrangemang skulle det se ut så här ungefär.

1 plus
Inga deltagare. Tomten förblir orörd och ointressant. Jag skulle inte bli förvånad om mitt projekt får detta betyg. Det är tusen gånger lättare att få ragg på krogen än att få fart på klubbmedlemmar.

2 plus
1 deltagare engagerar sig. Bra så. Projektet har haft ett syfte om än i ytterst liten skala. Jag skulle kunna namnge den person i klubben som med största sannolikhet kunde vara den enda intresserade.

3 plus
2-3 deltagare och Tomten får vara med på mer än en resa innan projektet dör ut. Detta är ett betyg som jag hoppas på men jag tar inget för givet.

4 plus
4-5 deltagare och ett flertal turer runt om i skogen för min kära Liedl-Tomte. Här snackar vi ett nästan komplett arrangemang och det kanske till och med diskuteras i gästboken. Ni vet dom här sockersötade klubbarna man läser om i skogssport där folk flockas till klubben och dess arrangemang, det krävs kanske en sån klubb för att få så här bra betyg.

5 plus
6 eller flera deltagare är med varje tur och projektet lever flera månader eller till och med år. Projektet får en spin-off effekt och fler tomtar börjar springa bort sig runt om i o-världen. Fat chance!

[Rubrik saknas helt utan anledning]

Efter en tung lördag som innebar storhandling, 2 fester, hundpromenader i spöregn, missad semifinal i hockey, slöttittande på en som alltid lika trälig schlagerfinal och en ouppfylld längtan efter 2 grillad med mos och räksallad så blev söndagen bättre.

Jag trotsade alla förbud och sprang en timme idag. Meningen var egentligen att jag skulle ta en skogspromenad för att kolla upp 5 kontrollplaceringar åt banläggaren inför tisdagens ungdomsserie som vi arrangerar. Nu hade dock regnet på förmiddagen gjort luften underbart frisk och solen stack fram sitt glada huvud och då jag kunde inte stå emot. Nu blev det rätt lätt löpning och avbrott vid 5 kontroller där jag dubbelkollade så att märklapparna satt rätt. Lika underbart som det var att få springa igen lika smärtsamt var det mentalt. Det här orienteringssuget som man alltid har hade börjat tyna bort lite men idag när man kom ut i skogen som hade exploderat av grönska kom det tillbaka tiofalt. Man är som en nykter alkoholist och det räcker med ett litet återfall så är man inne i skiten igen. Nu höll vaderna idag tack och lov men jag fick kämpa hårt med handbromsen för att inte låta benen släppa loss helt. Nu hoppas jag bara på ett VM-Guld i hockeyn så är denna dag fullständigt komplett.

Taskig tajming

En av Väsby OK´s största legender i ledarsammanhang, Sten-Sture Larsson, gick tragiskt bort i början av april i år. Han står tyvärr med i senaste Skogssport som kom idag där han tilldeles ett grattis på 75-års dagen som skulle ha infallit den 1 juni. Misstaget är beklagligt men inte mer än mänskligt att göra antar jag. Dock fick detta mig att inse att livet är flyktigt och man vet aldrig när dörrklockan ringer och det är dags att stämpla ut. "Seize the fucking day" och hela den baletten blir så mycket mer konkret när man stöter på såna här händelser. Sten-Sture var tävlingskontrollant på många Tiomila och jag tror att han hade gillat årets upplaga. Han var även ungdomsledare när jag började med orientering i Väsby OK och han har nog satt prägel på mig och min orientering. Talang, disciplin och ambition måste gå hand i hand. Det visste Sten-Sture. Hoppas att han hittade en skön links-bana att golfa på där uppe i himlen.

Vänd dom aldrig ryggen!

Skydda mänskligheten

Jag har blivit kontaktad av sajten "World of O". Dom undrade om jag var intresserad av att ha med min blogg på deras sida. "World of O" funkar ju så att varje gång en hemsida eller blogg uppdateras kommer det upp på "World of O" sajten. Så istället för att surfa runt på en massa o-sidor och se om det hänt något räcker det med att besöka en sida. Genialiskt i sig och sajten är sagolikt bra för oss som gillar att surfa runt i oändlighet. Ögonblicket innan jag ställde mig upp och skrek högt av lycka med tankar på världsherravälde och rikedom insåg jag sanningen. AspLövet må vara redo för världen men världen är inte redo för AspLövet. Tänk er tanken att mitt ibland alla ol-förbund, ambitiösa ol-sajter och världsstjärnor så skulle AspLövet rulla in med flera uppdateringar om dagen starkt påminnande om spam. Tänk er tanken att AspLövet sent en kväll sitter med en god whiskey framför sig och totalt spårar ur på bloggen. Tänk er tanken att era barn skulle halka in på den här bakgården av bloggar utan att veta vad som väntade dom. Mänskligheten måste till varje pris skyddas från AspLövet och detta var anledningen till att jag med en tår i ögat tackade nej till erbjudandet. Det går nog inga flera tåg för AspLövet men jag kommer alltid ha med mig i minnet att jag en gång i tiden faktist fick en fribiljett, även om den förblev oklippt.

