söndag, april 30, 2006

Allt är som vanligt

Nattens Tiomilainsats låg i paritet med alla andra år. AspLövet satt taggad framför datorn och gick ut hårt men när täten gick ut på tredje sträckan så somnade AspLövet framför datorn sittandes på den hårda kontorsstolen med en halvdrucken whiskey framför sig. AspLövet vaknde som hastigast till när täten var ute på långa natten men tog därför ett inte helt oväntat beslut att gå och lägga sig i den välkomnande sängen.

lördag, april 29, 2006

Tiomila uppladdning

Normalt kör man kolhydratuppladdning, mycket sömn och vatten till förbannelse. Numera är det en annan uppladdning här inne i garderoben där jag bor. Jag kommer just hem från goda grannar där korvRave och god whiskey stod på menyn. Kvällens höjdpunkt var en 17 årig Lagavulin - Limeted Edition. Satan i skogen vad fin den var. Smakade som ett Älgdrev i bitter höststorm. Nu laddar vi upp för några Tiomilasträckor framför datorn. I Partypåsen hittar vi:

Newcastle Brown Ale (öl)
Chimay "Peres Trappistes" (öl)
Imperial Stout (Slottskällans) (öl)
The Balvenie 12 årig Doublewood (Whiskey)

Läsk & Godis håller jag mig borta från. Svängiga sockertoppar kan vara förödande för orken. Man kan ha det bättre men inte mycket. Hellre hade jag sprungit på mig kramp i dom Hallsbergska skogarna men man får istället nöja sig med en finfylla i sin ensamhet.

Bra läge men taskig stämning

Sitter och följer damkavlen via streameade tv-bilder. Man har full koll på läget med bilder och uppdaterade resultat, men att sitta i en varm syrefattig garderob är inte riktigt samma sak som att vara på plats. Man saknar lite av kylan, rundgången i högtalarna och myllret av löpare och publik. Terrängen ser minst sagt snabblöpt ut. Mina vader skriker okvädningsord åt detta men skallen skriker Ja! Ja! Ja!. 3:e sträckan 6,5 km natt. Så nära men ändå så långt borta.

fredag, april 28, 2006

UK

Det är ett jävla skit att vara UK. Nu var det många år sedan jag själv satt på den stolen tack och lov men det är samma gamla problem nu som då. Framförallt i en liten klubb drabbas man av problem som är skittråkiga. Till att börja med skall man jaga folk till förbannelse för att få ihop lag. Sen gnälls det till höger och vänster om att man bara kan springa korta sträckor, man har inte tränat, man har parmiddag med grannarna och man har bokat tvätttid. Folk är numera så jävla lata att man inte orkar ställa upp för den klubb som ändå betalar varenda jäkla anmälningsavgift på skittävlingar i närområden året runt. Det är svårt att hitta löpare som brinner så starkt för orienteringen att dom ställer upp på vilken sträcka som helst. Men nog fan har dom här gnälliga löparna åsikter om vad, vem, vilka och uteblivna resultat på dom stora kavlarna ändå trots att dom själva inte orkar. Jag är inte bättre än nästa kille så inget sagt om det, men ändå liksom. Sanningen är, för att vara UK skall man vara beredd på att få ta dom längsta sträckorna själv och sen slicka folk i röven och känna tacksamhet bara för att dom ställer upp. Det bästa vore att ställa lite krav tror jag. Antingen betalar man alla sin anmälningsavgifter året runt och slipper budkavlar eller så ställer man upp och springer i klubbens färger och får då tillbaka lite, tex. genom betalda startavgifter.

Jag vet inte varför jag lackar ur egentligen. Väsby OK´s första lag har fått 4 återbud (mig själv inkluderat) sista 2 veckorna och dom är egentligen alla legitima skador. Kanske var just återbuden en påminnelse om hur surt det kan vara som UK. Eller så är det fredagswhiskeyn som tog mer skruv än väntat. Jag kan bara säga att jag lider med alla UK´s där ute som har haft ett par sunkiga veckor nu och in i det sista skall man försöka pussla om pusslet som såg så bra ut från början.

Det är inte inne att bli trött längre. Jag skulle dock vilja bli trött. Trött genom att springa istället för att cykla, stå på en yoga-matta eller vara bitter.

Svepande långsträckor


Jag älskar såna här långa svepande sträckor där man i princip bara kör rakt på men det ändå är en massa teknisk orientering på vägen om man så vill. För en annan som alltid älskat själva orienteringsmomentet blir en sån här sträcka inte någon grovkompass släppa kartkontakten utan mer en lång rad av detaljer att pricka av på vägen mot kontrollen. Sträckan är från en Dalatävling våren 1988. Jag har inte skrivit på kartan vilka som arrangerade men kartan heter Rupstjärn och är gjord av Karlsbyheden. Jag kom 46:a av 124 startande i H21AL4 klassen. Läs det där igen - H21AL4. Fattar ni? Förmodligen fanns det en elitklass, minst 4 st AL klasser och sen på det en eller fler H21AK klasser. Det måste ha rört sig om 700-800 seniorer på den här tävlingen. Det är sjukt. Frågan är om vi någonsin kommer att få se något sådant på en vanlig tävling igen.

Wii

Äntligen lite flyt!

JA! Där satt den!! Tydligen skall jag få springa Tiomila i år ändå. Och inte i vilket lag som helst skall ni veta. Michael Eglinski har tagit ut ett Dream-Team och jag fick en sträcka. Nu är jag så rörd att jag har tårar i ögonen och sendrag i vaderna. Kolla bara in vilka tunga namn jag har som lagkamrater. Här gäller det att skärpa till sig för att inte skämma ut laget. Det är inte för inte som man roas av tanken hur det skulle ha gått för oss. Jag tror nog att vi kunde ha placerat oss rätt högt upp. Om nu bara den där snubben på sträcka 8:a inte klappar ihop för han verkar inte helt labil.

torsdag, april 27, 2006

Sehr Gut!!

Ja, nur hast ich meine fussball weltmeisterschaft eintrittskarten. Ich wollen nur zu Deutschland fahren und alles is gut! Ja eller vad fan det nu blir på tyska. Skoltyskan är som bortblåst numera men det är mindre viktigt. Det viktiga är att matchbiljetterna och flygbiljetterna har jag i handen och hotellet är betalt.

In mit der ball das ziel!!

Yoga

Låt mig börja med att säga, Jäklar vilket bra stretchingpass. Man kände sig precis så stel och stabbig som man förmodligen är, men gott gjorde det. Det är tur att man är prestigelös. I yoga-rummet befann sig jag och 15 tjejer medans utanför dom stora glasdörrarna pumpade dom tuffare killarna vikter eller sprang på löpband. Vad jag inte fick men som jag hoppats på var lite havsbrus med inslag av valsång i högtalarna. Däremot fick jag prova olika övningar som hette solhälsningen, lotusblomman osv. Jag brydde mig inte så mycket om det och vad gäller andningstekniken som man skulle nyttja så blev det inte så mycket av med det heller. jag hade fullt sjå att hålla balansen och stretcha kroppen i diverse udda vinklar. Man blev förvånansvärt trött och skakig av passset son tog en timme. Nu efteråt är man så där lagom mosig både i kroppen och skallen. Måste var ett gott tecken. Efter passet tog jag ett snack med "min" massörska och hon som höll i passet. Man kunde nästa känna på dallret i luften att dom såg fram emot att få böjlighet på en gammal stel orienterare. Eller så kanske dom insåg vilket pitoreskt inslag jag kan bli på yogan att dom vill lura dit mig enbart för den sakens skull. Hur som helst skall jag dit nästa torsdag igen. AspLövet på en yoga-matta sökandes efter sitt inre. Snart blir man kanske religös också.

Viktig Info

Helgens viktigaste Info. Det och givetvis vad jag skall ha med mig in i garderoben. Det får inte fuskas med mat och dryck när man skall följa Tiomila framför datorn. Tyvärr skall jag bort på söndagen så jag kommer nog inte följa hela tävlingen.

Antipiratbyrån

Det finns någon speciell där ute som besöker min sida. Personen, eller kanske personerna, surfar in från Antipiratbyrån.com. Jag känner hur handsvetten kommer krypande. Jag har nu rensat hela min hårddisk från gamla kartklipp som jag hitta på nätet. Det måste var det som dom är ute efter. Förlåt. Jag visste inte att kartor var skyddat material. Eller, jag menar givetvis visste jag att det var skyddat men jag trodde att eftersom alla andra gjorde sånt så kunde jag också. Jag kan namnge personer som är mycket värre kartfreaks än mig om ni låter mig gå. GolLövet - At your service.

Lite mer raffel och båg

Jag satt och tänkte tillbaka på alla Tiomila man sprungit. Är det inte så att man minns bäst dom tävlingar där det har hänt något oväntat? Nu menar jag inte dom katastrofår när resultat och stämplingskaos har drabbat arrangemanget utan mer udda händelser i tävlingen. Stora bommar i täten, grymma hänglopp som avgör tävlingen etc. Därför tycker jag att det borde ligga i tiden att skruva till arrangemanget lite, vad sägs om...

Mullvader
På en eller ett par sträckor skickar tävlingsledningen ut ett antal mullvadslöpare. Deras enda uppgift är att ställa till kaos och oordning bland dom riktiga löparna så att det blir en okoncentrerad och hätsk stämning. Förslagsvis har denna mullvad en liten kamera på sig så att allt kan sändas live via nätet till alla som betalar för för det. Tänk er en mullvad i en jätteklunga på långa natten. Plötsligt börjar han skrika kommandon till hela klungan "Faan ta den som försöker springa ifrån klungan. Den löparen skall jag personligen leta upp i duschen efteråt och hoppa på huvudet med mina spikskor" eller "Nu börjar jag bli sliten gubbar, vi tar en kort paus vid nästa skärm. jag bjuder på whiskey" eller kanske så kanske han sjunger högt och försöker få med sig alla andra genom att springa runt och krama dom. En annan rolig sak han kan göra är att se till att vara först till en kontroll och så lägger han sig över kontrollbocken och täcker alla stämplingsenheter. Sen skriker han åt alla som står och svär "DOM ÄR MINA ALLIHOP!!". Vid växlingsplanket skulle han sen kunna försöka ge bort sin karta till en massa olika löpare som står och väntar. "Kom igen nu!! Ta kartan så ligger ni ju bättre till" Med en sax skulle mullvaden kunna göra underverk på nattsträckorna. Klipp klipp "Oj vad svart din lampa blev då, otur!. Mullvaden bör ha en bra försäkring innan han åtar sig detta uppdrag.

