Nyårsdrinkar

Nu till nyår är det väl en och annan som kommer fira hur jävla bra tävlingsåret 2006 har varit. Till er bjuder jag på fem friska drinktips med orienteringsdoft. Vi andra får väl som vanligt nöja oss med en dunk HB och ett långt sugrör.


- TIOMILA -

2 delar Vodka
1 del Sportdryck
Hela frysta lingon

Fyll hela glaset med lingonen och häll på vodkan samt sportdrycken. Den här drinken får man ömsom tugga och ömsom dricka. Känslan som eftersträvas är förstasträckan på Tiomila. Tänk dig en gemensam förstakontroll, 300 meter efter startpunkten, med 4 stämplingsenheter. Den som inte grinar illa efter denna har druckit för fort.


- BARRSKRAPAD -

Stråhrom
Granris
Is

Klipp ner granriset i små bitar och fyll glaset med hälften is och hälften granris. Fyll på med Stråhrom tills att glaset är fullt. Hittar ni årsfärska granskott så är det bättre för dom är vitaminrikare. En riktig tarmrensare är det i alla fall och glöm inte bort att äta upp granriset för som vi alla vet sätter sig alkoholen i frukt och grönt.




- JUHA MIETO -

10 deciliter Finlandia
5 deciliter Lakka (Hjortronlikör)
500g Tjärpastiller

Blanda allt i en stor flaska och låt det dra i 5 dagar. Den här drinken hedrar den gamla skidikonen från Finland som vid ett flertal tillfällen visat upp sig på Jukola. Drycken passar bäst som shot och kan få den mest trögmagade att sätta sig på en ohyvlad stock. Är man på skidtur funkar denna trögflytande sörja också ypperligt som fästvalla om föret består av gammal snö och temperaturen ligger mellan 3 och 6 plusgrader.


- ÄLGDREVARE -

4 delar Guinness (eller liknande ölsort)
1 del Jägermeister
1 Älgkorv (varmkorvs-format)

Fyll upp ett stort ölglas med ovanstående blandning. Denna skall serveras byxvarm för att värma en nerkyld kropp efter ett kallt nyårspass. Allt för att minnas dom kalla Älgdrev du sprang på 70 och 80-talet. Korven ställer du rätt upp och ned i glaset. Hittar du ingen älgkorv så funkar chorizo lika bra. Korven skall givetvis ätas upp i takt med att innehållet i glaset sjunker.


- SISTA SÄKRA -

1 del HB
1 del Mossvatten
1 Brustablett (c-vitamin)

Dags att göra ditt eget moss-erande vin. Sila ur din mossa, som du förslagsvis har plockat i en dyngsur tvåstrecksmosse, och blanda vätskan med din HB. Lägg i brustabletten precis innan du skall dricka. När nyårsrakterna viner som bäst, och champagnekorkarna flyger runt öronen på dig, så är det lika bra att ta det säkra före det osäkra. Det vill säga Sista Säkra. Klarar du av denna avslutning kommer du leva gott resten av året.

Fredagskartan

En gång i AspLövets begynnelse fick jag faktist äran att representera Stockholms distrikstlag. Det rörde sig om en distriktsmatch för ungdomar mellan Södermanland och Stockholm. Varje distrikt skulle ställa upp med 12 löpare i H+D15-16, H+D13-14 och H+D11-12. Om jag skall vara helt ärlig, och det är jag ju som oftast, så fanns inte jag med bland dom ursprungliga 12 löparna i H15-16. Jag var snarare en reserv till att få bli en av reserverna på reservlistan. Nu var det förmodligen någon elakartad maginfluensa eller så som härjade i Stockholm för jag råkade bli uttagen i ett sent skede.

Själva loppet var väl ingen höjdare för min del med mängder av småkrokar i ringen. Jag kom 15:e av 24 startande. Urban Larsson (Södermanland) vann på 40,51. Min tid på banan, som var 5,9 km, blev 47,29. I H15-16 fick vi pisk av Södermanland men totalt så vann Stockholm rätt klart. Detta är enda gången jag representerat något utöver klubben faktist.

Min lyckosamma bror

Uppenbarligen har jag, en för mig helt okänd, bror i Norge. Han har dessutom en mycket lång och lyckad karriär bakom sig. Att jag inte kände till honom visar väl bara att jag inte börjat plocka från det undre lagret ur livets chockladask ännu. Det som talar emot att Ole Ivars skulle vara min riktiga bror är i så fall hans val av musik i sin karriär. Att jag skulle dela genpool med en dansbandsmusiker skär i mitt hjärta. Hursomhelst måste jag nog ta och fråga min mor ifall det stämmer att jag har en hemlig norrman till bror. För er som inte räds olagligheter så rekommenderar jag nerladdning av Ole Ivars alster. Framförallt låten, Nei så tjukk du har blitt, är en liten pärla. Kongen av campingplassen är en låt som alla O-ringen entusiaster borde lyssna på och Får jeg knulle deg Johanne är en låt för sjätte etappen helt klart. Om ni inte har bredband så kan ni lika gärna gå ut och köpa på er några av Ole Ivars ca 40 skivor. Den senaste heter Ole Ivars - Så klart. Om inte en sån skivtitel säljer guld så vet inte jag vad som krävs.

Skål brorsan. Kul att någon i familjen har lyckats.

Snart dags, tror jag.

Likt en höggravid kvinna i sina bästa år går jag numera i väntans tider. Vad fan väntar jag på nu då, som jag inte väntat på i mitt tidigare liv, kan man undra. Det är just det jag inte riktigt har kläm på tyvärr. Kanske väntar jag på mirakel eller så väntar jag bara på att ännu ett år skall ta slut så att jag kan ha något nytt och fräscht att vara bitter över. Min novembermånad var i mina mått mätt bra träningsmässigt medans december mest inneburit 2 trasiga knän, en röntgad vrist och en jävla massa gnällande. Jag hoppas att allt detta skall lossna i januari. 2007. Andra året i H40. Min målsättning, som inte är någon målsättning eftersom jag inte orkar med fler ouppnådda målsättningar, är att få springa och fullfölja EN tävling under året. Varken mer eller mindre. Vilken tävling det blir spelar ingen större roll men en sak är säker. Sprintdistansen ligger inte högst på önskelistan. Den ligger bara på andra plats. På första plats ligger, Vilken jävla tävling som helst, förutom sprintdistans.