Nästan rakt på

1989 sprang jag en Hallandspremiär med en stafett som extra bonus. Jag sprang str 3 och på väg till 12:e kontrollen beslöt jag mig för att köra rakt på. Jag gjorde dock en aningens justering till vänster först för att sen driva ytterst lite till höger. Det kanske ser ut som rakt på när man ser hur jag ritat i på kartan men jag var faktist ifrån strecket lite grann.


När man tittar i sina gamla urblekta kartpärmar hittar man spikade kontroller till förbannelse men dom är inte lika roliga som bommar och udda vägval. Vad säger det egentligen om livet? Är misstag och olyckor mera värt historiskt? För det är väl så att dom bästa historierna är dom där det gått snett och något annorlunda har hänt. Med andra ord är det bättre att vara en genomusel orienterare för man får fler roliga minnen att ta med sig till ålderdomshemmet. Se där, det visar sig alltså att jag som levt på min orienteringsförmåga och nollvision gällande bommar får betala för det i slutändan.

Nåja, satan i gatan vilket rakt-på-vägval jag gjorde till 12:an.

Udda inköp

Idag besökte jag Liedl (lågprisbutiken) för första och förmodligen för sista gången. Dock gjorde jag ett inköp. För 129 SEK införskaffade jag en Trädgårdstomte. Nu är det så att jag har ingen trädgård. Sug på den ni.

AspLövet goes Bombay

Påstå aldrig att jag är för bitter eller att mina Gubbvader bara är ett hjärnspöke.

Vällingflaskor

Jag skall nog börja blogga om vällingflaskor. Jag är en jävel på att diska vällingflaskor. Hemligheten är att ha grymt varmt vatten och en liten diskborste.

Batteriet är på väg att dö ut

Jag hade svårt att sova i natt. 01:55 vaknade ena miniknataren och jag gick in i deras rum för att hämta in honom till oss. Efter det kunde jag inte somna om. Inte för att jag inte var trött utan mer av någon annan oförklarlig anledning. Sista gången jag tittade på klockan fortfarande sömnlös var 03:45. Min skalle snurrade på om allt möjligt mitt i natten och det som slog mig var att jag har börjat tappa gnistan. Sakta, sakta tynar känslan av engagemang bort. Ni vet förmodligen hur det är om man är van att träna mycket och plötsligt inte kan träna på ett tag. Man börjar klättra på väggarna och man blir lynnig och stressad. Så är jag mest hela tiden numera. Det kanske inte märks utåt i verkliga livet för där är jag nog samma gamla vanliga trätråkiga medelsvensson men innåt fladdrar jag som en fotogenlampas veke som är på väg att dö ut. Jag lever på dom sista ångorna av bränsle. Det syns förmodligen rätt tydlig i den här bloggen för alla som tittar på den utifrån ett annat perspektiv än vad jag har. Jag menar, inläggen kastar sig mellan ytterligheter i ämnen som jag inte ens är i närheten av numera. Jag låter säkert som en engagerad debattör som har åsikter om allt som rör orientering men det är nog bara dom sista rasplande andetagen innan sista sucken. Sporadiska träningspass uppblandat med pisstråkiga rehabövningar kan få den bästa att sluta hoppas. Jag vet inte varför jag känner så här. Kanske börjar det sakta komma något som kan kallas förståelse över att jag inte kan och kommer att få bukt med dom problem jag har. Jag drar bara ut på ett faktum som har funnits framför mitt ansikte hela den här långa tiden.

Veckans karttips

Eller veckans och veckans, vi kan lika gärna säga årets så jävla bra är den. Kartan heter Ekskogen-Löt men för dom oinvigda kan man även säga Södra Kårsta. Ett parti som påminner starkt om Lunsen men kurvbilden är i mitt tycke lite intensivare. Vacker, svårt och hårt. Till och med efter bommar som ovan springer man vidare med glädjetårar i ögonen. Har ni vägarna förbi norra Stockholm och vimsar norr om Brottby är ni i rätt omgivning. Jag kom 3:a i H21AL klassen 1993 på Täbys tävling trots den rejäla bommen på 3:e kontrollen. Jag höll dock ihop tekniken på resten av banan vilket kanske hjälpte lite. Det enda problemet med hela Kårstaområdet är att markägarna är extrema orienterings-hatare så det är inte lätt att komma dit och arrangera något.