Kontrollplockning på första sträckan
Tänk er en fin 14 km startsträcka som kontrollplockning. 100 kontroller. Det skall finnas gott om stämplingsenheter så det skall inte avgöras där men vilken kamp i ledet om positioner. Gärna i ett svårt och smålurigt parti så att täten inte kan gå på för hårt. Lunsen skulle sitta fint. Då skulle nog TV och tävlingsledningen få en tät och jämn tävling skall ni se.

Backstreckskarta
Som en glad överraskning till löparna på en svår nattsträcka serveras det en svartvit backstreckskarta. Givetvis inte informerat om i inbjudan och PM. Tänk dig en 12 km bana med 4 kontroller. För att skoja till det kan man gaffla banan där kontrollerna sitter 300-500 meter mellan varandra. I samma ring men ändå inte.

Kallvatten i duschen
Hahahaha.. fast det tricket har dom ju redan använt när jag tänker efter.

Förvirrad speaker
Tänk dig om speakerna Per Forsberg skulle totalignorera ett lag under hela kavlen. Man väljer ut ett topplag som man sen inte låtsas om. Det skulle inte spela roll om dom så kom in först på någon sträcka, inte en enda gång nämns dom. För att skoja till det lite extra kan man ta bort dom ur reultatlistorna på storbildsskärmen och på resultattavlan också. När dom går till klagomuren så säger dom bara "Lämna in en protest så skall vi behandla den inom 30 dagar"

Hängande stämpel
Tänk dig en hängande stämpel på en slumpvis utvald kontroll. Gärna första sträckan. Vilken syn att se 450 man frenetiskt börja leta efter reservrutan på sin karta.

Klädselkontroll mitt på banan.
När som helst kan löparna bli stoppade av en klädselpolis. Då är man tvungen att stanna och få kläderna tejpade. Kan med fördel anordnas precis efter sista kontrollen för att skapa stress och panik hos löpare som måste invänta kontrollanternas långsamma och metodiska tejpning av små, små hål i byxorna.

Passkontroll
Norrmänen är inte med i EU. Borde inte dom kunna uppvisa pass även i skogen? Vem vet vad dom har för fuffens för sig i den Svenska allemansrätten.

Budkavle
Jag tycker att vi skall återinföra budkavlen igen. Ni vet den där lilla träbiten som man växlade med förr i tiden. Skillnaden skall dock vara att nu är den jättestor och väger över 1 kg. Gnäller någon så säger man bara att gps-sändaren är inbyggd i kavlen så alla måste ha den med sig runt halsen hela tiden.

Mera naturbilder på storbildsskärmen
Istället för direkta livebilder på täten vid varvningskontrollerna tycker jag att kameran skall fokusera på en fin grankotte, en liten vilsen blomma eller kanske en liten bäck som rinner invid kontrollen. Man skall bara höra trampet av orienteringsskor i bildkanten men aldrig se vilka det är. Sen skall man ta bort den rullande resultatlistan i nedre bildkanten. Man måste inte alltid tävla vet ni. Ibland glömmer vi bort den här underbara planeten vi bor på. Halden kommer och Halden går men blommorna vissnar bort.

Militanta veganer i serveringen
Dessa vägrar givetvis att servera köttbullar och hamburgare. Är man snäll kan man få potatismos med lite sallad. Folk som gnäller för mycket får rödfärg kastat på sig. Dessutom attackerar Veganerna OK Illerns klubbtält där dom försöker frita alla löpare.

Man har inte roligare än man gör sig...

onsdag, april 26, 2006

Smärta

I förmiddags fick jag en schysst behandling på mina stela vader. Normalt när man tänker på massage så ser man framför sig en mjuk och skön behandling med mycket massageolja som gör kroppen behagligt. Inte så för mig. Massörskan trycker sina tummar stenhårt på muskelknutarna och precis när man tror att man inte skall palla mer så börjar hon dra tummarna över vaden så att dom krampade småmusklerna hoppar och studsar fram och tillbaka under hennes hårda tummar. Det gör ondare än det låtar skall ni veta. I morgon har jag av henne blivit inbjuden som gäst till ett lunchpass i Yoga. Det skall bli intressant. Vi var överrens om att jag kunde visas upp som ett avskräckande exempel på hur en kropp inte skall fungera. Min bild av vad yoga är har alltid varit att hitta sin inre andlighet och andning. Att vara i kontakt med sin själ och hela det där dravel-paketet ni vet. Jag har svårt att relatera till sånt. Jag och mitt inre har aldrig varit på "speaking-terms" så att säga. Vi får väl se i morgon om det går att böja till den här gamla gubbkroppen.

Klubbmöte

I går var jag på ett klubbmöte. Jag har egentligen inget att klaga på vad gäller gårdagens möte för det var rätt bra uppslutning med folk. Skall man välja ett möte om året så bör man ta det som är i Tiomilaveckan. Det har historiskt alltid varit det bästa mötet vad gäller mötesdeltagare. Men annars kan klubbmöten vara en rätt nedbrytande samling. Många är dom gånger man kommit dit med brinnande ambitioner om hur klubben skall utvecklas och mötts av 10 trötta klubbmedlemmar. 3-4 gamla gubbar som verkar vilja höra hur illa det är ställt. 2 seniorer som har tränat och mest stannar kvar för fikan och sen ett par andra som kommer sent och måste gå tidigt. Såna möten kan ta idealisten ur vilken kämpe som helst. Hela idrotts-sverige är fyllt av människor som vill ha mycket serverat men inte vara med på jobbet själv. Jag kände själv på mötet i går att jag inte längre är delaktig i klubben. Mitt sabbatsår och mina skador fjärmar av mig allt mer från både klubben och sporten. Kanske har jag börjar bevittna början på slutet för AspLövet som orienterare. Jag känner ingenting över den vetskapen. Det oroar mig lite.

tisdag, april 25, 2006

Tiomila 1992

Tiomila har nog aldrig riktigt varit min tävling. Åren med mediokra lopp vida överstiger dom goda åren. Jag har egentligen ingen förklaring till varför det blivit så. Kanske är den tuffa vårnatten inget för min ynkliga kropp. Jag har som jämförelse i princip alltid gjort bra till väldigt bra lopp på Jukola. Eller så bevisar det bara att jag alltid fuskat med vinterträningarna och därmed har senvår och höst passat mig bättre tävlingsmässigt. Tack och lov finns det ett eller annat år då jag åtminstone har gjort godkända lopp och inte svikit mig själv och klubben allt för mycket.

1992 i Sorunda var ett sånt fint år. Om ni inte minns det året så var det mest minnesvärda när (nu tyvärr avlidna) Melker Karlsson krossade allt motstånd på den 9:e sträckan och drygade ut Södertäljes ledning med över 10 minuter och gav Mikael Wehlin ett 12 minuters försprång ut på sista. Någon som Micke givetvis inte släppte. Det var även detta år som Björnar Valstad gjorde sitt mytomspunna plattlopp i hälarna på Melker. Jag sprang sträcka 5, 78 minuter på 9,7 km och jag tappade ca 6 minuter på täten. Det var för min del en gryningssträcka och jag vill minnas att jag kunde släcka lampan den sista kilometern. Loppet var inte 100% orienteringstekniskt men löpformen var väldigt bra det här året. Det är skönt att ha några goda minnen från världens bästa orienteringstävling in i ålderdomens bitterhet.

För ännu ett år i ordningen skall man nu alltså få följa Tiomila hemma i garderoben där jag har datorn. Det är ju tyvärr så att man saknar inte något förrens man inte har möjligheten att vara med själv längre. Ofrivillig frånvaro suger min vänner. Lyllos alla ni som får insupa den kyliga Tiomilanattens atmosfär.

måndag, april 24, 2006

En annan tid - En annan plats

Känner ni igen dom här gamla världstjärnorna?


Jag hittade bilden (InterSport annons) i en Skogssport från 1992. När man ser stilen på overallerna så känns det som att det var länge sen. Faan, det är ju länge sen! 14 år går läskigt fort måste man säga. Det jag minns bäst från 1992 och Inter Sport är 5-Dagars i Södertälje. Jag jobbade 2 hela veckor i sportförsäljningen där jag krängde VJ-skor. Underlaget var asfalt så efter att dag ut och dag in stått rätt upp och ner var benen rätt stela kan jag säga. Det positiva var att vi som jobbade där fick köpa Dansk öl (påskebrygd) skitbilligt av en som hade med sig massa i bilen. Jag bodde i en husvagn som jag året tidigare köpt med några klubbkompisar för att ha på 5-dagars i Arboga. Efter att 5-dagars och försäljningen var slut så sålde vi husvagnen för 1000:- till en snubbe som hämtade den direkt på C-orts campingen. Det var tider det.

Tiomila 1998

Minns ni Tiomila 1998 i Rudan? Det var ett slitigt år. I programboken hade banläggaren Stenberg skrivit "Snälla väder, var inte för dåligt, då blir det tuffare än det redan är" Och nog fan blev det både dåligt väder och tufft. Det regnade och var kallt mest hela tävlingen. Skogen var vattensjuk och segrartiden blev 1,5 timme längre än beräknat. Då kan ni ju bara gissa hur klubbarna längre bak i ledet, som Väsby OK tex, hade det. Halden gick loss på sträcka sex och sprang sen solo till seger före Leksand och Angelniemen Ankkuri. Själv sprang jag sträcka 2, 9,8 km blöt natt som blev för tufft för mig. Jag hade 98 minuter utan att bomma mer än 5-6 minuter. Kramp och utmattning hade jag med mig ända in till växlingsplanket i den bistra majnatten. På kartan nedan kan ni se inledningen på min bana och dom avslutande kontrollerna. Rudan har aldrig varit ogästvänligare än den gången.