Framtiden hör ungdomen till

När kritan är slut så kommer det att handla om ungdomen för att vår sport skall leva vidare. Utan dom ingen Luffarliga om 50 år. Därför blir jag glad av att se ovanstående bild som var med i senaste numret av O-Zine, IOF´s nyhetsbrev. Vad tänker den lilla ynglingen i blått på tror ni? Kanske, "Shit va coolt. När jag blir stor skall jag också bli en snabbfotad Ryss" eller, "Undrar hur många träningstimmar han har på ett år" Men det mest troliga är att han tänkte. "Kan vi inte åka hem snart så att jag kan spela Counter-Strike"

"Det är ju en dag imorgon också"

Jag är inte direkt en sån person som ger nyårslöften om saker som borde vara givna, men inför 2007 har jag i alla fall beslutat mig för att ha ett motto som skall ledsaga min bittra kropp. Det är som lyder.

"Det är ju en dag imorgon också"

Det kan låta banalt och tråkigt men i min värld så andas mottot framåtanda, optimism och en gnutta måttfullhet. Med andra ord ledord som jag saknar idag. Tänk bara hur lättare min vardag blir med detta motto. Slit och släp på jobbet? "Det är ju en dag imorgon också" Ett hem som är översvämmat av tvätt, ogjorda sysslor och skitiga golv? "Det är ju en dag imorgon också" Ingen mat i kylskåpet, vad skall vi äta? "Det är ju en dag imorgon också" Hela livet kommer att bli en räckmacka med extra majonäs.

Ännu bättre kommer det att passa in på festandet. Oftast säger man ju att man skall gå hem från festen när det är som roligast. Problemet är att man inte vet att man har som roligast just den sekunden man har som roligast, så man tror att några stora starköl, ett par groggar och en halv flaska whiskey extra kommer att ta en till oanande höjder. Oanade höjder är iofs en plats man ofta når då, men inte kan man säga att det är som roligast på dessa höjder. Negativ kurvbild är det man råkar ut för i denna nedförsbacke som man misstagit för höjd. Så med mitt motto. "Det är ju en dag imorgon också", kommer jag att sluta festa innan jag har som roligast. Någonstans typ. Nu har jag det ganska kul om än inte jättekul, dags att gå hem för, "Det är ju en dag imorgon också"

Vad gäller tävling och träning så passar mitt motto inte in på så många andra men på mig passar det perfekt. Har jag väntat 7-8 år på att kunna träna och eventuellt tävla, så vafan!

"Det är ju en dag imorgon också"

Världens bästa sponsor?

Man lär sig aldrig

[Påminnelse till julen 2007]

Skriv inte upp på din önskelista till Tomten, saker som;

- Rehabilitering som fungerar
- Positivare attityd
- Strumpor
- Ett par nya vader

Du kommer bara att bli besviken. Inga av dom saker jag önskade mig låg i säcken. Antingen få finns inte Tomten eller så behöver jag bli snällare och äta upp mina grönsaker. Kan Tomten vara ett lika stort luftslott som Gud tro?

Julgransfot

Jag såg en man idag som kunnde ha varit jag själv vid tillfälle. Ni vet den där stunden när man sprungit en överjävligt jobbig nattsträcka på Tiomila och sen blir sittande efter loppet i ett nästan komaliknande tillstånd. Men orkar inte ta av sig orienteringskläderna. Man orkar inte gå till duschen. Man orkar inte få i sig vare sig vätska eller ätbart. Man har mer eller mindre stängt ner kroppens alla system och väntar bara på något som aldrig händer. En underbar upplevelse som man fått för få av i sin karriär. Jag mindes dom tillfällena när jag såg den nämnda mannen idag. Han satt utanför Rusta på en sj-pall när jag kom dit klockan 16.22 idag. I ena handen hade han en Rustaplastpåse med okänt innehåll och i den andra en halvdrucken läskflaska. Blicken var tom och han gjorde inga försöka att resa på sig. Kanske hade julen tagit ut sin rätt redan så här dagen före det skall till att julas på allvar. Han hade helt enkelt packat ihop sig själv och sina julbestyr för gott. Förmodligen hade veckor av slit med matförberedelser, julklappshets och pysslande fått bägaren att rinna över. Kanske var den utlösande faktorn att han i ett desperat försök att få tag i en julgransfot åkt till Rusta som sista utväg. På Rusta var alla julgransfötter som bortblåsta idag. Jag vet. Jag försökte själv få tag på en med misslyckat resultat. Han satt kvar när jag gick därifrån. Vad jag vet så sitter han där än.

Har ni något positivt att säga så håll käften!

Jag har lite svårt med uppmärksamhet och beröm i mitt liv. Det blir extra tydligt när jag som idag råkar bli en lucka hos Alternativet, trots att jag inte skickat in något bidrag. Jag har även vid tillfällen uppmärksammats av andra, tex. Eglinski, opn.no och mot bättre vetande inlänkad hos World Of O (På en baksida tack och lov dock) Det händer även att personer i min omgivning berömmer mig för det jag skriver. Då brukar jag dra ihop mig som en nysaltad snigel och börja stamma något ohörbart samtidigt som blicken fladdrar på mig. Jag vet inte vad det beror på. Kanske kan man härleda beteéndet till min uppväxt där jag fick lära mig att göra rätt för mig och inte tro att jag är bättre än någon annan. Missförstå mig inte. Jag har världens bästa föräldrar och har haft en underbar uppväxt men något kaxigt självförtroende har jag inte fått med mig i bagaget. Hursomhelst är det kul att få besök men ge inget beröm tack. Kritik gillar jag däremot. Att sparka på mig som redan ligger ner är kutym här på bloggen.

Fredagskartan

Lika grå och karg som en finsk bergshäll ter sig numera mitt orienteringsliv. Medans omgivningen har fallit in i något sorts julmyspysigt lyckorus så väntar jag på besked från Löwenströmska. Är mina vrister utslitna som höftkulorna på en 100-åring eller finns det hopp om löpsteg i framtiden. Dessutom skall jag förmodligen få kortison i bägge knäna i januari. Om allt detta faller väl ut så skall jag ta upp kampen mot mina gubbvader igen. Vissa skulle säga att det är en lång väg att vänta innan jag kan springa igen, men jag tänker inte så längre. Jag tänker inte alls faktist. Jag minns bara förr. Det var i mitt fall bättre förr på alla sätt och orienteringsvis. Långt innan gubbvaderna sprang jag ett av mina 20 Jukola (plus/minus något år eventuellt)

1992. Jukolan Viesti. Virolahdella. IKHP vann före Rajamäen Rykkmenti och IFK Södertälje. Rajamäen Rykkmenti är ju ett av dom coolare finska klubbnamnen. Har ett svagt minne av att det skall betyda Rajamäens Regemente. Tävlingsterrängen var urtypisk finsk och jag sprang med mina finska gener urtypiskt bra. Bra för att vara mig i alla fall. Sprang en gryningssträcka. Den 4:e som mätte 8,4 km. Hade 52,28 och tappade 3,08 på täten. Tätlagen måste ha missat dom också. Jag bommade lite på 8:an men annars var det ett habilt lopp som innebar 27 plockade placeringar. Till slut kom vi 122 av 1120 lag. Det var ungefär på den nivån vi låg. Låter kanske inte så mycket för omvärlden men vi var rätt nöjda på den tiden, en liten klubb som vi var, är. Kartan var i skala 1:15000 med ekvidistans 5 meter. Är det av allmänintresse? Bara i ett historiskt perspektiv. Bara för nostalgiker som mig. Bara för mig.