Slutresultat vårsäsongen 2006

AspLövet - Gubbvaderna 0-1

Det var en ojämn match med ett väntat resultat. På försäsongen såg AspLövet stark ut som vanligt men han gjorde sig själv besviken och vek ner sig ännu en gång. Vi hoppas på lite friskare takter inom kort och lämnar därför över till studion.

AspLövet recenserar vårsäsongen 2006

Jag tänkte ta mig ton och recensera vårsäsongen 2006. På så sätt slipper ni anstränga era redan utslitna hjärnor med såna bagateller. Kanske tror man sig kunna se vinklingar av AspLövets ynkliga liv i nedanstående recension men vem fan har någonsin läst en objektiv dito så sitt ner och räck upp handen om ni vill något för nu kör vi.

Redan tidigt var jag ute och förbannade den här segdragna vintern men inte fan ville han lyssna. Jag gissar att det var fler där ute som undrade om det var någon idé att överhuvudtaget börja tävla när det väl begav sig eftersom islossningen krockade med vårstoppet. Vi sitter i kläm mellan Kung Bore och en hel hoper fågelungar och kan inget göra. Jag vet inte vem vi skall börja med att skjuta. Skit i det nu. Tävlingarna som kom såg ut precis som förra året och året innan det och året innan dom och så vidare i historieböckerna. Inbjudningar som man ser till begravningar har fan gladare budskap än alla dessa likformiga tävlingsinbjudningar som vi har matats med under dom sista 20-30 åren. Det är som att tiden stått stilla på den fronten. Kartorna har gått från schysst offset till tvivelaktiga printjobb. Tävlingarna handlar mest om sprint i stadsmiljö, medeldistans med sprintkaraktär och någon enstaka långdistans med medeldistanskaraktär. Nattorientering? Skulle inte tro det. Ingen är tillräckligt obekväm för att hålla på med den avarten.

Vart var jag nu...

Jo, Tiomila säger ni då. Visst var det väl ett av dom bästa arrangemangen på många år? Kanske det kanske. Men vart vore vi om inte ens Tiomila som är vårt flaggskepp kunde bjuda upp med kvalitet. Om inte våra stora arrangemang lyckas hur skall vi då kunna kräva samma sak av alla små-arrangörer som lurar ut oss på gamla kartor, gärden fyllda av kobajs och kallvatten i utomhusduscharna. Kvalitet och innovation måste inte men bör i hög grad komma från dom stora kolosserna. Om dom ger oss detta så får småfolket komma med nya inspirerande idéer. Nu snackar jag en massa goja om något som inte har med denna vårsäsong att göra så raskt vidare till majmånad. EM som för all del var spännande att följa hemma framför datorn, men har ni sett stafettbanorna. Vad fan hände där? På min tid fick man såna här banor om man sprang H21B och det kan jag säga att det var inte många som deltog i den klassen. Tacka fan för att det blir en klungspurt med 10 lag efter 3 sträckor. Det måste vara lätt att känna sig som en världsstjärna om det här är svårighetsgraden.

Nu skiter vi i resten av den här säsongen och tittar framåt.

Ja, ja, jag vet att det tävlas för fullt norröver och att parkerna i Stockholm lockar skaror av löpare som tror sig vara hippa i kortbyxor mitt i storstan, men handen på hjärtat. Vasaparken vs Lunsen - case closed. Det enda som är skönt med den här vårsäsongen i likhet med alla andra är att det finns ett antal entusiaster som orkar gnälla. Vart vore vi om inte engagemang och kärlek till vår ursprungliga sport fanns hos några kvarvarande eldsjälar, och nej jag räknar mig själv inte till en av eldsjälarna längre. Vi skulle ha blivit ett gäng lallande, likgiltiga mullemotionärer som sprang pro-arrangemang på vardagarna och påtade i trädgården på helgerna. Vi måste ta oss ton för att få ordning på det här och den tonen måste starta underifrån för från SOFT och IOF verkar vi inte få hjälp. Fan, ungarna nuförtiden vet ju knappt vad ordet vildmark står för. Det farligaste dom har sett är en knarkare på väg mot den 28:e kontrollen i en park nära dig. Nu blev jag trött. Över till betyget för den här vårsäsongen

Jag var inne på att ge vårsäsongen 2006 en avbruten SI-Pinne i betyg men jag sträcker mig så långt att jag ger den 1 st EMIT-bricka (av 5 givetvis) Dock har backuplappen blivit blöt och ramlat bort så se fan till att stämpla ordentligt för det är en svag 1:a.

Det kommer nog inte att bli bättre till hösten men se för i helvete till att påtala det till alla som orkar lyssna ändå. Någon gång måste det vända. Tror man inte på det kan man lika gärna lägga av. Se på mig bara. Jag la av för 8 år sen men ingen har haft hjärta att säga det till mig.