Det var även detta år som det blev kaos på första sträckan då 1:a kontrollen var gemensam och endast låg 600 meter bort från startpunkten. 6 stämplingsenheter på 438 lag så förstår ni vidden av det hela. Det komiska i sammanhanget var att samma sak hade hänt året innan. För Väsby OK´s del blev det mest dramatiska som hände när 2:a lagets Långa-nattenlöpare gick in i väggen. Skuttman stapplade mer medvetslös än levande i mål på 3 timmar och det tog länge i klubbtältet innan vi fick upp kroppsvärmen och livsgnistan i honom. I skogssport efter Tiomila skrev Ulf K Rask från OK Enen om sitt äventyr på långa natten för sin klubb. Bland annat tiggde han till sig en smörgås från en kontrollvakt på slutet. Bara 17 löpare hade längre tid än vad Ulf hade, han slog dock vår Skuttman med 6 minuter så vad hade han att gnälla om egentligen.

King Kong

Jag såg King Kong i går. Lite sent jag vet, men det är inte varje år man hinner med att se filmerna innan dom slutat gå på bio. Hur som helst var det en bisarr historia. Första halvtimmen är dom på en båt där det händer absolut ingenting. Man kunde lika gärna ha köpt senaste Båtnytt och bläddrat i den. Sen krockar dom men en ö där dom träffar ett gäng stereotypa infödings-zombier som jag tror att Romera lånade ut till filmen för en billig penning. Sen skall den här bruden offras till en jättegorilla och efter det blir det bara värre. Innan den här jättegorillan hinner äta upp tjejen så börjar hon dansa och uppträda för apan. Jag kan lungt säga att det är inte det första jag skulle tänkt på i den situationen. I alla fall blir apan skitglad över det här och sen blir dom bara mer och mer kära i varandra ju längre filmen lider sig fram. Lite grann som djursex antar jag fast tvärtom på något konstigt sätt.

Resten av gänget som nu bestämmer sig för att leta upp tjejen och rädda henne har inte alla muffins i korgen dom heller. På sin väg genom djungeln stöter dom på dinosaurier som ju egentligen blev utrotade för flera hundra miljoner år sedan och insekter som är större än dom själva. Dom beslutar sig sen för att fånga gorillan och ta hem den eftersom den är 8:e underverket. Hallå! Skulle en stor apa vara mer exklusiv än en dinosarie? Ingen i gänget har inte tänkt till helt klart. Hälften av gubbarna blir i alla fall dödade av vissa konstiga förhistoriska djur och innan dom lyckas fånga apan har han tagit död på några till. Trots att apan slakar folk på löpande band så ligger den där bruden och snyftar över att dom skjuter på den. Hmmm.. ordet "blåst blondin" får sin förklaring.

När apan väl kommer till New York så rymmer den helt oväntat, trots att han som hade fångat apan sa att det var okrossbara kedjor. Jag antar att apan inte förstod vad han sa. Efter lite bilbowling och en het kärleksscen mellan apan och bruden på en frusen sjö så klättrar apan upp på det högsta huset i stan med bruden. Smart apa! Då börjar en massa stridsflygplan skjuta på apan som trots det knappt blöder. Bruden som tydligen inte bara är blind av kärlek utan även förståndshandikappad av kärlek klättrar upp bredvid apan och skriker till planen att dom skall sluta skjuta. Ett tips bruden. Dom kan inte höra dig för deras motorer låter skithögt. Sen faller apan helt plötsligt ner och dör vilket var oväntat. Jag trodde att filmen hette King Kong för att det var han som var hjälten. Lite innovativt att ta död på hjälten i och för sig. Det tog 3 timmar innan apan var död. Man kunde ha kortat ner den till 2 timmar utan problem och ändå låtit apan dö. Mest nyfiken är jag över vad som hände med bruden. Började hon hänga som någon sorts groupie utanför apburarna på djurparker efter det här?

Filmen får inget betyg för jag förstår fortfarande inte vad som egentligen hände.

söndag, april 23, 2006

På god väg nedåt

Igår hade jag ont i vaden. Idag har jag JÄVLIGT ont i vaden. Mest beroende på att jag hjälpt min bror att flytta från en lägenhet inne i stan till en annan. Tunga kartonger som slet i vaderna skulle forslas från en trappa övre gården ut till flyttbillen och sen upp till 2 trappor med en skitliten hiss på det nya stället. Sigtunagatan byttes mot Surbrunnsgatan. Fint mot fint skulle man kunna säga. Men jag är inte bitter för det. För vaden alltså. Man brukar ju säga att det måste bli sämre innan det kan bli bättre. Jag tror på den teorin. Problemet för mig är dock att det oftast blir - Det måste bli sämre innan det kan bli lite mindre sämre. Jag når liksom aldrig fram till bra, bättre eller bäst nivån. Nåja, hellre lite sämre än mycket sämre.

Detta om sämre får mig osökt att minnas en tävling där det var sämre. Jag minns inte så många lopp i från förr men den här glömmer jag aldrig. Det var en hösttävling 1992 i H21 klassen, eller vänta nu det kanske var våren 1993? Hursomhelst så var väl TC på ett gärde som vanligt och det kan ha varit en Stockholmstävling, kanske. I alla fall minns jag den bra för vädret som jag i och för sig inte minns var mulet förmodligen och det som var sämre hände på väg till 5:e kontrollen. En punkthöjd, eller en sten. Näee, vänta nu! 4:an var en sänka så det var den jag var på väg till. Man borde ha sprungit till höger om en avlång höjd men jag hamnade till vänster där det.. Förlåt jag sprang höger och höjden låg till vänster. Så var det. Jag minns inte hur jag tog kontrollen i alla fall. Sen kommer jag inte ihåg vad som hände efter det. Det är märkligt att man glömmer bort så mycket men att man i vissa fall som från den här tävlingen minns precis allt som hände. Livet är fyllt av små mysterier. Man behöver inte vara bitter för att inse det.

lördag, april 22, 2006

En dag som alla andra

Det är bara en sån dag idag. Nedan illustrerat med ett av mina större hjärnsläpp i orienteringskarriären. (Natti-Natti 2001) Kan man inte skratta åt eländet så har man ingenting här att göra.


It´s all about luck, just ask any loser! (AspLövet = Loser?)

Näee inte idag heller

Jag kan nog inte räkna med att det plötsligt skall hända idag. Egentligen vet jag inte vad som skulle hända men det kändes som att någonting var pågång i morse. Kanske hade jag hoppats på att det skulle klicka till i benen och vips skulle dom bara funka. Ni vet ungefär som att man får lock i öronen när man flyger och plötsligt ploppar det till och allt släpper. Nu blir det inte så. Det blev istället helt tvärtom. Redan efter att jag skrivit inlägget i morse började eländet.

Först..
Slog jag pannan i bestickslådan när jag skulle böja mig ner och plocka upp ett papper på köksgolvet. Tack för den rödsprängda bulan.

Sen..
Trampade jag på en PEZ-Figur (Tiger från Nalle Puh) och det gjorde skitont under foten. Jag hämnades genom att skicka den i väggen så att den gick i småbitar.

Och sen så..
Fastnade klockan i jackan som fastnade i dörren in till garaget så att jag vred bort en bit hud på handleden. Ouch!

En stund senare..
Skalade jag av lite hud på ena tummen så att blodet forsade när jag höll på att vika upp terasstolarna.

Efter det..
Skulle jag ta ner stolsdynorna från övre hyllan i förrådet och sträckte till ena vadet i samband med det. Så nu har jag ondare i vaden än vad jag hade i tisdags då jag sprang sönder den samma.


Jag är full av längtansfull förväntan över vad som skall hända mer den här underbara dagen.

”Plötsligt händer det”

Idag tror jag att det är dags. Jag känner det på mig. Det gäller att vara vaksam på ögonblicket när det plötsligt händer. Håll tummarna!

fredag, april 21, 2006

Jag saknar..

Jag saknar en del saker från orienteringstävlingarna.

Ni vet när man kliver ner från duschvagnen där man frenetiskt försökt få schampot ur håret med det kalla vattnet. Då brukar man kliva rätt ner på det där gropiga gamla gärdet som duschen befinner sig på och fötterna glider ner i en sörja av gräs, kobajs, duschvatten och fotledstejp. klafs klafs klafs

All pakeringspersonal. Det brukar alltid vara en eller två som står helt malplacerade mitt på gärdet och pekar vidare mot den plats man skall parkera på. Visst, visst jag skall dit ner som alla andra 100 bilar före mig. Tack, tack!

Klubbens TC-placering. När man var yngre och ville sitta mitt i smeten på TC för att ha lite uppsikt så nog fan hade klubbens gamla gubbar varit där i 2 timmar redan och tagit plats en bit upp i skogen bakom målet för att få lugn och ro.

Att man efter 25 år av tävlande fortfarande måste räkna och räkna om hur lång tid man behöver ha på sig för att gå till start innan man startar. Trots att man mycket väl vet vad det behövs för att ta sig dom 1200, 1800, 2300 eller hur fan många meter det än nu är "till start"

Ja, skorsnörena sitter ordentligt, Sluta dra i dom för fan!

Trängseln vid resultatavlan. Måste folk stå kvar tills TC är tomt framför listan. Kolla din tid och dra. Man får faktist inte bättre tid bara för att man häckar vid tavlan.

Den där kontrollen bakom den lilla höjden som du inte ser förrens du är precis intill den. Din kodsiffra. Oslagbar känsla.

Att gräva fram sin karta ur klubbens plastpåse när dom släpps fria på stora tävlingar lagom tills att sista start har gått.

Väntan på växling på Tiomila och Jukola. Småjoggande i hagen och en blick mot upploppet för att få se lagets inkommande löpare.

Att få anmäla sig till tävlingar som man planerat springa flera månader i förväg.


Jag skulle kunna hålla på hela natten med den här listan tror jag. Vi nöjer oss här.

Fredagsknäck

Huga! Nu har jag suttit och försökt få ordning på kroppen och hjärnan men det funkar illa. Testade följande lilla trick.