Tiomila 2008

Tävlingsområdet för Tiomila 2008 är ju intressant ur en synvinkel i alla fall. Det avlysta området längst i söder ligger bara en lagom lång Birro-promenad från mig. Det ointressant i det hela är kanske det till vissa delar ointressanta tävlingsområdet. Längst i norr där vi kört Grymnatta dom sista 2 åren är det riktigt skapligt medans den södra delen inte är något parti som vi orienterare i närheten brukar längta till. Nu spelar väl inte det någon roll för mig som bara kommer att stå vid sidan. Det är här mitt problem kommer att uppstå.

Nu när tävlingen kommer att gå på cykelavstånd från mig ställs jag inför frågan. Se Tiomila på plats eller välja datoralternativet som alla andra år. Idrott är bäst på tv vet ju alla som lagt sin egen karriär på hyllan, men lite grann suger det ändå i orienteringstarmen att ännu en gång få andas in den bistra tiomiladoften frampå småtimmarna. Köpa köttbullar med mos när långa natten är ute på språng och sätta på sig den extra tjocktröjan alldeles för tidigt på kvällen. Gå omkring och låtsas att man själv skall springa men innerst inne längta hem. Snart bara 1.5 år att ta ett beslut om hur jag skall göra.

Årets Julklapp - 2

En Japanska affärsman

Vad fan skall jag med en sån till tänker du då. Precis. Det är det som är det geniala. Ingen annan kommer att ha en egen Japansk affärsman. Förutom att du då är helt ensam om en sån, vilket ger extra liv bara det, så kommer han vara ovärderlig i din orienteringskarriär. Snart är det bara inom orienteringen där alla stjärnor inte har sin egen agent. Därför bör just du skaffa dig en sån. Men varför en Japansk affärsman frågar du dig kanske? Av den enkla anledningen att man får jävligt mycket för pengarna. Eller pengar och pengar. Är du riktigt slipad kan du komma undan med lite rå fisk till middag och en öl på söndagarna som betalning. Men gissa om du får mycket tillbaka. Här snackar vi om en kille som jobbar 20 timmar om dagen 6 dagar i veckan. Söndagar skall han vara ledig och det är då du bjuder honom på en öl så att han inte hinner tänka efter innan nästa arbetsvecka är igång igen. Bjud inte på mer än en öl dock för då kan det gå som för killen på bilden. Japanska affärsmän brukar bli jääääävligt bakfulla.

Men vad gör den Japanska affärsmanen? Han jobbar som ett svin för att din karriär skall lyckas helt enkelt. Du behöver aldrig mer tänka på ekonomi, teknik eller vardagstrivialiteter längre. När du vaknar står frukosten klar. När du tränar så är han redan ute med kommande veckas träningskontroller. När du duschar så tvättar han din rygg. När du äter så gör han miljonklipp åt dig genom att sälja Manga-porr till nördiga västerlänningar. När du behöver nya orienteringsskor så har han redan köpt en fabrik i Kina som gör exakta kopior av Silvas senaste skor fast med bättre kvalitet. När du är trött så drar han Haiku-dikter så att du somnar sött. När du är nervös inför tävlingarna så hotar han med Seppuku för att få dig på andra tankar. Kartpärmen kommer i hans regi att vara inbunden i läder och ha alla resultat inskrivna för hand i värsta kalligrafistilen. Kort sagt viger den Japanska affärsmannen sitt liv åt dig. Han skulle nog vara årets julklapp alla år om det inte vore så jävla långt till Japan. Om du är smart beställer du en på internet. Du får en Japansk affärsman, levererad av DHL i en liten trälåda, på mindre än en vecka. Lådan kan du sen ställa in i klädskrubben och ha som bostad åt din Japanska affärsman. Det kan låta grymt men din Japanska affärsman är van med såna små bostäder. Att han sen inte behöver ha sina föräldrarna i lådan kommer att göra honom överlycklig.

Lycka till med din egen Japanska affärsman nu. Matane!

Årets Julklapp - 1

Den här julklappen kan ni skriva upp på era önskelistor men ni kan nog önska er trötta över att få den redan i år. Om inte växthuseffekten eller någon annan drivande kraft tar död på vår sport dom närmaste åren så kan vi kanske se något sånt här i framtiden.

Den Elektroniska Kartpärmen

Tänk er in en bit i framtiden när vi alla har GPS på oss i skogen. När vi efter tävlingen kommer hem kan vi tanka ner tävlingskartan, löparnas alla vägval och sträcktider direkt in på vår bärbara kartpärm. Sen kan man spela upp löpare mot varandra eller alla på en gång. Analaysera tider och gud vet vad. En Kartpärm goes Runoway goes Winsplit goes Give me one now!! I den här kartpärmen har man sen alla sina tävlingar lagrade med statistik till förbannelse. Kan det bli bättre?

I förlängningen kan jag även se att man har en typ Catching Features modul där man i 3D kan spela upp sitt lopp. Givetvis med fotorealistisk grafik som till 100% återger skogen. Ett litet problem med denna modul är att inför tävlingar där man redan sprungit i området kan man reka skogen hemma i soffan och lägga på minnet vart det är dålig löpbarhet etc. Modulen skulle således vara ett brott mot den gamla devisen "Orientering är självvald väg i okänd mark" Nåja, om framtiden kommer lika fort som vanligt har vi bara stadsorientering på schemet om 10 år.

Kretslopp 2007

Det är jävligt poulärt att skriva listor om allt och ingenting för att summera året som gått. Jag tänker inte var sämre jag. Sämre är jag dock. Sämre än någonsin förr. Därför utnämner jag 2006 till det sämsta jävla året sen det sist var så här jävla sämst och den gången levde inte jag. Inför 2007 finns det nog bara en väg att vandra för AspLövet. Källsorteringen. Kanske kommer jag att komma en blomma till nytta. Eller så blir jag en del av Edstippen. Sämre kan man inte ha det. Inte bättre heller för den delen.

Tänk fort!!

Utan att blinka skall du inom 10 sekunder ha bestämt dig för vilket vägval du tar på nedanstående sträcka. Givetvis behöver du inte vara så inskränkt att du nöjer dig med mina förslag.