Jag är precis så förbannad som bilden visar.

MTB

Idag var jag stark. Det fanns inga stopp i benen och jag kunde trumma på hårt så fort jag kände för det på dagens mountainbike-pass. Jag, Dalis och Kirre gnetade ihop 40 km på 2 timmar. Vi träffade Kirre vid Bollstanäs skola och körde därefter runt Norrviken på Törnskogssidan. Underbara skogsstigar som drog upp flåset. Efter lite asfaltskörning tog vi en fika vid Bögs gård i solskenet. Järvafältet svämmade över av söndagsflanörer så vi fick kryssa oss fram när vi körde . Gocart-stigen, Ängsjö och en skön allé avslutade en lite bättre söndag.

Flera fördettingar ute i vimlet

Gårdagens Svensexa avslutades på Undici. Där fick man trevligt nog festa med två andra föredettingar. Tomas Brolin (Krogägaren) och J-O Waldner satt vid bordet bredvid oss. Vi betedde oss givetvis som töntiga förorts-svennar och fotograferade den kommande brudgummen tillsammans med dom två världsstjärnorna. Nu sitter jag här med betongkepa och en kall cola och lyssnar på EM-stafetten. Man kan ha det sämre.

Reklamavbrott

Vi avbryter liverapporteringen från EM-orientering med lite reklam.



Håhåjaja.. 16,2 km brötorientering som långdistansen är på idag lockar rätt hårt kan jag säga. Mitt mål för dagen får bli 16,2 öl. Det borde ungefär ge samma trötthetskänsla.

Nostalgi i nytappning

Its a me Mario!!

Kolla in en 6 minuter och 45 sekunder lång handskjuten film direkt från E3-golvet på nya Mario för Wii-maskinen. Det är nästa så att man får en tår i ögonvrån. Nu blev jag glad och om mindre än en timme drar långdistansfinalen på EM igång. Det artar sig till en bra fredag. I kväll skall jag dessutom ut på en svensexa så det lutar åt att jag måste ladda med något riktigt fett till lunch.

Hektisk dag

Idag har det varit stressigt. Långdistanskvalet på EM där det verkar som att man kunde bomma bort sig om man ville. Internet svämmas över av spelnyheter från E3 och dessutom jobbar jag kortare idag för det är kvartssamtal om Miniknatarna i eftermiddag. Det finns helt enkelt inte tid för allt så jag dumpar det som dumpas bör. Jobbrelaterade saker med andra ord :-) Tur att jag körde yoga på luchen så att jag kom ner i varv. Hör och häpna idag var det en annan kille på yogan. Förmodligen ännu en stel föredetting som letar alternativa lösningar på olösbara problem.

Torsdag, undrar om det är några på klubbträningen?

Sprint-orienteering flowchart

[Grundidé fräckt stulen av Silverfisken]

Fläska på

Jag släppte på bromsen och försökte fläska på så gott det gick. Kontrollerna satt där dom skulle men det fanns dom som hade brännt fläsket bättre än mig den där dagen. Runchen var helt klart bäst på att koka det brända fläsket stekt eller vad fan man nu säger för att följa upp den tråd jag började på. 12 km - 12 kontroller. Året var 1994 och det var långt innan alla stora problem började. Just då trodde jag nog aldrig att jag en vacker dag 12 år senare skulle sitta och längta så mycket som jag gör efter en sån här bana. Sträckan 9-10 är drygt 3 km. Lite mer än en normal sprintbana med andra ord.

Mainstream

En sak som slår mig när jag surfar runt på dom privata hemsidor och bloggar som mer eller ännu mer kända orienterare har är att det är inte många som vågar sticka ut hakan. Jag menar här har vi löpare som far land och rike runt och träffar allt och alla som befinner sig på toppen av sporten men det är ingen som har några egentliga åsikter eller vågar sparka på personer eller företeelser som dom stöter på. Möjligen kan dom gnälla på någon bana men annars är det mest ett rätt ointressant rapporterande. Detta kanske är kul för dom närmast sörjande men för oss utomstående slutar det oftast med att man inte orkar läsa det dom skriver utan kollar in det väsentliga som är tävlingskartorna. Det vore kul om någon skapade en lite mer konstruktiv blogg, anonym om det är det som krävs. Kanske lite grann som fotbollens Mats Hård. Förslagsvis kunde det vara flera löpare som delade på bloggen där dom kunde skvallra och spotta på sporten och människorna runt omkring den. Vem krökar hårdast på banketterna, vilka ledare skyr inga medel, vem hånglar upp vem, vem är väldens bästa hänglöpare, vilket land är sämst på att arrangera, divigaste löparen, minst påklädda löparen privat, arrangörsskandaler, löparskandaler, vem snackar mest skit i skogen. Ni förstår ju, det finns ju så enormt mycket som man vill ha reda på. För en annan som sitter fast i gubbvads-bubblan och varken träffar klubbkamrater på träningarna eller annat löst folk på tävlingarna så är ju sånt här oerhört viktig information. Jag har som sagt inget eget skvaller att komma med, det jag har rör sig i bästa fall om någon världsstjärna man sett spy på Jukola för en herrans massa år sedan. Jag vill ha dagsaktuella skandaler NU!