- Sitt på en stol.
- Lyft upp höger fot
- Rotera foten (tårna) i en cirkel medsols (klockans väg)
- När du gör det skall du samtidigt skriva siffran sex i luften med din högra hand. (Börja i toppen på sexan)
(Är du vänsterhänt skall du gör tvärtom)

Roterar då din fot fortfarande åt rätt håll? Inte för mig. Man har taskig koordination med andra ord. Nu skall jag åka hem och lägga mig på soffan, sen skall jag bryta mitt NDA och börja älta gammal skåpmat igen. Karbonkopian AspLövet kommer att spotta ur sig saker ni inte vill höra ännu en gång.

Inkommande

Jag är på väg att bli sjuk. Ni vet den där känslan när man börjar frysa lite och en aningens värk i hela kroppen kryper på en utan att man är direkt medveten om vad som händer. Bra så. Skadad, bitter och sjuk. Snart är cirkeln sluten och så kan jag ta nya tag i min fruktlösa satsning. Jag har trots allt 4,5 år på mig att bli H40. Det vill säga bli en tävlande H40 löpare. Men vi får väl se om 4 år om jag är lika optimistisk. Min profetia som jag skrev i januari börjar bli skrämmande sann.

torsdag, april 20, 2006

De Brouwerij Pokaal

Jag hittade bilderna från tävlingen 2005 också. Jag vill också cykla och dricka öl och ha kul och vara skadefri och umgås och hitta på roliga saker och ta massa roliga kort och skratta åt mig själv och skratta åt andra och bli trött och ta mig fan leva lite!

VM-Förberedelser


Första batchen av supporter-godis har anlänt. Bland annat den här läckra tuppkams-mössan. Den här kommer att göra sig fin på dom Berlinska uteserveringarna när jag sitter och njuter av en stor kall pilsner innan matchen.

Cykel-Makrame

Spana in det här gänget. Dom verkar köra någon sorts cykel-makrame. Fasen vad man blir sugen att deltaga. Av bildspelet får man känslan av ett kvalitetsarrangemang. Av det här blev jag direkt sugen på att arrangera ett Makrame och kanske utveckla det lite i den här riktningen. Inte i stadsmiljö eller med cykel men kanske med omstart efter varje slinga och sen ihopräknande av totaltiden för att kora en vinnare. Lite mer socialt, lite mer mysigt. Den som är med när det smäller får se.

Sator

Efter att ha lyssnat igenom plattan hela dagen i går och en till gång nu på morgonen skall jag ge ett initialt omdömme för er som inte vet vad det handlar om. Hela plattan osar gediget Satorhandverk. Klassiskt Satorsound på alla låtar även om jag kan känna att den är lite softare än deras hårdaste låtar från förr. Därmed inte sagt att det saknas rökare. Skulle jag sätta betyg redan nu skulle det bli en 4 (av 5) Favoriter som fastnat nu direkt är.


Escape from Pigvalley beach
Jag får vibbar av dom gamla Svenska kultbanden Psychotic Youth och Sonic Surf City när jag lyssnar på denna sköna låt. Lite Sator möter surfpop möter dofter av rockabilly.

Goodbye Joey
Sator gör en hyllningslåt till avlidne Joey Ramone. Det är en soft låt som gungar på med lite Ramoneskänsla i soundet.

This ain´t the way home
Naturlig uppföljare till den gamla klassikern I wanna go home. En Sator pop-hoppar låt när dom är som bäst.

You ain´t nothing to me
En snabb nästan pop-punkig låt som skriker kaxig attityd. Skrikande gittarer och ett skönt piano som någon slår hårt på, dessutom en skön refräng.

No
Det är ju alltid roligare att säga nej än ja och det vet Sator. Hela bandet trycker i med No och Satorgitarrena låter lika bra som förr.


Nu är det bara att veva ner rutan på bilen och dra på med Sator i stereon.

onsdag, april 19, 2006

Kvällsaktiviteter

Nu har man precis hållit kurs för 7 st totalt oerfarna småungar. Tiokampens förträning hölls och jag fick en liten grupp med ungar som man skulle försöka lära passa kartan, stigar, avstånd och sen hålla dom så intresserade att dom inte började plocka pinnar under promenaden. Det gick väl skapligt kan jag säga. Närmare än så törs jag inte komma orientering på bloggen utan att bryta mitt NDA. Jag viker istället av åt sidan och laddar för fotbolls-vm. Vad bättre än att sukta efter Sensible Soccer. Ser lika kul ut som jag minns det från fornstora dagar. Nu skall jag spela tv-spel och glömma bort varför jag gör det istället för att träna.

NDA

Idag har jag satt ett NDA på mig själv. I mitt fall står dock D mer för "discussion" än "disclosure". Jag skall försöka undvika att älta skador och orientering dom närmaste dagarna för att inte gräva ner mig själv. Men som jag alltid brukar säga, inget ont som inte har något gott med sig. I dag när jag tittade till postfacket här på jobbet låg det en glad överraskning. Sators nya platta släpps i dag och som ett paket på posten fick jag den. Yihaa!! Gabba Gabba Hey! Nu är det bara att sätta på sig hörlurarna och gräva ner sig med tung musik som följeslagare. Fast det var ju det jag inte skulle göra. Gräva ner mig alltså. Nåja, upp kommer man alltid.


Asplövet goes Hårdrockar-Maorier med kart-tatuering i ansiktet.

tisdag, april 18, 2006

Kvar i garderoben

Hej! Kom in, kom in i min garderob. Här får du höra halvsanningar, tveksamma teorier, rena lögner och en och annan bitter livserfarenhet. Kvällen blev som följer: Kort är gott. I hela 15 minuter var jag en god till mycket god H40 löpare. MVG stod stämplat på vaderna och jag njöt i vårsolen. Sen blev jag ifattsprungen och omsprungen. I fatt kom mina gubbvader trots att jag försökte zick-zacka lite och sen blev jag omsprungen av Hans E som på dom där jävligt lätta benen tassade förbi utan tillstymmelse till krämpor. Vissa har det för bra. Jag hann med drygt 3,5 km på en smetig och småtrixig stig innan minut 16 tickade fram och det roliga var slut. Nu släpper jag den här vårsäsongen och siktar mot hösten. Ingen skall komma här och kalla mig pessimist i alla fall. Bitter - Ja, men ingen pessimist.

The ramblin mumblin humblin yada yada ya

Ibland förvånas jag över mig själv. Jag sitter här på jobbet och inbillar mig att det inte bara skall fungera i kväll utan även att jag skall vara lätt i steget som en toppad Hicham El Guerrouj. Minnet är ibland kortare än mina vadmuskler. Detta får mig osökt att tänka på alla andra gånger man blivit besviken på sig själv. Med det inte sagt att jag enbart menar kroppslig besvikelse för såna har man alldeles för ofta. Jag menar mest sån där ångestbesvikelse som man kan ha ibland. Varför gick jag inte ut och tränade den där gången när det regnade utan satt hemma i soffan och tyckte synd om mig själv istället. Varför tog jag kebabtallrik till lunch trots att fet mat står mig upp i halsen. Varför skulle jag promt köra vänster den där gången på Tiomila när hela klungan med bra lag körde höger. Varför orkar jag inte ge upp och börja tro och hoppas på något helt annat? jag känner missunsamhet mot alla er som varje helg tävlar till förbannelse och sen har mage att klaga på lite risig terräng eller en halvtaskigt printad karta. jag skiter i om Klubben Online är segt för jag är aldrig där och anmäler mig. Jag har inget intresse av att älta laguppställningar på kavlar som jag inte själv skall deltaga på. Fattar ni vad jag snackar om? Inte jag heller!

Nog om det sa han som inte fick vara med. Eftersom jag inte tror på mig själv längre och Tiomila skall gå i en terränglåda som inbjuder till farter ner mot 5 min/km skulle det inte förvåna mig om jag plötsligt kunde var med. Inte ett löppass på 4 veckor och innan det bara långa lugna pass i snöpulsig skog har inte precis gjort att man har fart i benen. Att cykla MTB ger ju inte heller någon vidare tryck i påkarna. Starka men sega lår är vad man får. Tiomilas banläggare hintar ju om terrängen - "En öppen flack tallskog närmast tävlingscentrum med många vägar och stigar. Väldigt snabblöpt, men det finns partier även där som kan vara lite luriga, speciellt på natten" Som sagt hade det nog passat mig fint för sisådär 10-15 år sen. Numera lever jag inte så mycket på gamla meriter som på gamla minne. Det sagt med vetskapen om att mitt minne är något som sviker mig mest hela tiden. Nu har jag snackat ner mig tillräckligt tror jag. Historiskt sett har jag gått bäst när jag varit en "underdog". Nu kan jag inte göra mer inför kvällen, hoppas att det går åt helvete!

måndag, april 17, 2006

Spänning

Shit, nu börjar det närma sig. Om ca 20 timmar vet hela världen svaret på frågan som stötts och blötts tills att våtsockorna skrumpnat ihop. Kommer AspLövet springa något denna vårsäsong? Det är det som är frågan alltså om du nu missade meningsuppbyggnaden. Med springa menas kort och ack så att gott springa tävlingar i sån fart att blodsmaken i munnen kommer före svetten i pannan. Ut och luffsa i spåret kan vilken kalkonmotionär som helst. För all del skulle vilken motionär som helst kunna jogga runt en orienteringstävling också men nu är det inte en sån verksamhet vi strävar efter i den sfären jag lever i. Borta är drömmar om landslagsuppdrag och ledning in på "Långa natten". Nu finns bara en bitter beslutsamhet att kunna springa på sig mjölksyra och kramp i en lagom tuff H40 klass på vilken bonntävling som helst. Nu är det försent att pumpa i sig magnesium och tro att sallad på 35% av tallriken skall göra underverk. Nu finns bara "do or die" vägvalet kvar. Jag tror på negativa besked. Det gör mindre ont att gå in med den målsättningen.

Mountainbike 2006:3

Idag hade jag jobbigt med motivationen. Trots att det var vårvarmt väder och strålande solsken fick jag kämpa hårt för att inte vika hemmåt redan från början. I dag hade jag behövt lite sällskap för att sporras. Jag bet dock ihop och trampade ihop 33 km på 90 minuter. Bara på den senaste veckan har det torkat ihop mycket så dom flesta stigar börjar bli torra och fina nu. Dagens kämpainsats gjorde jag från Bodaäng till Bögs gård där jag på 5 km slingrande grusväg pressade hårt för att få upp pulsen och trampa på mig lite mjölksyra. Det var skönt. Dagens andra glädjeparti var som alltid go-cartstigen som aldrig gör en besviken.