Är du klar? Bra! Du gjorde rätt val. Man skall bestämma sig för ett alternativ och sen hålla sig till det. Analyser om man gjorde rätt eller fel kan man ta efter loppet med hjälp av Winsplit (om det är tävling).

Det är bara dom som analyserar sina lopp efteråt som kommer att kunna utvecklas. Jag brukar tjata om detta till förbannelse men numera är det bara min fru och Miniknatarna som är inom hörhåll och dom börjar milt sagt bli trötta på mitt tjat om kartpärmar och sträcktider.

Vad skulle jag ha valt? Om jag vore bra tränad hade jag tagit B.

Analys i hemmaskog

I ambitiös Eglinski-style tänkte jag analysera min egen lördagsträning. Problemet med att lägga banor i sin hemmaskog som man växt upp i, och farit runt varenda sten på, är att man vet lite väl mycket om vart det är bra och vart det är dåligt. Som alla vet finns det ju grader av skog, även om det inte finns så många färger att återge detta. Vitt är inte alltid lika vitt så att säga. Grader av löpbarhet på stigar är ju också något som kan påverka. Det optimala för en banläggare är egentligen att få ett parti och en karta man aldrig varit på. Då har man samma förutsättningar som löparna har inför banan. Det är mycket lättare att väga sträckor på en karta man aldrig varit förut. Är man allt för bekant med området så är det lätt att banläggningen speglas av saker som löparna inte känner till. Nåja, nog svammlat om detta. Nu var ju tack och lov nästan alla löpare väl bekanta med skogen så vi var på samma nivå.

På nedanstående sträcka hade jag tänkt mig fyra grundalternativ som går ihop på ett eller annat sätt. Om jag snabbt skulle ha beslutat mig för ett vägval skulle jag ha valt D. Jag vet att det först berget är kanonfint och sen blir det löpning på en skaplig stig hela vägen. A-alternativet går på en stig som är sisådär hela vägen. C-alternativet går bort för stigen i början är riktigt liten med en massa sten och rötter som stör löpsteget. Rakt på (B) är inte helt fel om man klarar av att trycka på i skog som är beväxt med sly till en viss del. B-berget är förövrigt ett gammalt brandhygge som dock på senare år börjat anta löpbar karaktär. Det intressant är, hur skulle en löpare som aldrig sprungit i skogen förut ha kört? Givetvis beror det på vilken typ av orienterare man är. Ju mer jag tittar på sträckan desto bättre tycker jag att jag fick till den faktist. Eller så är det bara ett teckan på att jag är lite väl egenkär.

En lördagsträning. Regi: AspLövet

Klubbrummet var fyllt av 50 st mer eller mindre träningsvilliga orienterare. Jag försökte göra min röst hörd över det höga sorlet men det var nästan som att prata med en klass dagisungar höga på socker. Efter en stund hade den sista löparen sprungit iväg och jag kan pusta ut. JulMusten. En långdistansträning. För vilken gång i ordningen? 10 år. 15 år. Jag vet faktist inte riktigt. Många är i alla fall åren som jag har arrangerat detta arrangemang, sista helgen innan jul. Långa banan mätte 15,2 km och det var i alla fall 3 tappra löpare som tog alla röda snitslar där ute i den varma vinterskogen. Resten. Pöbeln. Hankade sig fram om inte bra så i alla fall jävligt mycket bättre än vad jag gör nuförtiden. Så vem är jag att klaga. Vätska gick det åt också. Allt som allt bälgade dom i sig 18 liter Julmust och 10 liter saft. Dessutom mumsade dom i sig en större kartong pepperkakor och 2 kg julgodis. Nyttigt skall det vara. Den enda tråkiga konsekvensen av träningen var att jag blev sjuk. Kanske blir det lätt så när man, otränad och bacillmotaglig som jag, trängare in sig i ett varmt rum med 50 andra människor. Fan ta er!!

Fredagskartan

Jag behöver muntra upp mig själv ikväll så jag plockade fram en karta där mitt namn råkat hamna överst i resultatlistan. 1993. TWAR-året. I ett underbart orienteringsparti NV Domarudden inkasserade jag en seger i en inte helt halvtom H21 AK klass. Den här typen av orientering, tekniskt finlir i måttlig kupering, har alltid passat mig bra. Det intressanta jag minns när jag nu ser kartan är inte tävlingen i sig utan något helt annat. Tävlingen hette Chiquita-Rundan för att Lidingö var (är?) sponsrade av nämnda bananimportör. Vad jag minns så bra på grund av detta hände på ett Jukola något år efter denna tävling. På hemvägen från Jukola stod en massa folk/klubbar och väntade på att få komma in till smörgåsbordet. Plötsligt kom Lidingölöpare och ställde sig i kön. En något förfriskad röst hördes plötsligt över sorlet. GE DOM BANANER!! Det tog bara några sekunder innan hela församlingen hängde med i kampsången med eller om det, gud förbjude, var emot Lidingö. GE DOM BANANER!! GE DOM BANANER!! GE DOM BANANER!! GE DOM BANANER!! Antingen handlade det om vuxenmobbing eller så var det team-building på hög nivå. Jag tycker vi bestämmer oss för det senare.

Björn

Sätt er ner en stund så skall jag berätta en historia.


- Hörde du om orienteraren som blev uppäten av Björn?

>>Va!! Blev en orienterare uppäten av en Björn!

- Inte en Björn. Björn sa jag.

>>En riktig Björn!?

>> Bara Björn. Kannibalen Björn. Läskig typ det där.













... jag sa inte att det var en kul historia.

Dedikation

Det är skrämmande vad jag är dedikerad. I dag har jag tagit en semesterdag för att göra något, åt något som jag inte har att göra med. Eller så är det idioti. En dedikerad idiot kanske sammanfattar mig bra. Hursomhelst tog jag en semesterdag för att ordna med en långdistansträning åt klubben. Jag gick ut i mörkret och mötte lagom till gryningen två män på elljusspåret. Dom var förmodligen ute på en stärkande morgonpromenad. Ingen av dom hälsade på mig. Kanske skrämde jag dom lite där jag kom i en urtvättad träningsjacka, en buff som stod rakt upp likt en stjärngosses-strut, stirrig blick och i ena handen ett campingbord. Jag är förmodligen dagens samtalsämne nere på PRO-bänken i centrum. 2 timmar och 5 minuter i skogen är i alla fall världens bästa inledning på en fredag. En fin sten såg jag också.