Hög smärttröskel

Har precis avklarat 30 minuter behandling. Muskelpressur där massörskan tryckte hårt på stenhårda muskelnutor i vaderna. På slutet av behandlingen gör det så ont att man knappt vet vart man skall ta vägen. Man vill bara skrika "SLUTA TRYCKA PÅ VADERNA FÖR I HELVETE". Dock gav hon mig bra med cred efter denna omgång. Jag var den mest smärttåliga patient hon någonsin haft. Normlat brukade personer som fick denna typ av behandling börja skaka och gnälla redan efter 10 minuter. Till och med tuffa kampsportare som hon kört detta på hade svårt att stå ut. När hon sa det till mig så sa jag kort och gott till henne. Smärta är den enda vän som aldrig gör en besviken, tryck vidare du.

Hektisk vecka

Den här veckan är inte att leka med. Dels går EM i orientering med live sändningar och sen som plåster på gamla sår är det E3-mässan i USA med så mycket nyheter att man skulle kunna surfa dygnet runt om man så ville. Skall jag säga någonting om mina första intryck från EM så är det att sprintbanorna såg sprintiga ut även om jag nästan förvånas över att det fanns skogspartier med. Medeldistans-kvalet så trist och lätt ut och ingenting som fick min gubbvads-ångest att blomma ut mer än vanligt. Förhoppningsvis blir finalen som startat just nu roligare för dom som är med.

Den orienterande piraten

Jag var ute och gick i skogen i går och mitt på en stig som ledde mig bort från civilisationen träffade jag en orienterande pirat. Det är inte varje dag man gör det. Han ville inte säga vad han hette men han hade ingenting emot att prata en stund.


Springer du orientering?
ARR ARR!

Hur kommer det sig att du gör det och finns det flera pirater som håller på?
ARR ARR, det börjar bli allt mer utbrett bland pirater att orientera. Normalt har vi ju alltid druckit rom, plundrat och våldtagit oskulder men affärerna börjar bli allt sämre. Förr i tiden hade ju alla skepp en stor kista fylld med guldpengar som var lätt att ta med sig och sen gräva ner på skattkammarön, men numera träffar vi nästan uteslutande på stora containerbåtar som enbart innehåller piratkopierade kläder. Hur kul är det att plundra en sån och gräva ner bytet? Därför har allt fler pirater börjat orientera för att få tiden att gå mellan plundringsräderna. ARR ARR

Organiserar ni tävlingar också?
ARR ARR, det kan du hoppa upp och sätta dig på min krok att vi gör. När vi inte är upptagna med att dricka rom, plundra och våldta oskulder träffas vi på tävlingar. Det största problemet är dock att eftersom vi är vana att alltid dricka rom, plundra och våldta oskulder så brukar tävlingarna alltid sluta med att arrangörerna lynchas när det skall diskuteras resultat, bana och karta efter tävlingen. Detta har inneburit att ingen längre vill arrangera någon tävling. ARR ARR.

Några andra problem som ni stött på?
ARR ARR, vi blir lite bittra när vi ser vilka kartor ni använder och att ni hetsar upp er över taskiga utskrifter. Vi är fortfarande kvar på skattkartsstadiet och mycket kan man säga om dom men någon finrevidering är det aldrig tal om och dom flesta håller på att falla i småbitar. Dessutom har det tillkommits så mycket gropar efter alla skattletare att det är rent livsfarligt att springa där. ARR ARR.


Har ni några klubbar eller förbund?
ARR ARR, klubbar och klubbar. Det handlar mest om att varje sjörövarbåt springer tillsammans. Det finns dock planer på att organisera alla under IPOF (International Pirate Orienteering federation). Framförallt vill många ha olika handikappsklasser. Alla pirater med ett träben till exempel anser att dom bör få tävla mot varandra. Det samma gäller alla pirater som har en lapp för ena ögat. Personligen tycker jag dom mest är gnälliga pirater för vi har alla våra problem. Jag som har en krok på min högerhand kan till exempel inte ha kompassen i den handen för då snurrar den bara. Detta innbär att jag måste ha kartan i den handen och den brukar gå sönder hela tiden på min vassa krok. Men inte fan kräver jag en egen klass för det. Jag tror att alla pirater som är vana att dricka rom, plundra och våldta oskulder aldrig någonsin kommer att kunna komma överrens. Möjligen den dagen all rom och oskulderna har tagit slut men den dagen hoppas jag aldrig få se. ARR ARR