För att få bort negativa tankar idag så försökte jag visualisera årets Tiomila lopp framför mig. Om nu löptestet imorgon och Thors medeldistans på lördag går bra och jag kan tacka jag till Tiomila så gäller det att vara mentalt förberedd. Dom sist 6-7 årens torka vad gäller tävlingar gör ju att man är lite ringrostig. Jag inbillar mig att det kan bli rätt teknisk orientering på min 6,5 km gafflade nattsträcka. Det borde passa mig men jag är rätt osäker på min orienteringsform just nu. Men som sagt, det är benen som måste vilja vara med till att börja med.

söndag, april 16, 2006

Betongvägg

En hård kamp mot en envis betongvägg där armeringsjärn verkade ha packats in som ett plockepinn har nu gjort att jag inte hinner med någon träningstur. Det tog drygt 1,5 timme att få upp en hylla som hade 4 långa skruvar och då hade jag ändå experthjälp. Jävla skit helt enkelt.

Ölburkar

En gång i tiden samlade min bror på ölburkar och jag var en liten ilande lillebror som for runt i buskar och vrår för att hitta rariteter till samlingen. Numera finns dom på vinden hemma hos våra föräldrar där dom ligger och mognar för en framtida miljonförsäljning. Dock måste man erkänna att vi inte riktigt kan matcha denna kille. Wow!

lördag, april 15, 2006

Rekrytering

I Enköping åkte jag förbi OK Enens klubbstuga. Stugan låg fint inbäddad mellan en väg och ett elljusspår. Jag fick dessutom reda på att stugan delas mellan orienteringsklubben och ett dagis. Snacka om Rock n Roll. Jag skojar inte, det är grym Rock n Roll. Inse vilka rekryterings förutsättningar dom har. Varje år kommer det nya oförstörda förmågor som dom kan hjärntvätta och locka ut i skogen. Det borde vara fler klubbar som gjorde såna kombinationer. Förövrigt har jag idag tröstshoppat lite. jag införskaffade en lite tuffare cykeljacka. En snygg jacka av märket Craft, som är skapligt vind och vattentålig. Den blir bra att ha på vårkalla mtb-turer. Imorgon blir det premiär för jackan.

fredag, april 14, 2006

Lång bort fast närmast ändå

Nu skall jag åka till Enköping. "Sveriges närmaste stad" kallar dom sig. Den ligger skitlångt bort i mina ögon. Jag skickar ett vykort när jag kommer fram.

Mountainbike 2006:2


Det var skitigt idag. Från marken sprutade det upp vatten och lera medans dagen i övrigt bjöd på gråmulna moln som tuggade på grantopparna och temperaturen orkade inte mer än upp till +5. Jag körde upp mot Skavsta och tog stigen längs med sjökanten till Verka. Förbi Räddningsverket på asfalten och fram till Rosersbergs slott som har anor från mitten av 1600-talet. Genom slottsparken och in på fårhagarna för att sen få finåka längs med Mälarens kant en bit. Jag loopade sen tillbaka på snygga stigar för att åter komma till slottet. Därifrån vände jag söderut igen och vid nämnda Räddningsverk tog jag västerut mot Runsa. Jag tog en sväng upp till skeppssättningen vid Runsa fornborg. En av sveriges största och den lär ha anlagts i slutet av järnålderna. Då vet alla som har koll på historiens vingslag att vi hamnar omkring 1000-talet. Jag la inte mer energi på dom gamla stenarna utan körde tillbaka till Runsa-allén och tog afalten fram till Nytorpsvägen. Skogsmakiner och hundägare mötte jag på den blöta grusvägen. Dagens topphastighet blev på branta backen strax före Nytorp där jag kom upp i 51,7 km/tim. Vägen fortsatte sen åt rätt håll och jag avslutade med lite fin elljusspårskörning. Även idag prickade jag 28 km och det tog mig 90 minuter. Ensam är stark brukar det heta men idag kändes det mest som att ensam är skitig. Jag kan ju säga att mitt ansikte är förhållandevis rent i jämförelse med hur ryggen och byxorna ser ut. Stänkskärmar är för mesar. Inte hade jag vägarna förbi någon vattenslang heller så nu står det en skitig cykel i förrådet. Jag får se till att tvätta den efter nästa runda som är inplanerad till söndag.

Utveckling

Förmodligen måste man lägga nostalgi och trångsynthet bakom sig. Inse att Älgdrev och klassisk distans är mer ute än Peppe Engs danssteg. Därför gäller det att börja leta hundradelar om man skall ha någon chans. Med SI-Kompassen kanske man kan förenkla två moment i ett. Välkommen till framtiden AspLövet. Äh, håll käften och grovstämpla nu!

torsdag, april 13, 2006

Skärtorsdagsnatten

Hur många nattorienteringar har man inte betat av på ruskiga skärtorsdagsnätter? Ja, egentligen är dom inte så många eftersom man bara får en chans om året men ändå liksom. I yngre dagar var det mer regel än undantag att man åkte på påskläger och körde natt på torsdagen. Nuförtiden är det närmaste man kommer nattkänning en sen kvällspromenad med Birro eller besök av några småhäxor som tigger godis. Skall man få något som överhuvudtaget påminner om tuff nattorientering utan att verkligen springa nattorientering får man bege sig ut på krogen och träffa livs levande häxor. Såna finns det gott om på krogen, i alla fall om man går på lokal här i förorten där jag bor. Just i kväll springer dom 7-manna långt nere i mörka Skåne. Och då menar jag inte förortshäxorna utan dom riktiga orienterarna och deras lyckliga kompisar. 4 sträckor löps i kväll och sen avslutning med 3 sträckor i morgon. Ett schysst upplägg som finns på flera kavlar. Notera att jag skriver kavlar, retro som jag är. Jag sprang 7-manna senast 1997 vid Karlshamn. Sträcka 3-9,6 km och jag gick rätt taskigt. Det var 28 kontroller på min bana och det rimmar inte riktigt bra med det som jag anser var nattorientering. Många schysst långsträckor med mycket vägval vill jag ha. Därmed inte sagt att korta vinklingssträckor inte skall finns med. Bland annat vimsade jag till det på en långsträcka 1997.(se 8-9 nedan) Jag inbillade mig att jag var närmare strecket än vad jag egentligen var och hade svårt att få till stignätet.


Jag har en viss hatkärlek till nattorientering. Jag gillar själva känslan när man väl springer men ångesten innan man är igång kan vara förödande. Det är svårt att få kroppen upptaggad innan start och man längar oftast hem till sängen. Men som sagt, när man väl är igång finns det kanske inget bättre. Tunneln av ljus som fladdrar framför dina fötter, svetten från pannlampsställningen som rinner ner i ansiktet och temperaturväxlingar som skakar liv i skallen. Man kör fast i grönområden, tappar kartan i granruskor och skymtar en efterlängtad reflex i ögonvrån när man börjar känna oro. Ovissheten och kompassens fladdrande nål bygger upp känslor som man aldrig kan få på dagen. Det springs alldeles för lite nattorientering. Det borde vara lag på att man måste ha minst 25% natt-ol bland dom tävlingsstarter man har. Ibland är mörkret den bästa vän du någonsin kan få, eller fiende. Dom går hand i hand.

MTB vs Orientering

Attackpoint har dom en intressant diskussion om hur man skall kartera ett område där dom byggt ramper och broar för mtb-åkning. Jag lägger mig inte i debatten vad gäller karteringen men nog fasiken ser det kul ut. Lite sånt där när man är ute och cyklat skulle liva upp rundorna. Nu skall jag inte få det att låta som att jag är en helvild cyklist som hoppar ut från stup och och kraschar utan att blinka. Kolla bara in bilden nedan, så där kommer ni aldrig att få se AspLövet åka.

Det var en gång..

Idag ställer jag in mtb-turen. Vaderna är stabbiga och stela som ett par stockar. Okej, i mitt fall kanske inte stockar men ett par hårda kvistar i alla fall. Jag slickar såren och hoppas att stelheten är av godo vilket kommer visa sig på måndag när jag skall provspringa. Nästa mtb-tur får bli i morgon istället. Nog om det nu, det är fredag fast ändå inte. Jag slutar 12,30 idag och skall hem och spela tv-spel. Många frågar mig om det inte är fruktansvärt omoget att spela tv-spel vid 40 års ålder. På det brukar jag svara "Visst är det så men vem har tid att växa upp". Det finns ingen bättre verklighetsflykt än tv-spel och den som säger att han inte behöver koppla bort sin vardag då och då borde söka hjälp.

Allt tog sin början i mitten på 70-talet när pappa kom hem med ett tv-spel som kort och gott hette "Programmable TV-Game". Man tryckte i en kassett där det fanns 10 sportspel som i grunden var 10 varianter på Pong. Hur underbart som helst. Efter det så sparade man intensivt ihop sin veckopeng för att kunna köpa en Spectrum 48K. Ett litet keyboard med gummitangenter. Hur dom lyckades få in spel på 48K är ännu idag ett mysterium. Sabre Wulf, Jet set Willy, Jetpac, Manic Miner mm mm. Rask sen vidare till Commodore 64 med kasettband fyllda av spel där man hade full koll på räkneverket på bandspelaren för att spola sig fram till rätt spel. Tac 2 joysticken fick jobba hårt med Chuckie Egg, Commando, Arkanoid, International Karate+, Blue Max och ett hundratal till som var bra på den tiden. Numera vill jag inte se dom för att förstöra illusionen. Sen började det bli avancerat när man skaffade Amigan. Turrican, Sensible soccer, Worms, Speedball och Lemmings var bara några av höjdarna.


SNES blev nästa på tur. Till den Nintendomaskinen skaffade jag en tillsats så att jag kunde skaffa piratkopierade spel och ha dom på diskett istället för att köpa dyra kasetter. Efter SNES-tiden skall det dock erkännas att jag lämnat piratlivet bakom mig och enbart köpt orginalspel ända fram till och med nu. Super Metroid, Mario Kart, Donkey Kong, Another World, Axelay, Cannon Fodder, F-Zero, Rock n Roll Racing listan skulle kunna göras oändlig. Nu var man fast i Nintendoträsket och med Nintendo 64 kom tiderns bästa spel, Zelda: Ocarine of Time. (Det är fritt fram att fråga vem som har en Limited Edition guld-kasett) Andra guldklimpar var Goldeney, Blast Corps, Super Mario 64, Star Fox 64, Mario Kart, Banjo Kazooie, Wave racer osv. Tyvärr som alltid har Nintendo svårt att locka 3:e parts spel till sina konsoller.