Do not get Lost

Bloddoping

För en liten stund sen skar jag upp min tumme rätt rejält på en sprillans ny kökskniv. Det blev värsta splatterfilmen av det hela. Blodet stänkte och forsade allt medans jag försökte linda in tummen i 20 meter hushållspapper. Nu har jag 2 plåster, en massa fotledstejp och mer hushållpapper på tummen. Blodet vill ändå hitta vägar ut. Det absolut roligaste med händelsen är att det skedde medans jag skar upp blodpudding till Miniknatarna. Om inte det är vardagshumor så vet inte jag vad som krävs.

Nu måste jag nog lägga mig ner en stund. Jag börjar bli svag i knäna. Hurra!! Både svaga och skadade knän. Det har jag förtjänat.

Kan man snorta Ipren?

Brötigt. Rått. Skitigt. Blött. Mörkt. Risigt. Ensamt.

Ungefär så var kvällens 90 minuter i skogen. Jag kan inte säga att det var en rask promenad men det gick framåt. 6 snitslar lyckades jag desutom hänga ut trots en svartvit karta och avsaknad av kompass. Nu har jag stretchat, kört varma och kalla påsar på knäna, druckit min vitlöksgrogg, tagit en Ipren samt en Artrox. Man är värsta pillertrillaren.

Långt innan Catching Features

[Continuing from last save-point]


You just punched the fourth control. The next control is straight to the north about 800 meters. To the north you can see some wet marshes. To the west a large lake and to the east a big unclimbable mountain. What now?

>>RUN NORTH

You can´t do that. Its to wet there. What now?

>>RUN NORTH-WEST

You can´t do that. A moose is standing in your way. What now?

>>RUN NORTH-EAST

You can´t do that. The forest are to dense there and you forgot to bring your chainsaw. What now?

>>RUN

You run on the spot. You get very tired. What now?

>>FUCK YOU!!!!

Pervert. You can´t do that. I´m a computer. What now?

>>RUN SOUTH

Thats the wrong way. Are you sure??

>>YES

Yes what?

>>RUN SOUTH

Thats the wrong way. Are you sure??

>>RETIRE

Retire? If you are that old you are running in the wrong class. What now?

>>SHUT UP!!

You are not very good at this. What now?

>>I SUCK!

That´s for sure. What now?

>>DNS

You have already started the race. You can´t be DNS. Suddenly a competitor punches the fourth control and runs away to the north. What now?

>>FOLLOW COMPETITOR

That is against the rules. You can´t follow competitors.

>>RUN NORTH

You can´t do that. Its to wet there. What now?

>>GIVE UP

You can´t do that. This is just a game, not real life. What now?

>>TAKE OF SHOES

OK. Your feet are getting wet and cold. What now?

>>EAT MAP

You can´t do that. That is not healthy for you and it may affect your performance. What now?

>>I´M TURNING OF THE COMPUTER NOW!! STUPID COMPUTER GAME!!

You are not very good at this. What now?

>>GAME OVER

Game over? I´m in charge here and it´s game over when I say so. You are still trying to find control five. What now?

>>....


[Player 1 has left the forest]

Krönikör AspLövet

I gårkväll tränade jag 1 timme, Framför tv´n. Med en fjärrkontroll i handen. Jag blev nästan svettig och armarna blev definitivt trötta. På Nintendos nya Wii-maskin utövade jag tennis, bowling, golf, baseball och boxning. En sån här maskin borde varenda unge ha hemma numera i tider när gymnastik i skolan är en bristvara. Initialt betyg efter blott en timmes spel blir 9.

Såg att det skall diskuteras vilken styrka/ljusflöde som skall tillåtas på pannlampor. Innebär detta att det finns en framtid för en sån retrosport som nattorientering?

Jag har nu vilat 2 veckor helt från fysiska aktiviteter utan att knäna blivit bättre. I ännu ett sista försök att bli bra har jag nu påbörjat en vitlökskur från Asien. En hel jävla massa vitlök pressas, för att sen blandas ut med sprit. Under 12 dagar skall denna sörja nu inmundigas till frukost, lunch och middag i varierande dos. Man kan inte mer än stinka apa i munnen antar jag.

Det här med växthuseffekten kan få intressanta förutsättningar tror jag. Tänk om vi i framtiden kommer vara helt utan snö. Jag kan då se framför mig att vi har fyra säsonger istället för två. Vårsäsongen skall enbart handla om nattorientering och stafetter. Sommaren får bli sprint och flerdagarstävlingarnas högtid. Hösten är bäst, så där kör vi långdistanser och sen under vintern, eller vad den nu kommer att kallas, är det ultralångdistanstävlingar på schemat. Vem ringer Naturvårdsverket?

Dag 1 hade jag en droppe av min vitlöksblandning i 1 dl vatten. Dag 10 kommer det att vara 25 droppar. Jag kan knappt hålla mig av förväntan.

Michael Eglinski håller på att analysera en sprintbana in i minsta deltalj just nu på sin sajt. Han är så noggrann att jag bara väntar på att han skall ta med mötande civilister, klippningen på gräsmattor, väder och vindförhållande samt felparkerade bilar i sina tidsanalyser. Fascinerande!

På lördag serverar jag Julmust vid vätskekontrollen på min ultralångdistansträning. Undrar vad som skulle hända om det blev en dopingkontroll på deltagarna. Eftersom Julmust receptet är lika hemligt som Coca Cola receptet kan det ju visa spår efter både det ena och andra.

Om det nu skulle bli fyra säsonger så blir det givetvis fyra "silly seasons" också. Världslöpare skriver 3-månaders kontrakt och det blir olika landslag för varje säsong. Ju rörigare desto bättre tycker media.

Borde inte det rättvisaste angående pannlampor vara att vikten på batteriet går upp i takt med ljusstyrkan. Då skulle det bli en avvägning för deltagarna, ljus kontra vikt. Jag hade nog satsat på lite ljus och lite batterivikt.

På våra långdistanser använder vi nedbrytbara snitslar som vi köper från SOFT. Allt för att vara naturvänliga. Nu är det ju så att man ibland ser snitslar av denna sort som gott och väl har hängt en evigt där ute i skogen. Hur lång nedbrytningstid har dom egentligen. Ligger det närmare plutonium än hundbajs?

I veckan fick jag ett brev från Löwenströmska specialistmottagning. När jag öppnade brevet förväntade jag mig ett besked från magnetröntgen som utfördes på min vrist. Det enda som stod var att jag skall träffa en läkare i början på januari. Inte ett ord om vad dom såg på plåtarna. Kan det vara så att dom gärna ger dåliga besked ansikte mot ansikte?

Vitlökskuren skall enligt informationen som medföljde kunna laga "trasiga organismer" Är gubbvader en organism tro?

På Wii-maskinen så skapar man sig en egen profil genom att bygga en tecknad gubbe kallad Mii. Min Mii ser bitter ut av någon oförklarlig anledning.