Har du några andra intressen?
ARR ARR, som jag brukar säga. Man klarar sig långt på att dricka rom, plundra och våldta oskulder. Bortsett från det har jag inga intressen, eller det skulle vara att dricka mera rom då. ARR ARR



[Äsch, vad fan! Idén lät jävligt bra sent i gårkväll]

Långdistans

En tuff långdistans eller som det brukade vara en klassisk distans som i sin tur brukade vara den normala distansen har man genomfört idag. Nu var det inte så bra som det låter kanske utan för min del handlade det om ett 2-års kalas för den minsta miniknataren. I stekande sol skötte jag korvgrillningen och sen var det full fokus med att passa upp 20 vuxna och hålla ett halv öga på 10 små ungar så att dom inte slog ihäl varandra och sig själva. Nu var det kanske inte så illa som det låter utan det var en genomtrevlig dag men det tog på krafterna som en riktig långdistans skall ni veta. Jag fördriver annars dagarna framför dörrhandtaget och hållandes ett borstskaft. Vi får väl se om det blir någon vinkelförbättring på mina vrister. Orienterings-EM har startat också och allt är som vanligt på sprinten. Jag fattar inte hur Emil Wingstedt med den relativt stora kropp han har kan dominera den distansen. Han är lite som humlan. Ingen har berättat för honom att han inte kan springa så fort med den kroppen så därför kan han göra det. För humlan handlar det i och för sig om flygning men det är ju nästan samma sak på dom där parkbanorna som kallas sprint.

Inte första valet

Idag skulle jag normalt ha valt mellan Järlas medeldistans ute på vackra Värmdö eller Roslagens långdistans vid undersköna Riala. Nu blev det inte helt oväntat mountainbike istället. Vid min sida fanns Dalis och Sohlman. Fördelen med att ha Sohlman med på turerna är att det fuskas inte med farten. Man får allt som oftast trampa så hårt tyget håller. Detta trots att killen inte för så länge sen genomförde sin andra knäoperation på kort tid. Jag hade cykeljacka med t-shirt under och mina långa nya tajts och det visade sig vara för mycket. Man kunde gott ha kört med korta cykelbyxor och kortärmad tröja i den sommarvärme som bjöd upp till cykling i dag. Tyvärr blev turen lite kortare än planerat. Vi fick ihop 38 km på dom 2 timmar vi var ute. Redan efter 10 km körde jag sönder min främre växelfördelare vilket innebar att jag endast kunde köra på det minsta drevet. Detta innebär som ni vet att jag hade 8 lätta till mycket lätta växlar att använda. Allt var kanon så länge vi var på små tekniska stigar eller i branta uppförsbackar men så fort det blev grusväg eller annan snabb åkning blev jag ifrånåkt trots att benen pinnade på som hos en Duracellkanin. Hur som helst blev jag ändå trött och rejält svettig så man är värd en eller två kalla Brooklyn Lager ikväll.

Förlåt

Förlåt, jag glömde bort att jag var inne i min positiva vecka. Givetvis skall ni inte behöva dra till helvetet. Ni kan lungt och stilla gå till vänster så ses alla vi klentrogna där. Vi låter dom där som tror på tomten hålla sig till höger där dom kan diskutera om gubbvader är en psykosomatisk åkomma eller inte.

Udda träningsredskap

Idag var jag så och fick lite rediga rehabövningar. The-Road-To-No-More-Gubbvader så att säga, eller det är det som är tanken i alla fall. Således har försök 87:B inletts i min kamp. Till min hjälp har jag ett dörrhandtag samt skaftet från en sopborste. Det kan låta trivialt men slutresultatet skall bli en bättre vinkel mellan vrist och skenben. Alla som tror på detta räcker upp handen och ställer sig till höger. Ni andra kan dra åt helvete! Sov gott!

Sensible Soccer

9 juni kan inte komma fort nog.

"Sensible Soccer 2006 might lack the glitz and high budget glamour of the other footy titles around, but every football fan knows that the only thing that counts is the gameplay - and right now Sensible has oodles of the stuff. It's refreshing, straightforward and a fine return to first team action, and although it's clearly never going to replace PES in the simulation stakes, it instantly claims the throne of the best football action game by some distance."