Dom konsoller som slåss om min tid under tv´n numera är, Gamecuben som lider av brist på spel men höjdarna är höjdare såsom, Resident Evil 4, Legend of Zelda: The Wind waker, Metriod Prime 1+2, Super Mario Sunshine, Eternal Darkness, Pikmin, Freedom Fighters. Just nu är det mest en lååång väntan på nästa Zelda spel som kommer till hösten. Playstation 2 hittar man också undet tv´n. Mest spel alla kategorier och man kan inte annat än att älska GTA serien. Ren spelglädje är vad det handlar om. Annars finns det så mycket bra spel (och 100 gånger mer skit för all del) att man kan hitta guldkorn vilken genre man än gillar. Just nu spelar jag ett litet okänt guldkorn som heter Sphinx: The cursed mummy. Underbart kul, snyggt äventyr i Egypten, inte helt oväntat kanske. Dessutom varvar jag med Mercenaries som är GTA i krigsmiljö. Jag har dessutom fått min fru som har varit totalt ointresserad av tv-spel att vilja spela Buzz: The Music quizz. Bara det är en bedrift som borde skaka världen i dess grund.


Jag har tyvärr inte sparat mina gamla konsoller och spelen. Det jag har kvar i min ägo är Nintendo 64, Gamecuben och PS2. I rent nostalgisyfte, och sånt är ju jag insnöad på, skulle det ha varit kul att ha kvar alla gamla grejor. Nåja, till hösten 2006/våren 2007 kommer så Nintendos nya innovativa maskin som just nu har konceptnamnet Revolution samt Sonys nya Playstation3. Missa inte E3 i maj då internet kommer dränkas av smaskiga nyheter om vad som komma skall. Var det någon som sa "TEH KIDDIE"?

onsdag, april 12, 2006

Terrängbeskrivning

"Svagt till måttligt kuperad lättlöpt skogsmark, med inslag av kulturmark, vägar och stigar."

Jag har förbannat tävlingsinbjudningar förr men det verkar aldrig bli någon bättring. Tråkiga, enformiga och intetsägande. Hela OL-Sverige har fastnat i format A01 som uppfanns på 70-talet. Det man får nu på hemsidor och i StOF är inte inbjudningar, det är snarare någon sorts innehållsförteckning för uttråkade. Det är trist, tråkig och tunnt = 3T men ett 3T som inte alls har med banläggning att göra. Ovanstående terrängbeskrivningscitat är från en av vårens tävlingar. Det är i princip lika andefattigt hos alla.

Behandling

Nu har jag precis varit på 30 minuters stenhård behandling. Massörskan, eller säger man massösen?, tryckte och drog på stenhårda muskelknutar i vaderna så tårarna trillade och man fick kämpa för att inte sluta andas. Jag bet dock ihop och låtsades vara tuffare än vad jag egentligen är. Dock var det ett oerhört givande besök för hon brann för rehabilitering och jag fick en massa nya tips som inte dykt upp förut. Jag skall göra ett besök hos henne på SATS där vi skall gå igenom övningar för att få upp rörligheten i mina vrister. Jag har extremt stela vrister vilket bland annat innebär att jag inte kan sitta på huk. Just problemen med mina stela vrister är något som jag tänkt på själv mycket men inte någon gång har dom läkare, etc jag besökt haft med dom i rehabiliteringen. Dessutom skall jag prova på Yoga där mycket går ut på att stretcha ut kroppens muskelatur. Vi får väl se vart det här leder. Nu sitter jag i alla fall här med två vader som jag knappt kan gå på och börjar se blåmärkena dyka upp som hon lovade. Smärtan är gubbvaderna som lämnar kroppen förhoppningsvis.

tisdag, april 11, 2006

Mountainbike 2006:1

Upp på cykeln och full fart mot klubblokalen. Faller nästan direkt i först svängen då framhjulet släpper i rullgruset men lyckas överleva och kan visa upp min ynkliga lekamen för lyckliga klubbkamrater som skall springa teknikträning. Jag får äran att hänga ut en kontroll vid vattentornet och det blir början på kvällens mtb-tur. Ner på cykelvägen som är is och snöfri men blöt och sugande. Bromsar mig sen nedför Kariro-parkeringens branta asfaltsbacke som är täckt med sand och grus. Full fart mot Harva på asfalt och sen torr fin grusväg vidare mot Törndal. Jag känner mig stark, glad och euforisk.

Efter Törndal blir stigen is uppblandat med sörja hela vägen fram och förbi Ängsjö. Jag håller mig kvar på cykeln och kan nöjt konstatera att elljusspåret som kommer sen är torrt och fint vilket får farten att öka. Jag möter inga andra på vägen och kan när spåret svänger tillbaka ta lillstigen fram emot grusvägen som skall ta mig ner mot sydvästra hörnet på Ängsjökartan. Den sugande blöta vägen blir sen lersörja när jag svänger in på den stora stigen som går i väst-östlig riktning precis norr om finpartiet som ligger längst i söder på kartan. Skogsmaskiner har plöjt fåror i vägen så det sprutar lera i ansiktet på mig vilket knastrar fin när jag skall dricka vatten.

Jag svänger ganska raskt söderut in på fina skogsstigar och ansluter efter någon kilometer på den berömmda gocart-stigen. Sten, rötter, bergshällar, is och mindre sjöar mellan dom små höjdpartierna passeras och lika skitig som jag blir lika mycket glädje fylls mitt inre av. Armarna får jobba och backen utför på slutet är en mindre bäck uppblandat med sten och lera. Överlag har det varit bättre än väntat och från början hade jag inte planerat att cykla så mycket småstigar men det har så här långt visat sig att ren skog och småstigar har mest och bäst barmark. Jag kör vidare på blöta stigar för att ansluta på elljusspåret med den långa flygrakan. Torrt underlag ger läge för hög fart och jag får till en del bra hopp i dom små knixiga guppen.

In på den tidigare besökta issörjan mot Törndal, men jag svänger av halvvägs och tar grusvägen via Söderäng. Mina grova mtb-däck suger sig fast i det blöta underlaget och jag börjar känna trötthet i låren. Ut mitt i Edsbacken och jag trampar ivrigt på asfalten och kommer upp i 56,3 km/tim. Inte illa med dom grova däck man har. Dessutom fick jag avbryta hårdtrampningen på slutet då jag höll på att vingla in i ett vägräcke. Rundar Eds kyrka och kör längs med en stigande sjökant. Upp på asfalten vid Prästgårdsmarken där jag inte viker ner mig och kör hem utan svänger söderut mot Rotebro.

Upp för backen över järnvägen sen full fart på asfalten längs med åkrar som man sett förr. Jag svänger in i skogen innan stora backen och kör på en gammal rullstensås där motorcrossåkare har skapat ett rikt stignät. Nu börjar armarna, nacken och ryggen bli trötta så när jag trillar ut på Marabouvägen är det skönt att få åka asfalt. Jag känner chockladdoft i luften utanför Marabou, svänger upp på bron och trycker hårt sista kilometern in i Ägget. En snabb avspolning av lika geggiga skor som cykel hemma hos mor och far innan dom sista 1100 metrarna segt uppför mot Fläskberget avslutar ett fint träningspass. Varför kan det inte var så här lätt att träna hårt när man skall springa? Kvällens skitiga tur tog 100 minuter och jag lyckades få ihop 28 km blandad mtb-körning. En riktigt bra kväll i AspLöves liv.

Tiomila

UK har valt att ta ut mig på den 3:e sträckan till årets Tiomila. 6,5 km gafflad nattsträcka som förmodligen är hur underbar som helst. Jag blev dock förvarnad om detta redan förra veckan och sa då till UK kort och gott, "AspLövet is not boarding that ship my friends" Tyvärr sa dom bara "Talk to the hand old man" fast på svenska givetvis med det lät som engelska i mitt huvud. Skitkonstigt. Nåja, dom sa att jag inte får tacka nej förrens jag testat benen i påskhelgen. Innerst inne vill jag inget hellre än springa men fan också, benen är skit och jag pajade ihop både på det senaste Tiomila och senaste Jukola jag var med på. Det är en sak att skada sig på ett individuellt lopp men att göra det på en budkavle med en massa lagkamrater som tror och hoppas på en är inte så jäkla kul. Skall jag tacka ja så skall benen funka från och med slutet av påskhelgen och dessutom med ett fullfartslopp på Thors medeldistans 22 april. Den som hoppas på mirakel kan nog förvänta sig ett besök av påskharen också.

På Turné

Förr, innan den klassiska distansen plötsligt skulle kallades lång och innan ord som sprint, medeldistans och elektroniskt stämplingssystem fanns så var jag ute på turné stora delar av året. Tillsammans med likasinnade kepslöpare från klubben for vi landet runt och besökte hålor där raggarrundan var den stora begivenheten på lördagskvällarna. Skolgolv blev vårt hotellrum och bilproblem hade vi alldeles för ofta. "The curse" som vi kallade bilproblemen innebar allt från studsande avgassystem på motorvägen till interna krockar inom klubben. Det var lika spännande att se vad som skulle hända varje helg.

Hur som helst blandade vi framgångar med motgångar. En trevlig helg i Örebrotrakten 1986 kom jag 4:a i H19-20E klassen. Segraren var dock ingen mindre än Stor-Lars. Vart tog Stor-Lars vägen förresten? Efter att han slog sönder knät på Idreveckan 2002 har han knappt synts till. Jag hoppas att han betar av alla kartor i Södertäljetrakten trots att han inte syns till på några tävlingar. Stor-Lars var alltid snäppet bättre en mig, något som alltid är sporrande. Frågan är om inte detta kan ha varit en tävling i den helg som åtminstone på den tiden kallades Närkekvarten?

måndag, april 10, 2006

Mr Handyman

I kväll har jag visat framfötterna och meckat hårt på mountainbiken. Justering av bromsar, uppsmörjning av växlar, drev och annat behövligt, hårdpumpande av däcken och montering av en ny flaskhållare. I morgon bär det äntligen av efter en lång och trög uppstart på min MTB-träning. Om det skulle visa sig att jag inte får fart på benen vad gäller löpning under april månad måste jag hitta någon ny morot att sikta in mig på. Förmodligen tar jag då en tur på Lida Loop 11 juni. 65 km MTB i underskön Södertörnsterräng.