För ett år sen hade jag precis kommit tillbaka från en miniskoperation och gubbvaderna låg på is. Allt såg förväntansfullt ljust ut och träningen rullade igång utan bekymmer. Idag är läget nästan omvänt. Inflammerade knän gör att varken gubbvader eller dökött får röra på sig. Man borde kanske vara orolig men jag är tvärtom rolig. Rolig på danska alltså. Lugn och fin brukar jag säga till mig själv numera. Detta borde ju innebära att du kommer att kunna tävla till våren. Iofs helt utan grundträningen men det är en bagatell när man är världens bästa orienterare.

Den här krönikan är sponsrad av Mats Olsson.

Nej. Det är den inte alls. Mats Olsson vet inte ens vem jag är. Men han är bra på att kröniköra Mats. Till skillnad från mig. Jag är bara bitter. Vitlök stinker jag också för den delen.

Diskriminering

Jag såg just en blänkare på klubbens hemsida, från kassören, där han uppmanade alla att betala sin tävlingslicens för 2006. Alla skall ha fått mail/brev om vad dom är skyldiga. Jag har inte fått någonting. Tydligen är jag inte värd lika mycket som mina klubbkamrater. Bara för att jag inte tävlar så skall jag väl inte särbehandlas? Jag borde ta mig fan ställa mig upp på nästa årsmöte och kräva att få betala för mig trots att jag inte är med på någonting. Vem vet. Om jag inte säger ifrån så kanske man avpolleteras från klubben helt. Det om något skulle vara den sista kistan som jag spikats fast vid.

Wii?

Vad har AspLövet under armen?

1 - En leksak till Miniknatarna
X - En leksak till sig själv
2 - Armsvett

London

Att komma till London var som att hitta hem efter att ha varit vilse i hela sitt liv. Vem kunde tro att en världsstad med över 10 miljoner invånare skulle vara fyllt till bristningsgränsen av bittra människor. Trots tre intensiva dagar i London lyckades jag inte hitta en enda leénde människa. Varje butik var fylld av personal som såg nollställda eller bittra ut. Ingen sa hej, hej då eller något annat som kunde tolkas som positivt. Jag försökte själv att säga tack och hej efter mina inköp men jag möttes av tystnad. Dom är goa dom där Engelsmännen. Ett folk helt i min smak.

Det närmaste jag kom orientering, förutom stadskartan, var ett träd som föll mig i smaken. Vi kramades en stund.



Bäst som jag stod där med mitt träd såg jag något som föll mig i smaken. Förutom att vara bittra så är dom tuffa. Precis alla som var ute och sprang i parken körde i kortbyxor trots att det bara var ett par plusgrader. Bittra och hårda alltså. Nu är ju inte jag hård så till fullo passar jag nog inte in i London. Hursomhelst beslöt jag mig för att fira lite extra i den här bittra staden.



Vem som gav mig vin vet jag inte men jag hann stoppa mig själv i tid och bytte ut vinet mot en Guinness. Sen beställde jag en till innan jag åkte hem till Sverige.

Hemma möttes jag av skarpa kontraser. Ett besök i Pressbyrån innebar vänlighet som jag nästan storknade av. Hej, Välkommen, Vilket väder vi har, Önskas något annat, Tack och hej och en trevlig jul på dig. Jag stapplade förstummad ut ur lokalen. Vänta nu! Är det inte vi svenskar som skall vara introverta och kyliga? Har Engelsmännen tagit det ifrån oss eller bytte vi på något sätt? Jag vet inte svaret på den frågan. Jag vet bara att jag längtar tillbaka till London. Staden man inte kände sig välkommen till. Vilket underbart ställe.

Har ni något med extra kolesterol?

"The ice age is coming, the sun's zooming in
Meltdown expected, the wheat is growing thin
Engines stop running, but I have no fear
Cause London is burning and I, I live by the river"

Just nu spelar dom Clash underbara låt "London calling" på radion. Så passande för mig då som drar dit vilken sekund som helst. Kanske ses vi aldrig mer. Jag skall äta friterade saker som sen har friterats igen för att kunna friteras ännu en gång. Till det skall jag dricka massor av nattsvart öl. Om jag återvänder till Sverige lovar jag att börja träna och leva sunt igen. Men bara om.

Jag och världstjärnorna i samma stuga

Jag lyssnade på Mix Megapool i morse där Anders Timell berättade om sin långhelg i Florida. Han hade bott hemma hos Richard S Johnson samt besökt Per-Ulrik Johansson och Jesper Parnevik som alla bodde i närheten i sina lyxhus. Sen hade han fått golfa varje dag med dom svenska världstjärnorna.

En sån långhelg skulle jag vilja vara med om, fast med dom svenska orienteringsstjärnorna. Tänk er att få bo tillsammans med Emil, Niklas, Mats och dom andra en helg. Nu tjänar dom här killarna kanske inte lika mycket pengar på sin sport som golfarna så vi kanske skulle få nöja oss med att bo en i en fjällstuga under lågsäsong. Sen kan ju inte jag träna så när grabbarna drog ut på långlänk fick jag vara hemma i stugan och laga mat. Efter träningen är dom säkert trötta och måste vila så då kunde jag tvätta deras träningskläder. På kvällarna sitter dom nog och analyserar sina träningsdagböcker och jämför minnen från stortävlingar. Då hade ju inte jag haft så mycket att komma med utan gått och lagt mig istället. Förmodligen hade jag gråtit lite i kudden.

Det hade varit alldeles underbart tror jag.

Skitkarta... eller inte?

Gårdagens lucka i Alternativets Julkalender fick mig att fundera på några saker. Det första som började spinna i mitt huvud var vilken karta/terräng i min brokiga karriär som kunde ha platsat på en sån här lista. Många gånger har man ju sprungit på bristfälliga kartor och en del dagar kan viss terräng te sig vresig och motbjudande. Men oftast är det inte båda ingridienserna på samma gång. Sen tror jag också att älskar man orientering och inte har en tvärdålig dag rent psykiskt så uppskattar man det mesta som bjuds. Men det var i alla fall en tävling/karta som dök upp i min annars så tomma skalle när jag började fundera på detta.

1984 sprang jag en tävling en bit norr om Köping i Västmanland. Tävlingen arrangerades av den numera bortgångna klubben OK Wesslan. Jag sprang H17-18E och gjorde väl inget större lycka i skogen. Frammförallt kan jag så här 22 år senare undra vad fan jag egentligen höll på med mellan 9-10. Kanske är det min insats som också spökar för mig. Annars är mina minnesbilder att kartan var oerhört grov i sin revidering. Höjdkurvorna är rundare är Kart-Roffes bästa alster och allt jäkla stenskravel som jag minns både var värre och mer utbrett än vad kartan visar. Sen kan man också konstatera att banläggningen lämnar mycket att önska. Det tragiska är att kunde jag springa i dag så skulle det mesta te sig underbart. Till och med en sån här tävling/karta. Vilket bara bevisar det jag initialt trodde. Det finns inga dåliga kartor och inte heller dålig terräng. Det finns bara bra eller dålig inställning.