80-talet

Vi var nog allt lite tuffare på 80-talet än vad alla bortskämda sprintungar är nuförtiden. Då visste vi inte vad Sport-Ident, parkorientering och inskolning handlade om. Jag kom att tänka på 80-talet när jag gick till jobbet i det varma sköna vädret som vi har just nu. Framförallt minns jag alla Dalaresor man varit med på genom åren. Maj-månads bästa höjdpunkt för oss som varit med ett tag. På den tiden var Dalahelgen den största av dom största tävlingshelgerna och vädret var alltid soligt och varmt. Man sov i skolor där klubben fick ett eget klassrum om man hade tur. Hade man dock riktig otur hamnade man tillsammans med 10 andra klubbar i gymnastiksalen. Jag kommer nästan ihåg att det var bättre förr på alla sätt och vis. På 80-talet sprang jag juniorklass och bara en sån tävling som Dalakavlen (Tuna, Siljan, Koppar och allt vad den nu har och heter) som numera lockar 20-25 lag i H20 klassen hade på min tid 80-90 lag och då var det ändå 5 sträckor istället för 3 som det är nu. 1986 kom vi 5:a (av 85 lag) med mersmak på Tunakavlen. Det var mitt sista år som junior. I laget sprang och växlade: Johan Messing 9 - Hans Jonsson 4 - AspLövet 4 - Stefan Eriksson 2 - Lars Olsson 5. Sundsvall vann före IFK Södertälje och Avesta på bronsplats. Jag höll placeringen på min sträcka men tappade 2,30 på täten. Gick bra om man bortser från minutbommen på 5:e kontrollen. Jag tog i lite väl hårt när jag skulle följa den gamla devisen "Ta alltid en skråkontroll uppifrån". Man skall inte lyssna på gamla ol-knep utan göra som man alltid brukar göra. Det vill säga funkar inte högervägvalet så kör man rakt på. Offsettryckt karta var det också, bara en sån sak.

Mosig i skallen

Även om det nu inte skulle visa sig att yoga är rätt väg att vandra för att få bukt med gubbvaderna så har det mycket annat gott med sig. Man får en total genomkörare av kroppen och man känner sig otroligt mjuk och skön efteråt. Dessutom blir man mosigt skön i skallen så man sitter mest och småler på jobbet efter passet. Man blir faktist så mosig att när jag var på väg tillbaka till kontoret orkade jag knappt registrera ett par extremt långa och välsvarvade ben ekiperade i en kortkort kjol som jag hamnade bakom. Det är kanske inte något positivt i och för sig även om min fru nog tycker det. Några veckor av yoga samt lite mer specialbehandling av vader och vrister så kanske man kan prova att springa igen. Sen att man lever på hoppet som alltid gör en besviken blundar vi för. Solen lyser. En cola på bordet framför mig. 2 timmar tills att jag får gå hem. I morgon är det fredag. Min positiva vecka rullar på som aldrig förr.

Slentrianspelandet är brutet

Sista tiden har tv-spelandet inte riktigt gått på högvarv. Jag har harvat lite på Mercenaries som är bra men jag har fastnat lite på en boss-sekvens vilket gjort spelandet lite trist. Sphinx är snygg och så men jag har haft svårt att hitta magin. Det har gått så långt att jag mellan varven börjat spela lite pusselspel på PC´n. Då är det illa! Tack och lov så vände allt i går kväll. Jag började spela God of War och det klickade från första sekunden. Grafik, känsla och hela paketet var klockrent. Jag hann spela en dryg timme och det kändes som 15 minuter. Nu är man på banan igen. Hoppas att dagens yoga-pass kan få magin tillbaka i benen också.

Tidsbrist

Kanske är ni som jag en man som hektiskt jagar sekunder varje dag för att få lite tid som skulle kunna kategoriseras som fritid. Man svettas och jäklas med vardagens alla trivialiteter som måste göras innan man kan roa sig med träning och rekreation. I mitt fall falerar träningsvisionerna lätt men bara en sån sak som film hamnar rätt lätt i skymundan. Hyrfilmerna är få och biofilmerna färre i antalet. Lösningen på den gåtan har för mig blivit Filmtrailers. Numera är filmtrailerserna så långa och fylliga att man får en bra överblick av hela filmen och dom flesta guldkornen serverade på 1-2 minuter. På så sätt känns det nästan som att man har sett hela filmen. Jag brukar gå in någon gång i månaden och titta igenom utbudet. Bara i kväll har jag sett 20 st filmer. Kanon! Nu behöver jag inte gå på bio den närmaste månaden och kan således jaga sekunder att lägga på andra saker.