Oh oh!

Nu är det brända fläsket kokt! Religiösa fanatiska trädkramare är nu ute efter mig.

söndag, april 09, 2006

Goda vänner

Jag har i efterhand fått reda på att jag fick hjälp hem i natt. Det är bra med goda vänner. Förmodligen hade jag inte hittat rätt själv så jag slog till med ett rent hänglopp hem. Hänglopp i alla bemärkelser. Det var tur att det var klubbens tuffaste löpare som drog åt mig i natt för det var förmodligen ingen lätt ryggsäck. Annars sitter jag mest och är likgiltig. Likgiltig över min situation på orienteringskartan. Jag känner mig som ett stenröse. Ni vet, det där som en gång i tiden betydde något och med kraft och tydlighet visade upp sig men numera är dom ett monument över svunna tider. En gång i mina glada juniortider byggde jag mig ett alldeles eget stenröse ute på en fin bergshäll i Runbyskogen. Jag hade förhoppningar om att det skulle komma med på nästa revidering. Tyvärr var det någon som rev det redan efter några månader. Förmodligen en militant trädkramare. Dom är livsfarliga dom där extremisterna som skall värna om naturens rätt.

Genialiskt

Citat från en intervju med Sator om deras turneplaner.

"Vi har inte vågat fråga våra fruar. Vi tänkte säga att vi ska ut och köpa tidningen och sedan dra"

lördag, april 08, 2006

In i skiten

In i skiten fram till skärmen, Hej!Hej!
In i skiten fram till skärmen, Hej!Hej!

Japp där sitter 77:an

In i skiten fram till skärmen, Hej!Hej!
In i skiten fram till skärmen, Hej!Hej!

Så lätt, där är 79:an

In i skiten fram till skärmen, Hej!Hej!
In i skiten fram till skärmen, Hej!Hej!

Nummer 80 som ett brev på posten, om än mycket snabbare.

In i skiten fram till skärmen, Hej!Hej!
In i skiten fram till skärmen, Hej!Hej!

Kontroll 40 jo jag tackar jag.

Ungefär så såg det ut när jag orienterade på den gamla goda tiden. Snabbt, korrekt och jävligt fokuserat. Nu skall jag med hjälp av tillåten stimulantia glömma bort min bitterhet för några timmar, Vi ses på andra sidan.

In i skiten fram till skärmen, Hej!Hej!
In i skiten fram till skärmen, Hej!Hej!

fredag, april 07, 2006

Nya skor


Jag har hittat mina nya orienteringsskor som jag skall använda som professionell internetorienterare. Jag kommer trippa fram som en symaskin med fötterna medans fingrarna på tangentbordet förmodligen dansar på med den gamla vanliga pekfingervalsen. Snabbt och fel är min skrivmetod. Jag hoppas att skorna lämnar ASPLEAF goes QWERTY efter sig som fotspår.

Katastrofplanen

Den sista lördagen i mars varje år ljuder det distinkta larmet över nejden hemma på Fläskberget. Larmet som informerar om kretsloppet hemma på Lövstavägen. Nu är det dags att packa ihop orienteringspryttlarna och invänta senhösten igen. Vad är då min katastrofplan år 2006? Planerna genom åren har varit många och varierande och det börjar sina i hinken av ideér. Jag rullar på med stretching, har plockat fram mountainbiken som inom mycker kort skall börja användas och sen har jag diskuterat mina problem med basketlandslagets massör vilket resulterat i att på onsdag skall jag dit för behandling. Mer än så orkar jag inte göra idag. Tävlingsplanerna är lagda på is och inte vilken is som helst utan inlandsisen. Det regnar ute. Bra för alla som längtar till barmarken. Själv längtar jag till nästa vinter då jag kan börja springa igen. Antiklimax är dagens ledord.

torsdag, april 06, 2006

Berg i dagen

Jag kan inte riktigt bestämma mig för om jag gillar "Berg i dagen" eller inte. Ibland om det är bra redovisat så kan det var riktigt skönt att orientera efter men då och då stöter man på kartor i Finland där gråtonen fullkomligt dränker kartbilden och då försvinner lite av känslan. Bra eller Anus? Bra är jag nog tvungen att välja. Kanske mest för att jag är (läs: var) en rätt teknisk orienteringstyp som springer mer efter smådetaljer än grovkompass och stegning. Nu längtade jag plötsligt till Finland. Tänk er en ljummen juninatt då du sitter i världens bästa utomhusdusch och försöker få upp knutarna på orienteringsskorna. Du har precis kämpat ner många kilometrar i utdikade mossar och på rena begshällar på led efter led av löpare som allt som oftast inte alls kan orientera. Lågt mumlande på Finska hörs runtomkring dig och det ångar från duschar och bastun. En kall öl ligger i din väska bland varma kläder som väntar på att värma din kropp genom gryningen som är på ingång. Krampen i vaderna väcker liv i din trötta kropp.

Exil

Man lär få fly landet efter det här. Jag blev förra veckan kontaktad av redaktören på orienteeringonline.net som av någon anledning halkat in på min blogg. Han kunde inte svenska men var lite intresserad av vad bilderna på dom brinnande orienteringsartiklarna handlade om. Jag fick också frågan om jag kunde skriva en artikel på engelska om det hela. Förmodligen visste han inte hur mycket skit jag kunde raspla ur mig utan att säga en enda vettig sak. Hursomhelst tyckte dom väl synd om mig och beslöt sig för att ta med artikeln. Är man officiellt representant för den bittra OL-generationen nu?

Målprocedur

Målstämpling
Utstämpling

Inom orienteringen är det alltså upp och nervända världen. Normalt är det ju lätt att starta upp saker och ting men svårare att avsluta. Inte så här.

Startprocedur

"Gå fram" tiden är inne

Avprickning
Kolla skosnören
Kolla norrpilen
Skaka benen

Fram till definitionerna

Snabbt i med definitionerna i hållaren.
Repetera dom tre första kontrollernas slutsiffra
Kolla skosnörena
Kolla norrpilen
Repetera dom tre första kontrollernas slutsiffra
Småhoppa
Kolla norrpilen

Fram till kartan

Kolla så att man står vid rätt karta
Repetera dom tre första kontrollernas slutsiffra
Kolla skosnörena
Kolla norrpilen
Repetera dom tre första kontrollernas slutsiffra
Kolla norrpilen
Spana in om det finns någon som ser snabb ut i dom andra klasserna
Småhoppa
Försöka se på kartans baksidan vilken kant som kan vara uppåt
Repetera dom tre första kontrollernas slutsiffra
Böja sig ner när 5 sekunderspipen börjar.
Resa sig upp direkt för att inte verka stressad.

Rusa iväg vid sista pipet stressad som aldrig förr....

onsdag, april 05, 2006

Tröstlösa förutsättningar

Undrar vad banläggaren tänkte när tävlingsledningen tryckte kartan i handen på honom inför Finska 5-dagars 1984. Grattis Seppo (eller vad han nu hette) du får äran att lägga banor till finaletappen. Joråsåatte, jag lägger banorna utefter den här bäckfåran, är det OK med er? Här snackar vi ett område som förmodligen blev uppstyrt efter vart c-orten låg eftersom 5:e etappen skulle gå i anslutning till den. Tro mig, banan var precis så tråkig som den ser ut. Direkt efter Finska 5-dagars så hoppade jag och min bror på en buss till Åbo, tog båten över till Stockholm och anslöt med goda vänner som hade bilen startklar för att åka direkt till Svenska 5-dagars i Blekinge. Man var lite tuffare på den tiden. Resultatet på Finska 5-dagars var mediokert men jag hade fått upp ångan lagom till vecka 2 på denna turné och tog en 4:e plats i H17-18E2. Från Finsk plattmark till det Blekingska trädgårdsbladet. Starka kontraster minst sagt. Nu var inte alla Finska etapper så här dåliga tack och lov. Jag vet inte vad jag vill ha sagt med det här egentligen. Förmodligen att Jag var bättre förr, men det behövs å andra sidan inte mycket för att den sanningen skall stämma i dagsläget.

Röd vs Grön















[Grön]
Tjena Röd, hur sprang du till 19:e?

[Röd]
Jag drog vänster och sen rakt på, klart bästa vägvalet. Du då?

[Grön]
Höger, inget att tveka om på den sträckan. Rakt på eller vänster kändes osäkert och långsamt.

[Röd]
Skitsnack, vänster var bäst. Jag slapp klättra lika mycket som du på slutet och fick en rak och fin ingång till kontrollen. Tjänade skitmycket tid där.

[Grön]
Säkert din jäkla skogsmulle! För mig var det bara att läsa av alla tydliga referenspunkter. Stig, stig, stig, brant, brant och på så sätt kunde jag släppa på handbromsen. Min gissning är att jag slog dig med minuten eller mer.

[Röd]
Lägg av då! Vänster var bäst.

[Grön]
Näee, lägg av du!!

[Röd]
Käften!

[Grön]
Käften själv!!

[Röd]
Du suger Grön!

[Grön]
Du ser patetisk ut i tajts Röd!

[Röd]
Vi slog väl AspLövet båda två i alla fall. Har du sett honom förresten?

[Grön]
Han kom inte till start.

[Röd]
Oväntat!

tisdag, april 04, 2006

Kvällens träning.

Positivt:
Jag hittade ett fint barmarksparti att röra mig på.

Negativt:
Allt annat.