Sjukhusbesök

Were caught in a trap
I cant walk out
Because I love you too much baby

Elvis hesa stämma ljöd i mina öron som täcktes av ett par hörlurar från efterkrigstiden. Jag befann mig på Löwenströmska sjukhus. Min vriströntgen tidigare i höst som visade nada var idag utbytt mot lite rejälare doningar. Magnetröntgen. Det visade sig att det inte direkt blev som jag hade förväntat mig. Väl inne på avdelningen fick jag ta av mig jackan samt låsa in alla värdesaker, bälte samt andra metallföremål i ett litet skåp. Kläderna fick jag behålla på. Det är tufft tryck i dom där röntgenstrålarna. När så var gjort skulle jag komma in till rummet där magnetröntgenapparaturen stod. Lite av ett moment 22 blev det då jag låste skåpet med en lite metallnyckel som jag sen givetvis hade med mig in i rummet. Problemet löste sig genom att personalen tog nyckeln innan dom spände fast mig, mitt ben och framförallt min högra fot på långbänken.

Jag hade målat upp en bild av blinkande lampor, ett klaustrofobiskt trångt rör och ett svagt hummande ljud. Tyvärr blev det inte så. Till att börja med kördes bara mina ben in i maskinen så överkroppen var ute i friskluften. Jag fick istället stirra upp i ett landstingstak med ljusrör som stack i ögonen. Maskinen som sen jobbade i 15 minuter var inte heller någon science-fiction upplevelse direkt utan mer åt Finlandsbåts hållet. Tänk er att ni har snikhytten under bildäck, vägg i vägg med maskinrummet. Det vibrerade, skakade och ett irriterande motorljud skar i takt med Elvis. Kanske var det symptomatiskt att maskinen på rent Silja Line manér hette Symphony. Jag överlevde i alla fall och kan nu bara vänta på ett svar som förmodligen inte kommer göra en enda människa glad.

När jag gick därifrån mötte jag nästa patient som hade tagit av sig alla kläder utom kalsongerna. Kanske hade han haft på sig sina guldbyxor, stålskjortan och strumpor med stålhätta dagen till ära.

B-Tävlingen avgjord

Kanske var tävlingen för svår. Det blir lätt så när man ligger över för att inte säga mycket över IQ-snittet som jag gör. Jag skall försöka förenkla hela upplägget till nästa tävling. Jag märker ofta att jag har rätt mycket gemensamt med världens stora genier, ju smartare man är desto skröpligare kropp har man. Det är som att all kroppsenergi går till hjärnan och lämnar det fysiska åt sidan. Det är extra uppenbart i mitt fall. Varje gång jag får en bristning i mina gubbvader så får jag samtidigt en genialisk idé. Nåja. Sedan tävlingen drog igång för ca 2 timmar sen har ca 30 besökare varit inne på bloggen och av dom 30 så var det 5 som löste pusslet. I tur och ordning kan ni ställa er upp och applådera följande deltagare, som bevisligen har alla muffins i korgen.

1. Mikael Carlenstam
2. Mikael Nordström
3. Oskar Knudsen
4. Kart-Bosse
5. Lars Ohlsson

Lucka 5

Nu jävlar skall vi tävla. Jag vet inte om det är någon som brukar titta förbi här på baksidan av internet men om så är fallet så har ni nu chansen att vinna ett fint pris. Först inmailade (asplovet@orientering.nu) rätta svar på frågan nedan belönas med, en reklam t-shirt i stl XL, ett st 256 MB USB minne samt sist men inte minst den sista existerande Jubileums-ölen från 1-års festen hos AspLövet goes H40. Glöm inte bort att skriva er postadress i mailet. Vinnaren kommer att tillkännages på bloggen så fort, eller kanske om, någon inkommer med rätt svar.

Frågan lyder alltså:

En bit är borttappad från pusslet, men hör den kvarvarande biten till plats A eller B?

Slacker

Jag har varit en PRAO-Slacker idag. Jag skulle nog bli världens bästa slacker om jag fick möjligheten att vara heltidare i yrket. Ena Miniknataren är sjuk så jag har vabbat/slackat. Städade lite på förmiddagen utan att det märktes någon skillnad i hemmet. Surfade. Åt frukost klockan 11. Läste Kalle Anka för Miniknataren. Vi tog en biltur då han passade på att sova. Jag gled omkring bland affärer utan mål och riktning. Spanade in extrapriser på vetemjöl hos Hemköp. Jagade vinröda gardiner på Hemtex. Kollade in spelnyheter på Game. Satt på en bänk och betraktade pensionärsligan som länsade både apoteket och systembolaget. Drack en cola. Snålbläddrade i tidningar utan att köpa. Såg några hästlopp inne på spelbutiken utan att bry mig. Drack en cola. Gick ett varv på Stadium men såg inga orienteringsprylar. Tog highscore på två av låtarna i nya Guitar Hero spelet på PC-Citys demomaskin. Lämnade butikerna bakom mig. Körde in på Statoil men stannade inte till utan låtsades att jag var ute på en raggarrunda. Åkte hem. Miniknataren vaknade så vi tog mellis. Surfade lite till. Hämtade den friska Miniknataren på dagis. Vi åt pannkakor. Miniknatarna spelade innebandy i hallen. Jag fick vara domare/doktor eftersom vi bara har 2 klubbor. Tittade på Bolibompa. Tog en vitamintablett. Längtar till morgondagen. Hoppas att Miniknataren är fortsatt sjuk då.

Bra saker 3

Bra saker orienterare lär sig om skogen men som allmänheten inte bör få reda på.

3. Det spelar ingen som helst jävla roll vilket sida om trädet myrstacken byggts på när man har kompass med sig.

Bra saker 2

Bra saker orienterare lär sig om skogen men som markägaren inte bör få reda på.

2. Det går snabbare att hugga ner ett ungträd när man bygger en kontrollställning, än att leta ihjäl sig efter nedfallet skräp som oftast redan ruttnat sönder.

Bra saker 1

Bra saker orienterare lär sig om skogen men som trädkramarna inte bör få reda på.