Uttagen till EM

Nu är det klart! AspLövet får helt oväntat en plats i EM-truppen. "Jag kommer att springa hela vägen" säger AspLövet till bloggen. Förhoppningsvis kommer han hinna fram innan vaderna säger i från. Innan AspLövet drog i väg slängde han ur sig frågan - Hur länge håller EM på? Svaret på den frågan är i dagsläget okänt. Kanske vi får googla på detta. Hur länge håller EM dvs en helt vanlig eftermiddag på? Jag skulle gissa att den håller på till klockan 17. Den börjar väl klockan 12 tror jag, men då blir det ju bara 5 timmar i och för sig. Morgon, eftermiddag. kväll och natt. Alla borde vara 6 timmar långa om det skall sluta på 24. Hmm... Jag tror att vi får säga att EM pågår mellan 12.00 och 18,00. Det låter alldelse för länge för AspLövets hypokondriska kropp. Bli inte förvånade om han inte tar sig ända fram till kvällningen.

Same old same old

Nu när Tiomila-efterdyningarna har börjar ebba ut så inser man att världen roterar precis som vanligt runt sin axel. Det skall vara den högra axeln tror jag för er som undrar. Det som skiljer årets diskussioner mot tidigare är kanske att det blivit lite mer teknikorienterat men annars är det samma gäng som spottar och skrattar i debatterna. Det är fel lag som vunnit, någon har hört att någon har fuskat, en tycker att gafflingarna var skit medans en annan är lyrisk över precis allt. På någon kontroll blev det trängsel och parkeringspersonalen tog ledigt mitt i natten. Maten var kall, långa natten var för lång och visst är hon snygg den där norskan ni vet. Personligen tycker jag att kartan påminde om en Jukolakarta med tallheden runt TC och lite finlir i kanterna. Nästa år skall i alla fall jag vara med, det har jag nu bestämt å det bestämdaste. Jag inbillar mig att när jag väl kliver över 40-strecket frampå höstkanten kommer allt lossna.

Något annat som slår mig när jag surfar runt bland orienteringssidor både med hälp av World of O´s nya sajt och alla andra länkar man samlat på sig är att det är inte många medelmåttor som bloggar och skriver där ute. Jag är en av få mediokra orienterare som svammlar och förvirrar på nätet och då skall man ha i åtake att för att kalla mig orienterare nuförtiden så får man rucka på benämningen rätt ordentligt. Kanske är det så att ingen har berättat för mig att enbart världsstjärnor har publisering och åsiktsberättigande. Vi får väl se hur länge det tar innan någon vågar berätta detta för mig. Tills dess kanske man får se till att spy ur sig så mycket att inte ens jag själv orkar med bloggen.

Ingen träning men...

Just nu är det lite si och så med träningen. Gårdagens MTB-pass blev ju bryskt förkortat och nu ser det ut som att nästa träningspass blir först på lördag då jag skall ut och cykla igen. (Den här gången med sällskap tack och lov) Man kanske i och för sig skall räkna torsdagens yoga-pass som träning? Vi gör så för den här veckan har jag min optimistiska vecka. Det finns inga moln på min himmel utan allt är som en rosaskimmrande blöjreklam. Detta får mig osökt att tänka på dagens mest positiva nyhet.


Ovanstående foto är från Makrame 1998 som Juppe och jag höll i. Makrame som egentligen betyder garnknytning och nog mest utförs av gamla tanter är kodordet på våra öl-orienteringar. Namnet uppkom för att vi inte ville skylta så mycket med vad vi höll på med ute vid vår klubbstuga i början på 90-talet. 1990 arrangerades den första Makrame tävlingen. Den gången var det en snöig vinter-natt-etapp men oftast har det rört sig om varma sommartävlingar. Sedan dess har det blivit ca 10 tävlingar och jag har nog stått som arrangör på mer än hälften av dessa. En gång har jag vunnit tävlingen som inte är något för amatörer. Eventuellt vann jag en gång i början på 90-talet också, men minnet sviker mig om sanningshalten i den fragmentala minnesbilden. Hursomhaver är det 3 år sedan tävlingen sist arrangerades så jag och Robban tog saken i egna händer och bjöd in till ännu ett mästerskap.

Alla goda försök räknas

Idag svidade jag upp mig i nya cykeljackan samt ett par nya schyssta Nike-tajts och sen stod jag och nöjt betraktade mig själv i spegeln. Här cyklar en stjärna sa spegelbilden och jag höll okritiskt med. Vinden tog tag i hjälmen när jag for iväg på cykelvägen mot Kairo. Efter 5 minuter slog någon en spik i pannan på mig och jag fick en huvudvärk som var värdig en kung. Jag hoppades att det skulle släppa men den tilltog så glad i hågen blev det bara ett 20% pass denna fina 1:a majdag. 7 km på 25 minuter och svetten hann knappt krypa fram. Det kunde vara sämre. Jag kunde ha varit ute och demonstrerat mot något som jag absolut inte bryr mig om. Nu är det bara att ta nya tag och leta fler glädjeämnen i min underbara vardag.