Någonstans innerst inne kände jag på mig det här och allt snack om 10 träningar i rad och en ljusnande framtid var bara en sista bräcklig försvarsmekanism som kickade in. Jag småsprang 10 minuter och nästan direkt började det bubbla i vaderna som om dom vore fyllda med kolsyrad läsk. Sen gick jag hem med mina stela vader. Den här situationen är inte på något sätt ny för mig och som alla andra gånger är det bara att lägga drömmarna på högen bakom ryggen och koppla bort alla känslor. Jag får inrikta mig på att cykla MTB från och med nu och om allt är som vanligt kan jag börja röra på mig lagomm till vintersäsongen 2006/2007 igen. Vips så är man inne i det AspLövska kretsloppet igen. Nu finns det bara en väg att blogga och det är den mörka, bittra och destruktiva vägen.

En varning till er få som brukar halka in här. Det kommer inte bli några vackra ord på ett bra tag nu. Om det blir några ord överhuvudtaget.

Nära nära

Nä nu djävlar höll det på att gå åt helvete! Utan att jag insåg vad som höll på att ske var jag på väg ner i en motivationssvacka. Gubbvadernas och Pissvädrets gudar har på ett mycket smaklöst och osynligt sätt smygit sig upp tätt intill mig utan att jag var medveten om vad som höll på att hända. Det var först när jag gick ut på lunchen, och knäppte jackan då den bistra vintern slog mig i ansiktet utan att jag brydde mig, som jag anade oråd. Någonstans på vägen, ännu en gång, tappade jag min motivation. Den är liten och blå men vacker som få. Den letar vägar genom skogen och räds inte ett besök på krogen. Håll käften AspLövet!! Inge jävla svenneprosa tack! Vart var jag nu då? Nu måste här vändas trender. På Alternativet babblar dom oväsentligheter. Bra så! Jag är med på allt bara det inte handlar om linjeorientering för det är så jäkla tråkigt. Det är till och med tråkigare än sprint i parkmiljö. Okej, kanske inte så tråkigt men bra nära. Jag måste hitta nya halmstrån nu. Dom gamla vissna jag hängt mig i sedan Dacke dog börjar bli tunna nu. Jag behöver någon rejäl utmaning. Frågan är bara vad? Vad behöver jag för att inte råka ut för sånt här skit igen. Nu vet jag! Jag skall träna 10 dagar i rad! Det borde lära min motivation att veta hut! Med start i kväll och full fart framåt. Bara nu inte vaderna behagar ge upp redan i kväll då kan det bli en kort utmaning med förödande konsekvenser. Den som läser får se.

Bitterhet

Det skall göra ont att vara Leksing.

Super Mario 64 Speedrun


Super Mario 64 på Nintendo 64 var ju det första "riktiga" 3D-spelet som tog spelen till en ny dimension. Själv höll man nog på 20-30 timmar innan man klarat spelet men här finns det en kille som matar runt på otroliga 20 minuter. Han tar iofs bara så många stjärnor som behövs, medans en annan tog precis alla som fanns men ändå liksom. Videolänken dryper av nostalgi för dom som var med på den resan. Han gör hopp och genvägar som förmodligen inte ens fanns med i speltillverkarnas planer. Nu blev jag glad. Spöregn ute och tisdag. Det kan inte gå fel på min provlöpning i kväll.

Igår var det måndag. Idag regnar det.

Jag slirade runt i snömodden på ett blekt elljusspår i går kväll. Farten var promenad och Birro bestämmde färdriktningen. Ingen löpning, bara raska steg som gav indicier på en vinter som fortfarande inte släppt greppet om skogen. Jag mötte klubbens bästa junior som i all ensamhet sprang 70/20 intervaller. Avundsjukan i mitt ansikte lyste nog starkare än lampornas dova sken. Stretching och tandborstning mot sängen alldels för tidigt. Måndag, kan man annat än undra vad dom är till för.

måndag, april 03, 2006

Sator

Kartellbildning

Nu har jag surfat runt på alla möjliga buskhandlares hemsidor för att se vilka priser som gäller på kompasser, orienteringsskor och pannlampor. Mest känns det som att det är en enda stor kartellbildning där priserna följer en enda tråd och det är - Dyrt. Jag hittar ingen som vill sticka ut i prisbilden heller så nu vet jag inte vad jag skall göra. Jag har dock lite kontakter i skobranschen så dom skall jag nog utnyttja. Tyvärr vet jag inte vilken skostorlek jag har exakt eftersom dels köpte jag mina skor för väldigt länge sedan och så är dom ju inte i livet längre som bekant. Normalt skulle man kunna prova skor ute på någon tävling men det är ju inte det lättaste den här våren. jag får nog ta mig in till Orienteringsspecialisten och prova. Då kan jag ju även prova pannlampa och kompass för att se vilken modell jag skall investera i. Nu låter det som att jag står startklar och uppvärmd för att börja tävla men jag har inte tagit ett steg sedan förra lördagen då jag fick probblem med höger vad. Dock har VJ-Löparens stretchingmetoder gett en positiv utveckling så i kväll skall jag ut och jogga en sväng för att få ett besked. Sen skall jag handla grejor. Troligtvis kommer jag aldrig att få använda grejorna men i rent terapeutiskt syfte så fyller investeringen en funktion.

söndag, april 02, 2006

Hair Today - Gone Tomorrow

Den förblev ofunnen

En kontroll, kanske den enda i karriären, som jag aldrig fann var den 2:a kontrollen på den 3:e slingan vid 5-Häfvars 1998. Slinga 1 och slinga 2 hade vi klarat av trots uppklippta och förvridna kartbilder men den här kontrollen svek oss. Jag säger oss för man sprang i patrull och mina medlöpare var Zeke och Musta. Vi hade segervittring men bakpå kartan fanns det en kryptisk textmassa där 99 % var svammel. Men mitt i allt fanns det en rad som skulle visa sig var sann. Den löd: "Om kontrollen ligger nära en meridian på kartan är den självklart speglad i densamma också" Som ni alla kan se så går det en tydlig meridian vid 2:an och således låg kontrollen segelvänt mot den, vilket gör att den fanns före meridianen i löpriktningen och inte efter. Vi fick inte till detta och gav helt sonika upp efter 10-15 minuters letande. Några par hade av slumpen ramlat på kontrollen och bara genom ren tur kunnat fullfölja. Detta var nu inget som brydde oss så mycket då vi vid denna tidpunkt börjat bli rätt glada i toppluvan så vi skrattade mest åt eländet.

lördag, april 01, 2006

Viktkampen

Jag får väl ödmjukt erkänna att jag lyckades slå M.t.P i viktkampen. Min stenhårda spurt fällde nog avgörandet och jag vann med ett eller ett par kilo. Om nu bara vaderna kunde hitta hem igen så man kunde träna också så vore allt bäst.

Ojdå


Låt mig börja med att säga. Grattis AspLövet!! Att det skulle visa så här mycket [läs:lite] på vågen var även en överraskning för mig själv. Att ren och skär vilja skulle få ner mig till denna vikt med en bra spurt dom sista 3 veckorna i ett 4 månaders race fanns inte ens med i min egen drömplanering. Jag har alltså tappat 9,2 kg. (77,2 till 68,0) 12 % av min kroppsvikt har försvunnit, ifall ni ser dom kilona springa runt i ert kvarter håll er undan för dom är enbart av ondo. Skulle jag förlora nu så spelar det överhuvudtaget ingen roll. Grattis M.t.P i så fall och jag kan med ett leende ta emot förlusten. Jag har inte vägt så här lite sen jag var nybliven junior för sådär 25 år sedan, +- något år. Hemligheten är att inte äta någon mat. Frukt är också nyttigt, sen skulle man nog inte kunna leva så här särskilt länge men jag har insett att hunger är ett ord som försvinner efter några dagar. Jag är inte ens sugen på fet mat längre. I dag skall jag äta mycket mat dock. Sen skall jag stretcha. Sen skall jag ta en allvarlig funderare på vem som satt uppe i natt och drack whiskey och lyssnade på tung rockmusik. Det verkar vara en kul kille. Godmorgon världen, det kan bara bli bättre efter det här tror jag.

Innan ni går och lägger er

Jag måste vara bra full nu.. Sov gott.

Cowboy Junkies - Sun comes up. I´ts tuesday morning.

Ladda ner nu...

En till låt

The Clash - Bankrobber

Rock On

Huuuga!! Nån har hällt Jack Daniels i mitt glas. Från datorn sprutar det rock. AC/DC, Backyard Babies, Clawfinger, DAD, Def Leppard, Donnas, Feeder, Green Day, The Hanson Brothers, Imperiet, Metallica, Ministry, Mustasch, Nirvana, Offspring, Rammstein. Rhino Bucket, Sator, Sonic Surf City, The Hives, Therapy och så vidare fingrarna i luften och mera whiskey. Går jag ner i vikt? Skit i det nu!! I´m a hipphopper yes I am!! Yes I am!! Teddybears Sthlm rockar !! Rock är som den klassiska Distansen - The real thing!! Här får ni veckans eller till och med årets låttips: Styles of beyond med låten Nine Thou. Halleluja för oss rockälskare!! Nu avslutar vi med Neil Young och The needle and the damage done. Sov gott. Okey!! Ett sista rocktips! Millencollin - Man or Mouse eller vlken annan låt som helst. Fuck Mainstream!!

Lång kväll sen natt

Då är man tillbaka till sin käraste plats här i livet. Framför datorn. Givetvis skulle jag hellre ha velat sagt att ståendes i en tvåstrecksmosse letandes efter kontroll 138 är min plats men nu är det tyvärr inte så. En rökig whiskey står framför mig och benen känns förädiskt bra efter en timmes rask skogspulsning och efterföljande stretching. Kontrollbockar och SI-enheter hängdes ut i Grymnattaskogarna och efter det var det behagligt jobb i sekket. Imorgon smäller det, eller idag faktist. 4 månaders viktkamp mot Fiske och TV-spelskungen M.t.P skall avgöras. Nu skall jag sova bort ett hekto och väga in mig när jag vaknar. Spänningen är olidlig och jag vet inte vartåt resultatet lutar. Känner jag min kombatant rätt så får jag smisk på fingrarna. Jag började på alldeles för höga 77,2 kg, gjorde en kanonmånad direkt i december och gick ner 3 kg men sen har jag svajat fram och tillbaka och inte haft diciplinen. För knappt 3 veckor sen vägde jag 74,0. Då beslöt jag mig för att åka ut till ön. Har det gett resultat?