1. Mossan sitter jävligt löst på bergshällarna.

Seriös som få

Hur pass seriös idrottsman är jag egentligen? Jag är så pass seriös att jag åker 45 minuter enkel väg för att festa. Sen festar jag i 10 timmar och kör sen samma väg tillbaka utan att vila en enda sekund. Låter hårt. Jag vet. Inte alla seriösa idrottsmän kör ett sånt race och studsar sen upp frisk som en nötkärna dagen efter. Jag har aldrig förstått det där med nötkärnan, men skit i den frågeställningen nu. Hursomhelst får jag ofta frågan hur det kommer sig att jag aldrig blir bakfull. Jag har inget svar på den frågan heller. Jag har om man skall vara ärlig inga svar på någonting överhuvudtaget. Det finns dock en förmildrande orsak till min bristande bakfylla denna gång. Jag drack ingen alkohol. Jag sa ju att jag är en seriös idrottsman. Skitseriös. Som få.

Kom till Pappa!!

Fick just ett underbart telefonsamtal från Game. Jag kommer att få en Wii på releasedagen den 8 december. Med i paketet kommer Zelda och Wii-sports att ligga. Det finns tydligen rättvisa här i världen trots allt. Den enda lilla bagatellen i sammanhanget är att jag är i London nästa helg men den som väntar på Wii väntar aldrig för länge.

Wiiiiiii - Kom till Pappa!!

Julkalender

AspLövet goes H40 skall givetvis ha sin alldeles egen julkalender fram till den 24 december. Jag tänkte fokusera på mina 24 bästa minnesluckor genom tiderna. Dom kommer inte att numreras vilket innebär att luckorna inte kommer att synas på bloggen. Men dom kommer finnas här. I alla fall fragment av dom. Tror jag. Eftersom dom är mina minnesluckor så vet jag ju inte själv vad dom innehåller. Men fina är dom nog med all säkerhet. Det kan ni hoppa upp och sätta er på.

Fredagskartan

Jag får ofantligt mycket beundrarmail och oftast kör jag autodeleate på hela skiten. Jag har inte tid att ta mig an folk som blandar sig i mitt liv. Eller. Jag har fått ett mail i alla fall. Det var nog inte heller från en entusiastisk supporter om jag skall vara ärlig. Han var från Norge. Tydligen är det svårt att bli förebild i sitt eget land eftersom inga svenskar bryr sig om bittra AspLövet. Nåja. Norrmannen i fråga undrade om jag aldrig tävlat i Norge. Jag brukar ju ofta säga att Finnarna är tokiga men Norrmän. Norrmän är riktigt jävla tokiga. Om man med tokiga menar roliga. Tänk alla roliga fördomar man har om Norrmän. Klassiker som. Hela landet går på tur till hytten på söndagar och till lunch äter dom sina små smörgåspaket. Nu är inte jag den som skall såga smörgåskonceptet för jag har långa perioder av mitt liv levt på enbart smörgåsar. Hursomhelst, tillbaka till mitt bristfälliga orienterande i landet alldeles till väster om oss.

En gång eller två har jag tävlat i Norge. Jag har besökt Norge avsevärt mer, men dom gångerna har det handlat om bilsemestrar, jobb och så var det visst ett annat tillfälle också. Den ena gången jag tävlade var det i fälttävlan (Numera heter det orienteringsskytte tror jag). Man kanske bara kan kalla det för ett halvt tillfälle eftersom man inte enbart skall orientera. Det var faktist första och enda gången jag tävlat i fättävlan. Lika bra att jag lyxade till det utomlands kan jag tycka så här i efterhand. Nu kan man fråga sig varför jag inte fortsatt med denna ädla sport. Man skulle kanske tro att jag inte tyckte att det var kul men anledningen är faktist att jag nästan höll på att skjuta foten av mig själv. Så för min egen och allmänhetens säkerhet har jag valt att låta bli kombinationen orientering/skytte.

Det enda riktiga tävlingstillfället i Norge var 1992 när jag tillsammans med några klubbkompisar besökte Porsgrunn för att springa O-festivalen. Jag skall direkt påpeka att vi tog fasta på ordet fest i O-festival. Det var lika mycket rekreation som viktig tävling om man säger så. Först var det en 3-dagars där hela klubben (nästan) sprang H21AK. Vi blev alla ordentligt uppläxade av den gamla storlöparen Joakim Brinkenberg som vann alla tre etapper. Bakom Brinkenberg var det dock stenhårt. Jag inledde dom först två dagarna med att vara 2:a och 4:a. Inför sista dagens jaktstart gick jag ut som 2:a. Bakom mig gick fyra man ut inom 2,40 min, bland annat två klubbkamrater var med i det getingboet. Efter en liten miss på ettan kunde jag dock hålla i dom AspLövska nerverna och ta hem silvret. Sen var det fest



Jag har inget minne om det var en vilodag sen eller om vi gick direkt på nästa tävling följande dag. Det enda jag minns är en fruktansvärd baksmälla. Jag har sällan eller aldrig tävlat med en sån uppladdning i bagaget. Moget? Givetvis. Smart? Tveksamt. Vi hade som sagt tidigare tagit fasta på ordet fest och det satt kvar inför O-sprinten. Japp. Ni läste rätt. O-sprinten. Sprint på den tiden, i klassen H21AK, var liktydigt med 6,5 km i tuff vildmark. Hade vi lyssnat på Norrmännen redan då hade vi inte suttit fast i parkmiljöer i vår strävan att utveckla(?) sporten. Nåja, Jag minns att jag trots en lugn promenad till starten var i valet och kvalet ifall jag skulle spy eller inte för att lätta på betongkepsen. jag avstod från kräkningar. Sett i det perspektivet, och bommen på fjärde kontrollen med i ekvationen, var slutresultat över förväntan. Två noteringar från tävlingen. Störtskönt efternamn på segraren och risk att bomma för alla kompassfreaks om man inte noterade informationen på kartan (se grön pil). Efter den här underbara sprinten var det i alla fall dags för fest. Sa jag att vi tog fasta på ordet fest i O-festival?



Efter festandet tagit slut var det stafett som stod på programmet. Trots sega ben och ett lika segt huvud hankade jag mig fram rätt OK. Jag sprang tredje sträckan (7,5 km 61,14 min) och plockade upp oss från 40:e till 32:a plats. Vi slutade efter diverse turer på 62:a plats av 117 lag. NTHI vann före Nydalen. Det mest intressant på stafetten var på väg till ettan då jag sprang om en av världens, genom tiderna, vackraste orienterartjejer. Torunn Fossli. En bra avslutning på en ännu bättre vecka.

Man kan alltså fråga sig varför jag tävlat så lite i Norge. Svaret på den frågan kan ni skicka i ett anonymt kuvert till AspLövet. Jag är nämligen lika nyfiken som någon annan att få reda på svaret. Nu blev detta ett alldeles för långt inlägg, Jag har ju nästan glömt bort att vara fredagsbitter. Förresten höll jag även på att glömma det viktigast.

Heja Norge! and Geir for president!